Tarantino och dåliga ortoser

Redan onsdag, jag fattar inte hur det här har gått till. Det var ju nyss helg, och jag och R var på bio. Just ja, jag har ju glömt berätta om det! Vi gick och såg en film av Quentin Tarantino, hans åttonde film, ”The Hateful Eight”. Om man har sett hans andra filmer så vet man ungefär vad man kan vänta sig, och precis så var den. Jag gillade den, men det måste ha varit väldigt billigt att spela in den! Det var riktigt långa scener, och väldigt bra skådisar. Som vanligt i Tarantino-rullar. Ungefär samma sorters karaktärer som i andra filmer av Tarantino också, och gillar man dem så gillar man ”The Hateful Eight”. Helt klart sevärd, men lite lång.

Det var meningen att jag skulle gå och prova ut ett par nya handledsortoser i helgen också, men vi kom iväg så sent att de hade stängt när vi kom fram. Blargh. Ska gå dit i dag i stället och se vad de har att erbjuda. De jag köpte sist, från Catell, har varit riktigt usla. De passade bra och hade rätt stöd, men efter ett par veckor började de repa upp sig, efter bara en tvätt slutade kardborrebanden funka ordentligt. En handtvätt. De kostade en femhundring styck, som såna där stöd brukar göra. Nu går de knappt att knäppa ordentligt, och trådarna som repar upp sig fastnar i kardborren och de blir bara sämre, efter sisådär tre månader – och jag har inte ens använt dem varje dag. Så här såg de ut när de var nya. Inte längre.

Handledsortoser från Catell. Såg The Hateful Eight av Tarantino.

Nej, det blir helt klart en annan sort den här gången. De förra var av ett annat märke och höll i mer än ett år, men de var också bra slitna när de var slut. Att det ska vara så jäkla dålig kvalitet på grejerna, Catell är ändå ett företag som levererar till arbetsterapeuter i landsting så man kan tycka att prylarna borde funka i vardagen. Tydligen inte, uppenbarligen måste jag räkna med ett par tusen spänn om ortoser bara till händerna om året. Kul.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/01/tarantino-och-daliga-ortoser/

Att bli vad man vill

Man har egentligen en ganska bra chans att bli vad man vill här i Sverige, så länge man är hyfsat frisk, jobbar hårt och har mål. Det är viktigt att ha mål, även om de är små så hjälper de en på traven. Ändå är det så sjukt många som inte utnyttjar det fantastiska systemet med gratis utbildning, och inte utbildar sig till någonting alls. Så jäkla dumt. Visst, vilken tonåring är inte skoltrött någon gång, men att inte tänka längre än någon månad framöver när det gäller sitt liv och sin framtid är riktigt puckat. Och att inte få hjälpen av sina föräldrar med att sätta upp mål är dåligt.

Även om man är 40 eller år går det ju alldeles utmärkt att utbilda sig till vad man vill, eller påbörja en helt ny inriktning i sitt yrkesliv. Problemet då är ju att man oftast har en familj att försörja, och det kan vara svårt att leva på bara studiebidrag eller studielån. Men har man stöd i form av en partner, så kan man kanske ändå bli vad man vill. Med hårt jobb, mål och drömmar.

Drömmar är viktigt. Fråga vilken unge som helst så vet de vad de vill bli när de blir stora. Visserligen är en del saker inte helt lätta att åstadkomma, eller ens realistiska, men de har drömmar. Frågar man en skoltrött tonåring så har de helt och hållet tappat mål och drömmar, och har ingen aning om ens vad de har lust att göra.

Man måste uppmuntra människor att fundera över sina mål och drömmar, annars kan man aldrig hjälpa dem att nå dit. För man kan faktiskt bli vad man vill, så länge man vet vad man vill. Och det känns inte som lika hårt jobb när man jobbar mot en dröm. Vad jag ska bli när jag blir stor? Tja, agitator känns bra. Pensionärslivet är lite trist.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/01/att-bli-vad-man-vill/

Bra stol

Det är viktigt att sitta bra. Helst stå, såklart, men har man som de flesta in varken råd med eller plats för ett vettigt ergonomiskt höj- och sänkbart skrivbord när man bor i en liten lägenhet i Stockholm. De allra flesta bryr väl sig inte om att sitta på röven en hel dag, men för mig gör det riktigt jävla ont att sitta ner på en vanlig stol för köket eller kontoret. En stund går bra, men aldrig, aldrig någonsin mer än en timme i sträck – och då är det att tänja på gränserna.

Ska jag sitta på en sån stol drar jag helst upp benen så de är dubbelvikta under mig, och jag liksom sitter på hälarna. Då avlastas ryggraden lite i alla fall, men det fungerar bara tills fötterna somnar (det brukar gå ganska fort), eller tills det gör ont i knäna. Att sitta vid köksbordet är värst, det är stenhårda stolar och lite för låga för bordet.

Stol

Då får jag dra upp ett ben så att ena foten vilar på stolens sits, tills jag kan sitta på den igen. Ibland får jag kramp och sendrag, så jag far runt som en iller på stolen, men sitter jag på det viset så går det i alla fall bra en stund. Och det funkar inte särskilt länge när man är ute på en restaurang eller ett café, för hur ofta bryr sig de om att ha en stol man kan sitta i länge? De vill ju ha hög ruljans. Andra saker går mycket bättre att sitta i, och att gå gör nästan alltid mer ont än att sitta.

Ergonomi är bra. Fler borde tänka på det. Visst, de flesta av er har inte EDS och kanske aldrig kommer att hamna i min sits (höhö), men kom ihåg att tänka på era stackars ryggar. Stå upp när ni kan!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/01/bra-stol/

Quorn till middag

Jag lagade quorn till middag i går, och det var faktiskt en glad överraskning. Har inte ätit det någon gång förut, bara någon slags liknande produkter av annat märke och de var inte goda, men quorn var faktiskt riktigt gott. Köpte en påse färs och en påse bitar, och testade färsen i går. En påse med 600 gram, det brukar vara ungefär lagom till tre eller fyra portioner när man gör köttfärssås med vanlig köttfärs, men det här blev betydligt mer. Det krymper inte när man steker det, för det innehåller liksom inte vatten och fett på samma sätt. Och det generar betydligt mindre utsläpp.

Om Stockholms befolkning bytte till Quorn Färs från svensk nötfärs bara för en dag skulle de spara över 57 miljoner kalorier. Det skulle spara över 1000 ton koldioxid, vilket motsvarar hela Göteborgs elförbrukning i en enda dag!

När jag hällde ut hela påsen i stekpannan och fräst på det en stund blev jag lite förvånad över hur stor volym det faktiskt var. Jag gjorde med tacokrydda (och extra spiskummin och chili – alltid extra spiskummin i tex-mex), fryst majs och hackade oliver. Vräkte på ost när det var klart och åt med salsa och en sallad bredvid, och det blev riktigt gott. Det bästa av allt var att jag var mätt länge efteråt, och det blir jag sällan. Har mängder kvar, så det räcker till middag åtminstone ett par dagar till.

Tacos, tortillabröd, köttfärs och tillbehör

Visserligen är quorn inte det billigaste man kan köpa om man är ute efter mest antal kalorier per krona, men räknar man in volymen mat och proteininnehållet i den så blev det billigare än köttfärs. Till och med billigare än den sämsta köttfärsen med 15-20% fett. Och det smakade bra. Vet inte riktigt ännu hur jag ska tillreda bitarna av quorn när det är dags för dem, men jag tror de blir bra i någon thai-rätt eller något som är lite kryddstarkt.

Ja, det var en positiv överraskning. Om det inte är någon större skillnad på smaken i en köttfärssås så finns det egentligen ingen anledning att bara hålla sig till kött när man lagar de rätterna. Jag tänker inte byta ut en god biff mot något annat, men det äter jag knappt ens en gång i månaden ändå. Jag älskar kött, men quornfärs är ett alldeles utmärkt substitut i köttfärssås, tacos, lasagne och andra köttfärsrätter. Så det så.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/01/quorn-till-middag/

Besiktigade rullen

I dag var jag och besiktigade rullen. Det bör göras en gång om året för att försäkringen ska gälla, så jag passar på nu. Åkte taxi med hela ekipaget till Hjälpmedelscentralen, den ligger vid Långbro. Härligt område. Det blev inte direkt finare av den bruna snön och allt slask i området, men det är ju sällan såna här institutioner är särskilt inbjudande.

Hjälpmedelscentralen vid Långbro. Besiktigade rullstolen i dag.

Jag kom dit tidigt, eftersom man aldrig vet riktigt hur det är med färdtjänst, men det verkar vara betydligt bättre med rullstolstaxi än med de vanliga bilarna. Jag var nog en halvtimme tidig, men jag hann inte mer än anmäla mig i receptionen förrän det var min tur – trots att väntrummet var fullt. Det visade sig att de var utan ström i delar av huset, så de tog alla mekaniska saker som inte krävde så mycket först. Och jag har ju inte kört särskilt hårt med rullen, men självklart besiktigade jag den ändå. Hellre en gång för mycket än en för lite, och det kostar ingenting mer än färdtjänstresorna.

De sa när jag bokade tiden att det skulle ta ungefär en timme. En timme i ett sorgligt väntrum med bara några tidningar som handlade om vård, och några Bamse-tidningar. Men även där hade jag tur, för det hela tog bara 20 minuter. Jag hann knappt ens få huvudvärk av det öronbedövande tjattret i väntrummet innan jag fick tillbaka rullen och kunde beställa en bil hem. Visserligen innebar det 20 minuters väntetid till, men den tiden kunde jag spendera utanför. De bytte ut min laddare, det var tydligen något fel med de gamla som jag fick från början, men annars var allt bra. Som väntat. Och nu dröjer det ett år till nästa gång.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/01/besiktigade-rullen/

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE