Det är bara september, men folk ”laddar upp” för Rosa bandet-kampanjen på Facebook med att posta ett mått och en tidsangivelse (vad det betyder står längre ner). Löjligt som fan, om du frågar mig. Som jag skrev för ett par dagar sedan så uppmanade jag mina vänner att faktiskt skänka en slant till Cancerfonden (Postgironummer 901986-0) i stället för att skriva ett par ord på Facebook och inte göra något mer. Att ha köpt ett rosa band för fem år sedan räknas liksom inte längre…
Jag stör mig också på att folk (generaliserat, såklart) bara bryr sig om cancer drygt en månad om året. Och att det då är bröstcancer man bryr sig om. Det är en av de cancerformer som man nuförtiden har väldigt goda chanser att överleva. Och självklart är det lättare eller roligare att göra reklam för något om man kan använda tuttar, för vem vill egentligen prata om tarmar? Tuttar är tydligen kul. Roligare än tarmar och prostator. Eller vad heter prostata i plural? Prostati?
Hela rosa bandet-grejen är bara för mycket. Varför ägnas inte mer kraft på blå bandet-kampanjen? Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige, och 5% av alla män i Sverige dör av sjukdomen. Eller hur vore det att visa hur det är att leva i den hårda verkligheten med bukspottkörtelcancer, dess patienter har endast 1% överlevnadschans.
Nej, sluta fluffa och gulla. Cancer är inte bara de (i majoritet) solskenshistorier som visas i rosa bandet-kampanjen. Gör något på riktigt om du bryr dig, skänt en slant. Din skostorlek och tid det tar att fixa håret hjälper inte ett dugg. Och kanske det är dags att tänka bortom bröstcancer.