Det är inte helt lätt att ta sig någonstans i julhelgen, särskilt inte om man ska åka med Färdtjänst. Det spelar egentligen inte någon roll om man bokar sin planerade resa på julafton en månad i förskott, för resorna skickas ut till chaufförerna bara en liten stund innan de ska komma. Det är ingen som får se att ”Klara bokade sin resa redan i november, hon måste få förtur”, som många tror. Man kan lika gärna boka en dag innan, och ha lika stor chans att få åka någonstans. Men på själva dagen brukar det vara omöjligt att ens kunna få en resa. Alla taxibilar är upptagna, och självklart vill de prioritera de som betalar fullt pris i stället för de som reser med billiga färdtjänstresor. Samma sak på juldagen, även om det är lite bättre.

Väntan med spel och umgänge online

Så vad gör man då? Jo, först väntar man i 20 minuter, sedan kan man ringa resegarantin som säger att de inte har några lediga bilar och de inte kan tala om ungefär hur lång tid man kommer att få vänta. Så då står man där ute vid gatan och spanar. Sen går man in och står i porten och drar fram telefonen, spelar spel en stund för att få tiden att gå. Vinner några kronor på bingo eller matchar några godisbitar i rad. Kollar lite på sociala medier. Efter en timme orkar man inte stå där längre, utan går in igen och inser att man får vara ensam hemma på julen. Tråkigt, men det behöver inte vara hela världen. Man kan umgås med andra online som inte heller har något att göra. Jag har ett stort nätverk av bekanta över hela världen, så det finns alltid någon att prata med.

Ska man åka en nyårsafton är det nästan ännu mer omöjligt – i alla fall efter klockan nio på kvällen. Man kommer inte hem om man är på en fest hemma hos någon eller ute på stan. Man kommer å andra sidan knappt hem om man åker med kollektivtrafiken heller. Gjorde det ett år för ganska länge sedan, åkte hem efter en fest hos bästa M strax norr om stan, och skulle hem till Söderort. Vi gick ifrån festen strax efter klockan ett, och kom hem vid fyratiden på morgonen – en resa som normalt tar 40 minuter. Det var halvtimmestrafik både på pendeln, tvärbanan och tunnelbanan, fattar inte hur de tänkte där.

Sen när tåget väl kom så var det så fullt att de flesta på perrongen inte kunde klämma sig in ens med våld. Efter ytterligare någon halvtimme var man tvungen, och det var så fullt att ingen ens kunde röra ett finger. Packade sillar, minst sagt. Inte toppen om man som jag har ett slags funktionshinder. Tänk om någon hade haft sin rullstol med sig, de hade aldrig kommit hem i kollektivtrafiken. Dessutom var det runt 10 minusgrader den där natten, och det snöade. Nä, sådana gånger är man glad att man har ett ganska stort umgänge online som man kan ha sällskap av. Det är liksom inte värt risken att ge sig ut, för man vet inte om man kommer hem. Och man kan lika gärna ha fest online med Skype eller något liknande program!