Kanal 5 har en ny dokusåpa som heter ”Unga Läkare”, där man kan följa åtta nyutbildade läkare i jobbet på Skånes universitetssjukhus. En av sakerna de vill poängtera med sin medverkan i programmet är att den nya generationen läkare inte kommer från överklassfamiljer, utan att man själv har makten över sin framtid och kan bli läkare oavsett de förutsättningar man föddes med.
Förra året låg jag på sjukhus två veckor vid olika tillfällen, och det var många som var yngre än jag som kom och klämde på mig. Och jag är ung! Men det är ändå betydligt lättare att prata med någon som kan relatera till hur vardagen borde se ut för någon i min ålder, än för någon som inte har levt det livet på 30 år. Jag har träffat måååånga läkare, men det är inte många som faktiskt har kunnat relatera till mitt liv.
Något som många av oss har riktigt svårt att relatera till är tvångsgifte och könsstympning. I Aftonbladet i dag kan man läsa om en 32-årig kvinna som är både sjubarnsmamma och mormor, en artikel som förhoppningsvis både öppnar ett och annat öga runt om i Sverige.
När jag klagade över hur tråkigt det var på högstadiet, var hon både gift, småbarnsmamma i ett av världens fattigaste länder, könsstympad och ägd av en man. Det känns till och med svårt och futtigt att klaga över diskbråck och arbetslöshet när man ser sig om i världen.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag hoppas att nästa generation läkare har den ödmjukhet jag så ofta önskat. Jag pratar inte bara som vårdtagare – har jobbat i sjukvården i måååååånga år.
Och ja, jag blir ödmjuk när jag läser om kvinnor i andra länder, då är inte heller mitt knä något problem.
Jag tycker att det verkar så! Visst gör stress och ett alldeles för fullt schema att mottagandet inte alltid blir som man önskar, men det känns ändå mer personligt.
våra änglar
Ja, så nära man kommer! 🙂