Det sägs att en del av guldfiskars minne bara finns kvar i tre sekunder (andra delar i ett par månader). Ganska skönt, om man bor i en liten miserabel skål med en planta och lite grus. Då måste det vara helt ok att hela tiden utforska och tänka ”Åh, vad är det här?!”, om de nu kan göra det. Hur som helst, som jag berättade tidigare fanns det en djuraffär mittemot smärtkliniken i Umeå, där de hade mjuka kaniner, söta gerbiler och högljudda undulater. Trevligt. De hade även den här.
Hahaha! Jag tror att det är en säng, eller ett krypin för katter eller andra saker. Så ful att den är riktigt härlig, särskilt om det sticker ut ett katthuvud ur den! Det visade sig att den där djuraffären tillhörde en stor kedja som har ploppat upp lite här och var, och det fanns en i nästan varje stad vi passerade längs norrlandskusten.
Förresten, jag har en fråga. En sån där viktig, igen. Om vi antar att guldfiskar äter upp varandra, ponera följande: Tio exakt likadana guldfiskar simmar runt, i en cirkel bakom varandra i en guldfiskskål. Alla fiskar äter på den framför, i exakt samma takt, så att cirkeln sakta krymper. Anta också att de inte dör förrän de är helt uppätna (ja, jag vet att det inte är logiskt). Vad händer då?
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Skulle tro att skålen får bli en vas eller nå’t så’nt!
Om den blir tom, ja!
Jag tror att guldfiskar är vegetarianer.
Det tror jag också, men det hade varit roligare om de var rovfiskar. 😀
Det finns alltid någon med störst käft och hen vinner.
Jo, men tänk om…! Haha!