Koll på pengarna

Pengar, pengar, pengar. De kan hjälpa till att skapa fantastiska minnen, de kan få äktenskap att krascha och familjer att hata varandra. Oavsett vad man tycker om pengar så är de allra flesta människor så illa tvungna att anpassa livet efter att skaffa dem. Och pengar påverkar mer än man kanske först tänker på. Boende, mat och räkningar är ju självklart, men det är ju så mycket annat. Vilka hobbies man kan ägna sig åt, om man kan ägna sig åt någon sport eller träning, om man kan ha husdjur, om man kan resa, eller ens hälsa på släkten.

Visst är det svårt att spara när inkomsten är skral, men på det stora hela så tror jag att många inte har särskilt bra koll på sin egen ekonomi. De slänger en femtiolapp hit och dit på saker de egentligen inte alls behöver, och i slutet på månaden har det blivit ett par tusen kronor som de kunde ha sparat i stället. En del sticker självklart huvudet i sanden för det här med pengar är så laddat, men ofta har folk bara dålig koll. Det är så mycket enklare att spara när man vet precis hur mycket pengar man har att röra sig med, och man slipper hamna i situationer när man måste låna.

Pengar, sedlar

Men sen går det ju inte alls som man har tänkt sig ibland. Kylskåpet går sönder, tänderna går sönder, hunden blir sjuk eller som i mitt fall – man måste snabbt hosta upp enorma summor för hjälpmedel och sjukvård. Meddelandelån är en snabb och enkel lösning, men den är tillfällig. Och det är viktigt att man läser och förstår lånevillkoren innan man bestämmer sig. Så intressera dig för din ekonomi. Ha koll och ligg ett steg före, för man vet aldrig när olyckan är framme.

Tjuvar

Mina katter är riktiga tjuvar. De stjäl saker och gömmer dem. Hittar ofta påsförslutare lite här och var, och de har ett stash under sängen också. En gång hittade jag en disktrasa i sängen – som tur var torr! Finkel stjäl gärna blad och delar av grönsaker, potatisskal och sånt. Fjodor är lite mer som en skata, han gillar fina saker och vill inte dela med sig. Häromdagen stal de ett täcke.

Katter i täcke, Fjodor och Finkel. De är tjuvar och stjäl allt de kan!

Det låg hopvikt i soffan efter att vi hade haft besök, men de lyckades få ner det och släpa det till favorithörnan, där de såg ut att ha det riktigt mysigt. Fjodde älskar att ligga på och i mjuka saker. Han lägger sig alltid på kläder, handdukar eller filtar om det finns några. Det mysigaste av allt är att ligga i en filt eller handduk som i sin tur ligger en prasslande plastpåse, i mitt knä. Det blir nästan kortslutning i huvudet på honom. Katthår överallt? Jajamen! Mysigt? You bet.

Usla pizzakit…

Gjorde pizza i går och blev så jäkla irriterad på innehållet i mitt pizzakit. Brukar köpa Icas variant, för de har vett nog att inte dränka degen i olja – Coops variant är helt omöjlig. Dessutom är det en bra förpackning. Vanligtvis. Betydligt bättre än den här värdelösa saken från Pop! Bakery.

Hur som helst, degen som var inrullad i bakplåtspapper var helt kladdig och rinning, något måste ha varit fel på den. Den satt fastklistrad på båda sidorna av bakplåtspapperet, så jag var tvungen att skrapa loss degslamsorna och försöka baka ut den som vanligt med kavel. Så mycket för att försöka ta dyra genvägar för att man har skitont i händerna och inte kan baka, liksom…

Kladdigt pizzakit från Ica

Men det gick knappt det heller, så det blev en väldigt liten och väldigt tjock, kladdig pizza. Självklart lite bränd ovanpå också, eftersom den var så tjock. Jag har köpt den där sorten tidigare och den har alltid varit toppen, så nåt fel måste det varit. Som en god (fattig) konsument reklamerade jag mitt pizzakit på Icas hemsida, så får vi se vad det blir av det. Den gick ju i alla fall att äta. Fast jag åt betydligt mindre än vanligt, jag avskyr när något är stenhårt och lite bränt, så R åt upp tre fjärdedelar av den där pizzan.

Fattar inte att ett sånt där vanligt pizzakit ska räcka till 3-4 portioner. Hur lite äter folk då? Det är kalorifattig deg, innehållet i paketet är 400 gram deg och 200 gram sås, plus lite ost och champinjoner eller vad man nu har på sedan. Jag brukar ta salami, oliver och lök. Fast jag måste lugna mig med lök nu när jag är typ precis efter en magkatarr. Ugh. Jag som var så sugen på pizza, så blev det bara fel. Ska jag behöva göra om det?!

Livet i lägenheten

Fjodor och Finkel har varit på landet hela sommaren, de har verkligen älskat att vara ute, och blivit riktigt bra kompisar med hunden. Hunden kanske gillar katterna mer än vad de gillar henne, men de kommer och stryker sig mot henne när hon ligger ner och är lugn. Finkel lärde sig snabbt att öppna ytterdörren på lantstället, så han har gått ut när han vill, och så kommer de så snällt hem när det har börjat bli mörkt på kvällen. Och sover som två klubbade sälar i 10 timmar.

För en dryg vecka sen flyttade vi hem med dem, och det har gått hur bra som helst. De har varit hemma ett par gånger under sommaren också, men så fort vi kom hem anpassade de sig till livet i lägenheten. Ingen som försöker sig ge sig på dörren eller jamar för att få komma ut. Försöker underhålla dem lite extra nu i början med leksaker och underbara kartonger.

Fjodor och Finkel, orange katt och svart katt leker. Livet i lägenheten är annorlunda än på landet.

Det där vita plastsnöret är Fjodors absoluta favorit. Han går och jamar och springer till snöret och står där med tassen på det tills vi fattar att vi ska leka med det. Finkel gillar allt, men särskilt det som någon annan leker med. Även om man blir lite trött på oredan de orsakar ibland (saker och katter flyger genom hela lägenheten), så är jag så jäkla glad att jag har dem. Utan dem vore det dystert!

Vad gör jag?

Vad gör jag eftersom jag inte skriver här så ofta? Tja, försöker mig på att leka med andra delar av internet. Har inte varit pigg alls på sistone, så jag har inte haft någon som helst energi eller lust att skriva nåt vettigt. Gjorde röntgen och magnetröntgen av rygg och nacke för några veckor sedan och fick resultaten i fredags när jag var hos min husläkare. Degenerativa försämringar, bla bla, men inget som måste opereras akut.

Läkaren började till och med att gråta när hon radade upp alla mina ”fel”, och hon är den första jag träffat på ett tag inom vården som faktiskt aktivt försöker att föreslå och göra saker. Det är jäkligt skönt att slippa göra det själv.

Har haft magkatarr den senaste månaden också, så min diet har till största delen bestått av bröd och mjölk. Nu på sistone har jag börjat äta lite mer varierat och det verkar funka bra, men jag undviker starka saker fortfarande. Det är ju helt och hållet mitt eget fel eftersom jag bara har ätit en gång om dagen (men äter då mycket i stället) och dessutom käkar en massa mediciner, men jag skyller det hela på bästa E från Norrland. Han var och hälsade på, och då äter vi väldigt gott. Och mycket. När han åkte hem vek jag mig dubbel och så var det ett tag efteråt. Måste ringa min dietist igen och få ordning på näringsintag och allt sånt.

Näringsdryck Resource protein

Har haft slut på näringsdrycker ett tag och inte kunnat boka nån tid på sommaren. Men nu ska det bli bättring. I övrigt då, gör jag något kul? Jo då. Inte så ofta, men det händer. Fast just i dag orkar jag inte skriva om det, ville bara lämna ett livstecken så att ni inte undrar var jag försvunnit. Ska försöka skärpa mig lite, men det är svårt att göra något som helst alls regelbundet. Nu är jag i alla fall hemma permanent för den här sommaren, så då blir det lite lättare. Hoppas jag.

Mobilförbud på konsert

Läste en artikel häromdagen om att en del artister försöker börja inför mobilförbud på sina konserter. Vad tycker jag om det då? Jo, det är jäkligt bra faktiskt. Bra att någon vågar ta initiativet att göra något åt oskicket med alla som filmar. Alltid när man går på konsert ser man en helt sjukt stor andel människor som står och filmar, i stället för att faktiskt njuta av det. Det blir aldrig lika bra när man kollar på en kass mobilinspelning senare, snarare tvärtom – man har missat själva upplevelsen för man försökte filma.

Dessutom är det jäkligt irriterande för oss som faktiskt försöker njuta av konserten på plats, att rakt framför sig ha 25 uppsträckta händer med telefoner och paddor. Man måste faktiskt inte vara uppkopplad hela jäkla tiden, eller uppdatera Facebook i realtid. Dessutom är det riktigt lågt att lägga upp videoklipp på någon eller något utan medgivande. Det behöver inte ens vara på artisten själv, det kan lika gärna vara på någon i publiken som absolut inte vill synas.

Telefon. En del artister vill införa mobilförbud på konsert.

Både artister och publik kan släppa loss på ett helt annat sätt om de vet att det inte kommer att finnas 5926 filmklipp med konserten inom en timme på social medier. Visst, ta ett fotografi. Men stå för fasen inte med mobilen i vädret och spela in hela låtar, eller hela konserten. Ingen kommer att gilla dig mer för det, och du har missat något av det bästa som finns – känslan av att leva i nuet och uppleva en riktigt bra konsert.

Vem behöver en livscoach?

Jag blir så sjukt irriterad på käcka och hurtiga människor som kallar sig ”livscoach”, som försöker få folk att må bättre med klyschor som ”Du anstränger färre muskler i ansiktet när du ler, jämfört med när du rynkar pannan”, eller ”Du äger ditt liv, ta kontroll över det”! Ja, vem fasen annars? Vidrigt. Att folk ens kan livnära sig på det får mig att tro att folk är dumma i huvudet. Och det där med musklerna i ansiktet är en dum gammal myt någon hittade på någon gång, för man använder faktiskt 12 muskler när man ler, men bara 11 när man rynkar pannan. Jag börjar förresten få ett par rynkor, men jag lever fortfarande på att jag fick visa legitimation på Systembolaget innan Midsommar.

Arga Klara på Rockfesten i Kungsträdgården

Men tillbaka till coacherna. Hur ofta är det inte reportage med någon livscoach i kvällstidningarnas söndagsbilagor (som säljer som smör, det är också jävligt konstigt), där de kommer med tips och råd för hur man ska må bättre? Tipsen är så fullkomligt självklara och grundläggande, att jag börjar undra hur skev bild folk faktiskt har om sig själva. När glömde vi bort att njuta av saker i livet, och varför behöver en del människor någon som talar om för en hur de ska leva?

Det är självklart jättebra om man kommer på en affärsidé som funkar, vilket de flesta som jobbar som livscoach har gjort, men det känns lite som att sälja vatten med smak av is. De lurar folk att tro att man behöver sånt där, och det gör man självklart inte. Att granska eller rannsaka sig själv och utvärdera vad man inser (inte döma, det är något helt annat), bör vara något man gör regelbundet om man vill utvecklas. Om någon kom och utsatte mig för sån där smörja med klyschor på löpande band skulle jag bara bli arg. Samtidigt har jag fått uppfattningen att folk gillar sånt. Varför? Behöver man verkligen någon som säger åt en att njuta när det är läge, och bli arg när man ska? Jag fattar det inte.

Folk vet att man bör använda cykelhjälm, äta nyttigt och motionera, men de flesta gör inte det. Alla rökare vet att det är farligt att röka. Varför måste så många ha någon som tar betalt för att säga något man redan vet? Det är dumt att inte lyssna på sig själv.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE