Ibland är livet outhärdligt

I dag när jag öppnade Facebook fick jag veta att en av mina mest frekventa läsare har gått bort. Han levererade ofta härlig sarkastisk humor som kommentarer till mina blogginlägg, och eftersom vi hade liknande situationer blev vi vänner även privat på Facebook. Han hade en liknande smärtproblematik i ryggen och bråkade med starka mediciner och myndigheter, och det finns mycket två likasinnade kan skämta om den saken för att göra livet lite mer uthärdligt.

Jag vet inte vad som hände. Jag vet inte om livet var för outhärdligt, eller om kroppen helt enkelt inte orkade med smärtan eller medicinerna längre. Jag känner inte hans anhöriga, så jag tänker inte heller fråga. Även om vi aldrig träffats så kändes det som om vi kände varandra, och det är en märklig situation. Jag är självklart ledsen för hans familjs skull, och även för att jag aldrig kommer att få ett gott skratt av något han säger igen. Det är något jag verkligen kommer att sakna.

Grav, gravsten

Livet är kort. Ibland outhärdligt, ibland underbart, men oftast känns det bara som en transportsträcka i konstant uppförsbacke när man är sjuk. Vi får kämpa och kämpa för precis varenda grej, vi har inte en spänn till mediciner och behandlingar, och vi kan ibland inte vara med på de saker våra nära och kära kan. Vi känner oss som om vi bara är i vägen, eller som om att allting blir så mycket besvärligare när vi ska vara med. Jag känner ofta så. Jag känner mig ofta utanför, för det är inte vanligt att människor i allmänhet tar smärta eller funktionshinder i beaktande. Men livet går vidare, och jag hoppas att han har det bättre nu. Vila i frid, Kjell.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/09/ibland-ar-livet-outhardligt/

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: