Förstört axlarna

Jag har så ont. Idag sitter det akuta i axlarna. Har haft smärta i ryggen så länge, och när det gör ont av att jag sitter ner så lutar jag mig på armarna, liksom hänger, och tar kroppstyngden i axlarna i stället. Då gör det inte så ont i ryggen. Med tiden så blir muskelfästena i axeln överansträngda. Det har blivit mycket värre över sommaren, att ha armarna framåt, uppåt eller ens böjda funkar inte idag alls.

Bot: Excentrisk träning, kortisoninjektioner och långvarig vila. Är det tänkt, men det har inte fungerat på flera år hittills för mig. Det är tänkt att jag ska börja jobba på fredag… Har fått en del injektioner redan men det har inte hjälpt ett enda dugg ännu. Vet inte riktigt varför de vill fortsätta med det, när axlarna inte har svarat ett dugg på det. Det är bara vila och anpassad träning som har funkat för min del.

Hantel. Axlarna är förstörda.

Är både rädd och orolig för hur det ska gå med jobb. Visst, det är bara ett simpelt administrativt jobb, men om varken ryggen, axlarna eller armarna funkar blir det jävligt jobbigt. Det är inte kul att vara trevlig i telefon, eller att timme efter timme knappa in uppgifter i en dator, när det känns som att någon vrider en kniv genom dig. Det tog bara några få minuter att skriva det här inlägget, men det blev flera pauser. Och hur ska jag klara av att ta mig fram och tillbaka till jobbet varje dag med tunnelbana och buss…?

Mer om Maggie…

Om man som förälder läser en bok med sitt barn, en bok med ett känsligt ämne så som övervikt eller sängvätning, pratar man inte om det då? Förklarar, eller svarar på barnets frågor? Det utgick jag ifrån. Om en femåring läser en bok som ”Maggie goes on a diet” tillsammans med sin förälder och pratar om innehållet, så förstår väl barnet (med hjälp av föräldern vid behov) att det är en påhittad saga där kontentan är en lärdom demonstrerad på ett tydligt sätt? Och vad själva lärdomen är?

Jag var själv fem år när jag började skriva, egna sagor och noveller. Det var aldrig någon som läste böcker för mig när jag var liten, men jag hade ändå räknat ut vad en berättelse skulle innehålla. Fantasin hos ett barn är det inget fel på, och i de flesta fall inte heller intellektet.

Maggie goes on a diet av Paul M Kramer

Barn är inte dumma. Inte på långa vägar så som många moraltanter, eller vuxna i allmänhet försöker påstå. Visst, en del har svårt att tolka intryck själv, det är därför föräldrarna ska hjälpa till med det.

Kolla Aftonbladets rubrik här. Hur i helvete tänkte människan som hittade på den? Inte bara är den felaktig, kanske projicerar den hennes egna rädsla? Sånt här får mig att ifrågasätta om personen i fråga skojar, eller bara är dum i huvudet. Boken om Maggie får inte en fyraåring att banta, om inte barnets förälder (felaktigt) tolkar den så, och förmedlar det budskapet till barnet.

Och så länge föräldrar inte själva förstår poängen med den här barnboken så håller jag med om att skiten kan träffa fläkten, och de kan potentiellt förmedla ett ruttet budskap till sina barn. Men det är knappast en boks fel.

Zombie

Zombie. Knappt tre timmars sömn, väldigt dåligt och inte precis vad jag behöver när jag har ont. Bråka inte med mig idag, tack. Och missförstå mig inte heller. Lyssna på vad fan jag säger i stället för att fråga om och om igen. Knuffa inte till mig, eller ens nudda vid mig på tunnelbanan, det gör ont. Mot vårdcentralen.

tough cat eats pain for breakfast lolcat tuggar kaktus. Känner mig som en zombie.

Jag känner mig verkligen som en zombie, jag undrar om det är något man kan bli sjukskriven för, eller i alla fall få någon slags medicin mot? Det vore ju väldigt praktiskt, för jag mår skit. Jag har inte så höga förhoppningar, tyvärr…

Missförstådd bok upprör…?

Nu är jag irriterad igen. Jag tycker att det är bra med människor som lever hälsosamt, och som tar tag i sina egna problem. Tänk på hur mycket pengar som spenderas på bantningsprodukter och självhjälpsböcker varje år, det talar verkligen sitt tydliga språk – fetma (både hos barn och vuxna) är ett stort hälsoproblem som påverkar människor både fysiskt och psykiskt. Att lära om och kunna bryta sina dåliga vanor i tidiga år borde verkligen premieras, så att problemen inte blir större år för år. Det bloggas hej vilt om den här boken av Paul M. Kramer, Maggie goes on a diet. En väldigt missförstådd bok.

Böcker

Folk som inte ens har läst den chockeras över rubriker om den – ”Va?! En bok som lär fyraåringar banta?!”, och förkastar den totalt. Men vad är problemet? Den handlar inte ens om bantning för barn. Ordet ”diet” betyder inte viktminskning eller bantning. Diet betyder samlat matintag, eller matvanor. Man kan lika gärna på gå en viss diet för att gå upp i vikt, eller att förhindra allergiska besvär. Man går på diet, alltså ändrar sina matvanor, för att må bättre.

Boken handlar om en överviktig 14-årig flicka som blir mobbad i skolan. Hon börjar träna och ändrar sina matvanor, och på så sätt både går ner i vikt och får bättre självkänsla. Fråga vilken läkare som helst, och de kommer att säga att självkänsla är en positiv bieffekt av träning. Det är trots allt ett väldigt aktuellt ämne; väldigt många barn är överviktiga, och uppenbarligen saknar både föräldrar och barn kunskap om mat och träning. Och barn är ganska elaka mot varandra, mobbning förekommer frekvent. Ändå är boken oerhört missförstådd.

Enligt författaren (som skriver barnböcker om svåra ämnen som mobbning, föräldrars skilsmässa och sängvätning) är den en liten solskenshistoria om en tjej som tar tag i sina problem och ändrar sitt liv till det bättre, och om den kan hjälpa barn med övervikt ett steg i rätt riktning så anser jag att det är enbart positivt.

Projicerar folk sina egna problem på ämnet, eller var kommer upprördheten ifrån? Är det ordet diet som folk inte förstår? Eller förstår man inte kopplingen mellan bra vanor och att må bra? Hur som helst, boken handlar inte om ytlighet. Den ska inspirera barn med övervikt (och ja, ett överviktigt barn vet om att han eller hon är överviktig) att börja röra på sig och inte stoppa i sig skräp. Sen kommer bland annat Aftonbladet, och flera av landets stora bloggare och skriver om ”Nya boken som ska få fyraåringar att banta”, fast de inte ens har läst den. Då är det inte bara en missförstådd bok, då är det idioter som öppnar käften.

Troll

Har haft en trevlig dag med M. Fika på stan, strosa runt och glo på böcker och skor. Avslutades med middag hemma, och film på det. Jag är inte världens största filmälskare, men jag kan verkligen tipsa om den vi såg. ”Troll Hunter” heter den, eller på sitt originalspråk (norska) ”Trolljegeren”. Sjukt rolig, även om det kanske inte var tanken från början. Kolla in den officiella trailern här. För övrigt anser jag att världen är full av idioter, varav många knappt borde vara tillåtna att ens gå ut.

Wanted: Självinsikt

Vaknade med en släng av för tidig död, kändes det som. Huvudet bultar, och det är definitivt inte på grund av den enda ölen (som både var liten och utspädd) som dracks igår. Yyyynk, jävla mediciner, kom igång någon gång då! Hade en kul kväll igår. När vi kom dit spelade Docenterna, det var nog det sämsta jag har hört vuxna människor åstadkomma på en scen på bra länge. Fattar man inte själv, när man inte klarar av det man ska göra, att det är dags att gå hem och öva? Joppe, skärpning, jag fattar nostalgin i att spela i Sollentuna och allt, men kom igen – det var inte bra. Självinsikt däremot, det är väldigt bra.

Det vi kom för att se var bra, men det kändes lite trött, vilket i och för sig är förståeligt. De är ju på promotion-turné, och det blir säkert löpande band och dåliga villkor ibland. Helt klart värt pengarna, och värt att stå ut med en massa festivalidioter runt omkring för att lyssna på dem i alla fall. De är ju ändå mitt favoritband i Sverige.

En kopp kaffe. Om självinsikt.

Försöker pigga på mig litegrann. Ska träffa världens bästa M på stan om ett par timmar. Weee! Planerna? Ingen aning ännu. Som vanligt, antar jag. Gå omkring och glo, kanske prata om andra människors dåliga självinsikt…

Pimped up and ready to go home

Home sweet home. Godnatt alla fina människor, samt även alla ni puckon jag träffat i kväll. Konstigt hur det kan samlas så himla många puckon på konserter som sker utomhus, för även om ölen som serveras är svagare än filmjölk så är det fulla idioter i överflöd på såna där ställen. Jag klarade mig undan hyfsat bra ändå, även om någon asfull kärring fick sig en armbåge i sidan när hon klev på mig gång på gång. Jag och R stod helt stilla och det var ingen trängsel runt oss, ändå hade hon grava problem. Kan folk inte bara se sig för, eller dra åt helvete?

Arga klara på väg hem från kvällens underhållning. Pimped up and ready to go home.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE