Katastrof i kulturbranschen

Helt plötsligt, mitt i krisen, finns det stora pengar till krispaket för företag.  Men inte till alla. Enskilda näringsidkare hamnar helt och hållet mellan stolarna. Staten har avsatt 500 miljoner till kulturbranschen. Till musiker, skådespelare, filmskapare, författare, scenkonstnärer; alla de som gör livet lite roligare att leva.

Om vi fokuserar på min bransch, musik, så är det så här. Konstnärsnämnden kan bevilja bidrag till de som ansöker, enligt dessa kriterier:

“Projektbidrag kan du söka för ett avgränsat experiment- eller utvecklingsarbete. Projektet ska ha ett tydligt formulerat mål, vara tidsbegränsat och ha en budget. Du kan till exempel söka bidrag för att i projektform arbeta med att skapa ny musik, pröva nya arbetssätt eller utveckla nya tekniker. Projekt som innebär samarbete med andra komponister och musiker eller andra kollegor prioriteras, men det är också möjligt att söka stöd för projekt som inte har en given samarbetspartner.”

Alltså, alla de med gigekonomi (arbete utan garanterade timmar) som hankar sig fram genom att vara ute och spela, de som kompar mer kända artister och inte riktigt har stöd av egna fans, de som turnerar, de vi ser och älskar, de som är ute och spelar varje helg, de är lämnade helt utanför.

Saxofon. Kaos i kulturbranschen under pågående Corona-kris.

Ingen inkomst, ingen buffert

Helt plötsligt bara försvann deras inkomst. Borta, puts väck. Kom ihåg att det här inte är en bransch där man har någon stor buffert. Det är många, kanske de allra flesta, som lever från gage till gage och inte har möjlighet att spara pengar till oförutsedda utgifter.

Om man har ett aktiebolag kan man permittera sig själv och få bidrag. Hur stor andel musiker och andra i kulturbranschen i Sverige har aktiebolag? Jag vet inte säkert, men jag kan inte tänka mig att det är mer än någon procent. De flesta har en enskild firma.

För att få a-kassa måste man lägga sin enskilda firma som vilande. Visst finns det en möjlighet att göra det och ändå kunna fakturera som privatperson. Det är dyrare, men det är inte poängen. Man ska man inte behöva göra det. Och även om man gör det, är man garanterad a-kassa? Nej. Stödet måste inkludera alla som behöver det – inte bara vissa företag eller vissa grenar inom kulturen.

Reservplan?

Samtidigt är det så vårt sociala skyddsnät har sett ut i många år. Det verkar vara många som inte har känt till att det är på det här viset, och det finns de som har kunnat förbereda sig som inte har gjort det. Särskilt bland den lilla andel musiker som faktiskt har fasta anställningar och tillhör den “finkultur” som faktiskt kan få bidrag.

Jag har alltid haft i bakhuvudet att “Det kan komma en dag helt plötsligt när folk slutar betala pengar för att höra dig spela, så du måste ha en reservplan“. Alla musiker vet att det är på det viset, men det är svårt att förbereda sig när man aldrig kan lägga undan pengar. Planer ska dessutom realiseras, och det är inte alltid möjligt. Särskilt inte mitt i pågående pandemi. De allra flesta som livnär sig som musiker har i dagsläget en katastrofal sits som måste lösas.

Man spelar gitarr. Kaos i kulturbranschen under pågående Corona-kris.

Vissa i kulturbranschen har snabbt anpassat sig till en ny verklighet och börjat ge konserter utomhus eller online. Men det fungerar bara så länge de som ser konserterna faktiskt betalar för att se det. Jag tror inte att det är så många som har streamingkanaler de kan slå mynt av – i alla fall inte än.

Generellt skulle jag säga att musiker är mer driftiga än många andra yrkesgrupper. Men om de inte redan har kunnat pengafiera olika kanaler är det nästan omöjligt att lyckas nu, när alla försöker göra det samtidigt.

Trasiga skyddsnät

Visst, det är många som börjar klaga först när de råkar ut för orättvisor själva, eller när de inser att Sveriges skyddsnät faktiskt inte är så jäkla tätt som de kanske trodde. Det är faktiskt många som har skrikit högt om just detta ämne i många år, men det är sällan jag har sett kulturbranschen göra det tidigare. Men jag är precis likadan, gällande min egen ersättning. Jag visste inte att sjukpensionärer hade det så här illa förrän jag blev en själv.

Jag förväntas överleva (inte leva för det går inte) på 8000 kronor i månaden. Det ska räcka till boende (får inte bostadsbidrag) mat och förbrukningsvaror, resor, försäkringar, vård och medicin både inom högkostnadsskyddet och sådant som inte täcks av det, telefon, pensionssparande, internet, tv, kläder och nöjen. Ja, ni fattar ju.  Min kris har inte tagit slut på tio år och jag tvivlar på att den någonsin kommer att fixas, men nog om det.

Gör något för kulturbranschen. Stöd Musikerförbundets krisfond om du kan. Den har upprättats för att försöka förhindra att folk faktiskt hamnar på gatan – vilket är en reell verklighet. Se konserter online och Swisha en hundralapp. Köp merch och skivor om det finns. Stöd de artister du gillar, men glöm inte de viktiga musiker som står bakom dem. De som inte syns. Om du inte vet hur du kan hjälpa till, fråga. Gör något.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/05/katastrof-i-kulturbranschen/

8 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Tommymaj 7, 2020 kl. 20:36

    Hej Klara, kul att hitta dig här! Du slår som vanligt huvudet på spiken. Hur har du det bland dina kontakter då, är de hårt drabbade? Och du själv?

      • Klaramaj 9, 2020 kl. 12:44
        Författare

      Hej, tack detsamma! Det verkar finnas en utbredd och kraftig negativitet (vilket inte är konstigt) när någon kommer med förslag och idéer – jag har gjort det själv och sett det hos andra. Och missförstånd. En kompis till mig sa att det såg ut som om artister på sociala medier tävlar i hur illa de har det. Jag kan inte se hur det kan vara positivt för någon, varken artist eller följare.

      Men det är klart att man blir livrädd när livet vänds upp-och-ner, och dessutom tror jag att många i allmänheten inte riktigt fattar hur illa det är. Inte bara i musikerbranschen, men för alla enskilda firmor med gigekonomi. Förändring kan vara bra och utveckla branschen som sådan på lång sikt, men den akuta krisen måste lösas idag och kulturarbetare måste få ersättning.

      För mig är det ingen katastrof, blivit av med ett 20-tal gig under våren och sommaren. Har inte så mycket nu längre. 🙂

    • Tessanmaj 11, 2020 kl. 13:01

    Ja, fy faaaaan säger ja bara! Vi måste ha levande musik!! Varför ska de inte få när staten räddar alla andra företag!

      • Klaramaj 15, 2020 kl. 13:06
        Författare

      Mycket bra fråga. Det blir allt tydligare att alla branscher och alla människor har olika värde i statens ögon.

    • Frida N.maj 19, 2020 kl. 12:58

    man vet att det alltid varit så men när det väl händer en själv är det en annan sak. puss.

      • Klaramaj 20, 2020 kl. 13:04
        Författare

      Jag tror de flesta funkar så. Man orkar eller kan inte ta sig an alla problem i samhället hela tiden. Om man ens känner till att de existerar, alltså.

    • Skärpningmaj 22, 2020 kl. 14:05

    Men ge er! Det är inte bara i er jävla bransch det är exakt likadan! Fan så mycket ni klagar. Det är väl bara att lägga ner firmorna då, som alla andra måste göra. Men det är ni väl för stolta för. Eller ska ni ”genier ” ha nåt bättre än vi andra??

      • Klaramaj 22, 2020 kl. 14:12
        Författare

      Läs igen. Jag skriver att fler branscher är drabbade på exakt samma sätt. Jag håller med om att under en period lägga ner firman kan vara en lösning. Det innebär inte att det är rätt eller ens en bra lösning, men det kanske kan släcka en rasande eld när den är som värst – om det innebär att personen i fråga får a-kassa.

      Oavsett vilket tycker jag att det är dumt att skälla på eller vara negativ mot någon i onödan. Särskilt nu.

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.