Dr. Kranium

På landet. Åkte i morse, flydde allt slask och regn i storstan och hamnade i slask och snöblandat regn i stället. R har saker att göra, typ att reparera huset och kaminen, och fnula med alla såna saker. Jag då? Inte något utomhusväder, men det vore ju kul att träffa karln någon gång så jag hängde med. Roar mig själv och hänger med mina coola svärisar och deras hund. Ska käka middag där alldeles strax, det blir gott. Det är alltid gott.

Svart hund, labradormix. Svärisarnas vovve. Om mitt band Dr. Kranium

Fick förresten ett mail i morse som jag blev riktigt glad av! Det kom från en person som jag inte känner eller kommer ihåg att jag någonsin har haft något samröre med, angående ett funkband jag spelade i för tusen år sen. Jag skojar inte, det var typ 18 år sedan i alla fall (jag är äldre än de flesta tror), och bandet fanns inte i mer än ungefär två år. Visst åkte vi och spelade lite runt om i landet, men vi spelade aldrig in något. Det var ett hobbyband, en kul grej.

Hur som, personen kom ihåg bandet och till och med flera av låtarna, och frågade om vi hade fortsatt eller vad som hände. Det var ett sidoprojekt bredvid musikutbildning för de flesta av oss, så efter ett tag kom plugget och andra saker före, men det där bandet är ett perfekt exempel på att namnet ibland gör skillnaden. Vi hade ett par olika namn, men grunden var alltid ”Dr. Kranium and his…” någonting. Dr. Kranium and his Dirty Bougainvilleas. Dr. Kranium and his Funky Freaks. Kort och gott – Dr. Kranium. Hehe, det drog upp lite fina minnen, jag blev glad!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/dr-kranium/

Fyllda chokladägg

I går slog vi på stort och gjorde dessert! Eller rättare sagt, jag gjorde när R jobbade, för det var pilligt och tog sin tid. Men kul, jag gillar ju mat. Kommer inte ens ihåg när vi åt efterrätt hemma senast. Nyårsafton, men då var det inte ens jag som gjorde den. Innan dess? Vet ej. En paj nån gång i höstas kanske. Jag gjorde fyllda chokladägg, med skal av vit choklad och mjölkchokladtryffel, fast en lite lösare konsistens, som ”äggula”. Äggbruna. Och så en liten hög med hallon till det, riktigt lyxigt!

Fyllda chokladägg med hallon. Skal av vit choklad, fylld med mjölkchokladtryffel.

Jag använde en sån där liten form från kylskåpet som det är tänkt att man ska stapla ägg i. De brukar ju stå i ett fack eller på en rad i kylen, men om man tar bort dem ryms det tre gånger så många ägg. Och formarna sitter inte ens fast, så de är mest i vägen. Smörjde dem med lite olja och gjorde ett tunt skal av vit choklad som jag smält och tempererat, sen åkte de in i frysen en stund. Det blev lite för tunt på sina håll, så jag gjorde ett lager till så att det var ett par millimeter tjockt.

Sen gjorde jag mjölkchokladtryffel och kylde den innan jag hällde i den i äggen. Man skulle ju kunna ha något kul i mitten på såna här fyllda chokladägg – kanske lite hackade nötter eller ett hallon eller nåt, men jag lät den vara helt naturell. Det går ju att göra lika många variationer på själva chokladkrämen som det finns sorters chokladtryffel, men nej. Det var första gången jag provade, och det blev sjukt gott. Sjuuuukt gott.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/fyllda-chokladagg/

Rensar saker, igen

Har påbörjat en rensning. Saker, hemma. Alldeles för mycket, jag kvävs. Det är trångt, det ser inte alls särskilt luftigt och härligt ut här hemma längre, men det mesta är tyvärr inte mina saker. Ändå är det mina saker jag måste rensa ut för att det ska bli lite mer plats. Error.

Påbörjade en låda med lite blandat smått och gott, rensade ut saker jag inte har använt på länge och lite gamla prydnadssaker. Försökte göra mer plats i bokhyllan som belamras av tomma pärmar, kollegieblock med anteckningar från en kurs på universitetet för 10 år sen och såna saker som inte används, för att alla böcker skulle få plats. Blargh.

Pärmar

Jag är helt slut nu, och det känns inte som om jag har kommit någonstans. Behöver man 20 pärmar framme när vi lever i ett papperslöst samhälle? Måste man ha hobbygrejer man använder en vecka om året framme hela tiden? Inte vet jag. Funderar på att sälja en gammal 50-talsbokhylla i teak som jag fått av mina föräldrar, för den tar mycket plats och rymmer inte särskilt mycket saker, men R vill ha den kvar.

Visst, han kan få ha den kvar så länge den inte står och tar plats i lägenheten, för den ryms inte. Den står kvar ett år efter att jag sa det första gången, så det går trögt. Jag är så less på prylar, men det har ni nog redan förstått. Hur ska jag kunna dansa när det är så trångt att det känns som om väggarna lutar inåt…?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/rensar-saker-igen/

Någon älskar snören

Jag har, som många av er vet, en mycket kär familjemedlem i form av en svart luddskalle med fyra ben och lång svans. En katt. Han blir 16 år till sommaren, men ända sen han var en liten fluffig kattunge som flyttade in hos mig har han haft en fetisch: Snören. Han älskar dem och blir helt tokig när han får tag på ett. Skosnören, snören till huvtröjor, till mysbyxor som knyts i midjan – i hans värld äger han dem alla. Men han leker inte bara med dem, han tuggar dem till pyttesmå bitar och äter upp dem.

Jag hittade den här sovmasken som jag använder ibland för att hålla ljuset ute, liggandes på mitt sängbord som vanligt, men med stumpar i varje ände i stället för ett elastiskt snöre. Och en tillhörande spya med lite mörkröda små bitar av snöret på golvet nedanför.SovmaskHeh. Jag glömmer ofta att stoppa undan allt sånt där. Just den där sovmasken var väl ingen större förlust, det var en gratisgrej som följer med på långflygningar, men om jag faktiskt hade köpt den själv hade jag nog blivit lite irriterad. Inte på katten, men på att jag inte lägger undan sakerna när jag vet så väl att han inte kan motstå att jaga snören. Nåja. Han hade säkert kul en stund.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/nagon-alskar-snoren/

Kränkt!

Jag känner mig kränkt! Jag avskyr uttrycket ”kränkt”. Det används alldeles för ofta, och många gånger även ganska fel. Att känna sig kränkt är visserligen en känsla, och det är egentligen inte möjligt att säga att en känsla är rätt eller fel, men många som känner sig kränkta menar nog egentligen något helt annat – att de är förolämpade.

Jag vet inte om jag ens har känt mig kränkt en enda gång i hela mitt liv av något som en annan människa har sagt till mig. Förolämpad – absolut, men kränkt? Nej. Jag vet inte ens om jag har hört någon kränka en annan människa någon gång. Inte folkgrupp, individ. Ordet kommer ju från tyskans ”Krank” som betyder sjuk eller dålig. Kollar man på Wikipedia beskrivs kränkning bland annat så här:

”Kränkning kan vara att inte respektera en bestämmelse, överenskommelse eller avtal.”

Och många kanske inte tänker på det, men när en utländsk ubåt ploppar upp i skärgården utan tillstånd så är det en kränkning av vårt lands territorium. Ett korrekt användande av ordet. Man borde kanske likna att känna sig kränkt med att känna sig helt och totalt överkörd i kombination med osanningar som sagts, för kränkning är ett betydligt kraftigare uttryck än att känna sig förolämpad.

Det är väl kanske så, i ett samhälle där alla kämpar för att få så mycket uppmärksamhet det bara går, att man får en liten egoboost när man uttrycker att man har blivit kränkt. I själva verket när man läser om folk som har blivit kränkta så handlar det oftast om att de inte har fått som de vill, någon har sagt emot dem på ett neutralt och sakligt sätt, eller så har de blivit förolämpade, men blåser upp det till något gigantiskt.

Folk som inte ens är i minoritetsgrupper känner sig kränkta för att någon använder ett visst ord. Folk som vill använda det där ordet känner sig kränkta för att de enligt samhällets normer inte får använda ordet som de vill. Högutbildade människor känner sig sällan kränkta i samma utsträckning som lågutbildade. Skillnaden kanske är att man klarar sig bättre i olika sammanhang och diskussioner, och kan anpassa nivån på dessa efter de man pratar med om man har bättre allmänbildning och språkkunskap.

Kanske den mer högutbildade förstår att man inte är kränkt om någon säger att man inte är särskilt bra på att göra något, det kan helt enkelt vara en helt neutral reflektion som inte har någon som helst affekt i sig. På jobbet, till exempel. Antingen försöker man bli bättre på det, eller så inser man sina brister. Säger man något helt neutralt, utan affekt, och någon ändå känner sig kränkt så är det som att prata med en tegelvägg. Tack och hejdå, jag tänker inte lägga någon energi på att förklara för någon som är lättkränkt eller inte ens inser vikten av ordet. Ju större ego, desto mer lättkränkt?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/krankt/