Ett fint avslut

Vi fick ett fint avslut ihop, jag, R och katten. Han hade ju legat på djursjukhuset en natt och blivit sondmatad (det var så de upptäckte cancern), och man är ju aldrig särskilt pigg och glad när man ligger på sjukhus. Vi fick vänta i ett rum och så kom de in med honom, så att vi skulle få säga hejdå i lugn och ro. Han verkade ändå inte så trött, och väldigt glad att se oss, och han låg i våra knän och purrade en halvtimme medan vi klappade honom för allra sista gången. Det var stillsamt och mysigt, utan någon stress.

Han var så nöjd med att bli smekt, han åmade sig och buffade med huvudet så gott han orkade, och det var skönt att se att han var så lugn. Han hade inte ont heller, men vi märkte bara på två dygn vilken enorm förändring det blivit. Flera klor blödde, och cancern hade spridit sig riktigt fort. En liten prick han hade vid ögonbrynet för ett par dagar sedan hade blivit en knöl som var nästan en centimeter stor. Det var inget som helst tvivel om att ett avslut var det rätta att göra, för han skulle ändå dö snart.

Sedan kom veterinären in, och eftersom han redan hade en kanyl i benet så skulle det inte vara något besvär med sprutor och sånt. Vi valde att göra det medan han fortfarande var på bra humör och njöt av att bli kliad under hakan och bakom öronen. Vi grät och grät, men vi fick ett fint avslut. När de injicerade narkosmedlet blev han allt tyngre i våra knän, och purrandet tystnade. Så här såg han ut för några månader sedan, men nu var han bara en skugga av sig själv.

Arga Klara och katt. Bloggarnas fara. Vi fick ett fint avslut.

Det tog inte ens 30 sekunder innan han var borta. Vi stannade i några minuter efteråt, lade honom på bordet och kramade om honom en sista gång. Som jag saknar honom, min älskade vän! Jag hade inget val, och jag är glad att vi fick en sån fin sista stund tillsammans, men det gör ont i hjärtat att han fick lida så mycket den sista månaden för att ingen visste vad som var fel. Jag känner mig ändå lättad över att han inte behöver besväras mer av sår, infektioner och tvångsmatning. Min lilla luddskalle… Så fin, så speciell.


Missa inte...

Följ och dela:
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
Google+
https://argaklara.com/2014/08/ett-fint-avslut/
Instagram
PINTEREST
SHARE

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/08/ett-fint-avslut/

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Piafia on augusti 7, 2014 at 17:51
    • Svara

    Lille Ludd får sova. Stackars de små stora tassarna, nu gör de inte ont längre… sänder en massa tankar till er! Tårarna rinner, vet hur det känns. Kram.

    1. Ja, det känns som en lättnad att han inte behöver ha ont, men sorgen och saknaden kommer att vara stor! 🙁 Tack och kram!

  1. Beklagar sorgen, men nu behöver han inte lida mer… och ni behöver inte må dåligt över att han inte är frisk..
    *skickar styrkekramar* Nu springer han nog säkert runt med en massa andra ”luddskallar”. Kram/Anita

    1. Tack! Ja, det känns skönt att veta att han slipper vara sjuk. Sista natten han var hemma drömde han att han var ute och sprang, så han har det nog bra. 🙂 Kram!

    • Katja on augusti 7, 2014 at 22:19
    • Svara

    Usch ja, vad jobbigt 🙁 Han fick många fina år med dig/er och nu slipper han lida mer, en tröst även om den kan kännas liten just nu.

    Fin bild på er 🙂 Kram

    1. Det gör ont, men det var för allas bästa! Kram och tack!

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE