Gick faktiskt och klippte mig i går efter jobbet, hos min favoritfrisör på Kungsgatan. Inte bara är han riktigt duktig, han är dessutom trevlig och får mig att våga lite annat med håret. Han klippte av lite mer än vanligt den här gången, för redan efter två veckor brukar jag se oklippt ut i nacken och runt öronen. Han sa att han har klippt en annan tjej som ser ut precis som jag i ansiktet, lika lång, samma hårfärg och frisyr också. Coolt, visste inte att jag hade en look-a-like i stan, hon måste vara snygg!
Tonade håret också, lite mörkare. Men jag körde budgetvarianten och gjorde det hemma, precis som jag brukar. Mitt i det hela kom älskaren R hem, och jag glömde hur länge färgen hade verkat. Den satt lite för länge och blev därmed mörkare än vanligt. Fine, det har väl ingen dött av.
Nu blir det en tur till rehab på Lidingö för en hel timmes besök hos min läkare där. Först har jag en timme att slå ihjäl (varför sparade jag inte frisörbesöket till i dag!?), så jag är i limbo just nu. Sätter mig nog någonstans och käkar lunch. Mental förberedelse, typ. Om jag orkar i kväll så bakar jag något att ta med till jobbet, men vi får se. Inga löften här inte! Önskar att jag hade en look-a-like hemma som gjorde allt jobbigt åt mig. Dessutom kan det hända att älskaren R äter upp allt om han får syn på det efter träningen…
