Hur ser jag ut egentligen?

Ibland frågar jag mig själv hur fasen ser jag ut egentligen. Det gör nog de flesta, men efter åratal med kronisk smärta och att dessutom spendera sommarens nätter i ett sovrum där det finns nåt mögel eller skit jag inte tål, så ser jag vanligtvis ut som om jag inte har sovit på en vecka. Känner knappt igen mig själv i spegeln. Men ibland händer det att jag ser på mig själv och känner mig ganska nöjd ändå. Som i måndags när jag och bästa M drog på konsert. Hade sovit i stan ett par nätter så svullnaden runt ögonen hade lagt sig, och resten piffades till med lite smink. Så här såg jag ut då.

Arga Klara. Hur fasen ser jag ut egentligen?

Jag tycker ofta att folk blänger på mig, men det är oftast av fel anledningar. Typ ”varför går hon i dag när hon hade rullstol i går?”. Men jag börjar faktiskt att vänja mig vid att ha lite längre hår nu. Jag tycker att den här längden är okej, men det ska helst inte bli längre. R önskar att det vore några centimeter längre runt om och i nacken och att jag låter luggen växa ut, men det kan han ju glömma. Aldrig i livet. Luggen är det enda som gör att allt inte bara hänger, det är något som ramar in ansiktet och ger lite form.

Skulle visserligen behöva klippa upp och forma det lite bak i nacken, men det är sommar och jag är faktiskt ganska obrydd. Det växer snabbare på sommaren och om jag inte måste vara lite finare vid något tillfälle så tvingar jag någon att trimma det lite. Undrar hur länge jag det dröjer innan jag tröttnar helt och klipper till en snygg form med en kort frisyr…

Klippte R i går, förresten. Sist jag gjorde det var i mitten av april, och när vi var i USA och det började växa lite grann vid tinningarna så såg han att det var en del gråa strån. Han påstår att han inte är ett dugg fåfäng (även om han var det när vi dejtade innan vi blev ett par…), och det stämmer oftast, men han ville att jag skulle klippa av alltihopa så att det grå inte syntes. Jag har minsann några grå också, de kommer ganska snabbt när man är sjuk, men jag tonar håret och strutsar det på så vis. Att orka läggs energi på att vara osäker kring hur man ser ut är en lyx jag inte har ork till. Om det är ett stort problem så har man nog egentligen inga riktiga problem – förutom att man har dåligt självförtroende. Men vet ni vad? Det spelar ingen jävla roll hur man ser ut. Det är vad man gör som räknas.


Missa inte...

Följ och dela:
RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
Google+
https://argaklara.com/2016/06/hur-ser-jag-ut-egentligen/
Instagram
PINTEREST
SHARE

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/06/hur-ser-jag-ut-egentligen/

4 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Aaaargh, vilken galen anledning om folk blänger på dig för tat du går ibland/åker rullstol ibland. Är ju bara asgrymt att du går när kroppen tillåter det. Och likaså grymt att du lyssnar på kroppen när den behöver annat.

    Oavsett; din frisyr klär dig!

    1. Ja, precis! Så tycker jag också, men oj så många idiotiska kommentarer man får! Inbillningssjuk, låtsas, fejkar för att få ersättning, bla bla bla.
      Tack!

    • Petter on juni 3, 2016 at 11:26
    • Svara

    Det där har jag också funderat på. Tydligen är jag inte alltför pinsam då vissa fortfarande umgås med mig. Grå hår är bara ett problem i början. När de blir fler vänjer man sig och efter ett tag har man till och med färre grå strån. Förutsatt att det som hos mig blir glesare mellan stråna. 😀

    Folk blänger av alla anledningar. Nyfikenhet, ouppfostran, lojhet eller något annat. Kommentarer kan dock vara roliga. – Va, har du tandställning? Det hade du ju inte i går. Döööh…. Ibland sker det faktiskt förändringar. Inget är statiskt.

    1. Ja, ”Har du klippt dig?” är ganska puckat också! ? Jag har haft mina grå ganska länge men inte vant mig än…

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE