Påfyllning

Måndagar innebär att det är dags att fylla på dosan med mediciner. Eller söndagar, men det glömde jag så det blev påfyllning i går. Och jag kan bara säga att det är en jäkla tur att den där dosan har fyra fack för varje dag, annars skulle jag aldrig komma ihåg vad jag har ätit och när jag åt det. Fast facken skulle behöva vara lite större, för allt ryms faktiskt inte – och jag har aldrig sett någon större dosa för piller. På apoteken har de bara små och mellanstora, på hjälpmedelsbutikerna har de stora. Och jag köpte den största jag kunde hitta.

Mediciner. Påfyllning av dosan, den räcker inte till!

Trodde att den skulle räcka då, men jag märkte att jag hade fel redan vid min första påfyllning. Bah. Jag vill inte ha någon som är ännu större heller, för den ska ju alltid med när jag går ut om något skulle hända. Inte bara har jag information om allt jag äter på ett kort på baksidan av dosan, men jag kan ju inte vara ute särskilt länge utan att behöva käka någon medicin, mot något. Eller för att förebygga något. Det räcker ju med en knuff eller någon som bara stannar på gatan eller gångvägen utan att ha sett sig omkring för att försäkra sig om att ingen kommer gåendes bakom först. Och folk i allmänhet gör inte det.

Det verkar vara en sån där grej som ingen får lära sig, eller lär sina ungar. Om man tvärstannar på en gågata eller promenad-/cykelväg är det inte bara mer sannolikt att man själv gör illa sig, man kan göra illa andra rejält också. Den bakom har sällan tid att väja för någon som går hyfsat fort och sen bara tvärstannar. Ja, det är väl en stadsgrej, men det händer överallt, hela tiden här. Gångvägar, torg, tunnelbanan, gatorna i stan, you name it. Tänk på att den person som går bakom dig kanske behöver käka 30 piller om dagen för att ens kunna gå där. Skulle du vilja vara den som knuffar den människan…?


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/09/pafyllning/

5 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Piia-Liisa on september 9, 2015 at 07:31
    • Svara

    Känner igen detta med att alltid behöva ha med sig medicin. Jag hör till gruppen som har både hemtjänst och hemsjukvård och har de stående ord medicinerna i form av sk APO-dos. För var dag så får jag av personal (uskorna är samma personer för både hemsjukvård och hemtjänst. Sjuksköterskorna tillhör hemsjukvården) en dygnsranson med läkemedel. Några få vid behovsläkemedel har jag i originalförpackning hemma, men det mesta får jag som sagt per dygn.
    För mig är detta en bra lösning.
    Jag hade i dosett förut och det var då en Maxi + en mellanstor för ord mediciner + alla burkar/askar för behovsläkemedel. Men så blev (blir ff) allt sämre i mina händer och tabletterna hamnade allt oftare överallt utom dit de skulle! Från början kunde jag dela dosetterna själv, men har successivt fått lämna ifrån mig medicinhanteringen till hur jag har det idag.
    Ytterligare en orsak var att jag under tidig vår råkade ut för att de starkare smärtstillande läkemedel jag hade försvann. Och det blev då för både mig och personalen en säkerhetsfråga att kunna ha den inlåst och att jag hade så lite som möjligt hemma av den typen av läkemedel. (Detta polisanmäldes givetvis och utreddes både internt av kommunen och externt av polisen. Dvs polisen avskrev ganska snart ärendet med orden att det fanns ingenting som gick att spåra/utreda och med det fick det vara.) Nu med de små mängder som jag har hemma tycks det inte längre vara intressant att stjäla medicin från mig och jag har nu sedan början av sommaren sluppit stölder, vilket är en befrielse.
    När jag nu är utanför hemmet har jag bara med mig aktuell medicin för dagen, akutmedicin (mot bl a astma och andra sjukdomstillstånd som kan kräva omedelbar medicinering) och någon eller några doser extra av annan medicin. På så sätt har jag dels begränsat mängden stöldbegärlig medicin, dels sluppit släpa på stora dosetter! Men de alla mediciner som jag tar kan jag rekommendera APO-dos. Jag får en påse/per tillfälle (just nu 7 påsar/dygn) med ord medicin och den är uppmärkt med innehåll samt datum och klockslag då jag ska ta den! Och vad jag vet kostar det mig inte något utöver de 2200 kr/år som medicinen kostar. Apoteken vill helst att man tar det mot faktura, men av olika anledningar. Då får jag istället betala/rulle till dess jag nått frikort.
    Ett alternativ till att sitta och plocka i dosetter!

    Varma hälsningar från en med finmotorik som en klumpig elefant!

    1. Det låter ju riktig bra faktiskt! Det flyger ju piller åt alla håll och kanter när man försöker fylla på, och sen ska man försöka plocka upp dem (sopa upp dem för min del) och så vidare… Jag har ingen hemsjukvård i dagsläget men det är värt att kolla upp – tack för att du delade med dig!

    • Piia-Liisa on september 9, 2015 at 07:35
    • Svara

    Ser att jag missade avsluta sista meningen.
    Ska vara: …men av olika anledningar kan jag inte ha fakturabetalning.

    • Leona on september 10, 2015 at 02:23
    • Svara

    Oj……jag som tyckte att jag har för många mediciner och fingrar som får allt svårare att greppa, men jämfört med er är det en västanfläkt…. Det ger perspektiv. Och en stilla förhoppning om att jag aldrig kommer att komma i kapp er. 🙂

    Angående att tvärbromsa som fotgängare så måste jag erkänna att jag gjort mig skyldig till detta några gånger – dock inte p.g.a att jag inte tar hänsyn, utan helt enkelt för att jag helt glömmer bort att kolla bakom mig…. Känner mig ytterst dum när det inträffar. Om jag kunde hade jag rodnat…..

    1. Hej Leona! Jag tror inte att människor tvärstannar med flit, det är liksom en sån där grej som folk aldrig får lära sig från barnsben att man ska se sig om innan man stannar, för många människor verkar det vara den mest naturliga saken i världen att bara stanna!

      Hoppas att du inte kommer ikapp med medicinerna, önskar dig allt gott!

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: