Lunch på jobbet och dagens planer

Det var riktigt skönt att komma ut och träffa vännerna över en lunch på gamla jobbet i går! Allt var sig likt, som vanligt. Det spelar ingen roll hur länge man är borta, man känner sig alltid välkommen och det är fantastiskt trevligt att skvallra ikapp lite grann. Visserligen hinner man inte med så mycket som man vill på en timmes lunch, och alla var inte där, men jag kommer att kunna hälsa på betydligt oftare och störa dem nu framöver.

Klippte mig också, men min vanliga frisör var upptagen. Det blev inte lika bra som vanligt, men tillräckligt. Jag ser inte ut som ett troll längre, och det är kort. Hon var ny, det tog väldigt lång tid. Visserligen noggrann, men långt ifrån perfekt ändå. Nåja, om tre veckor ser det ändå ut som om jag behöver klippa mig igen, och det kostar bara 250 spänn. Jag får skylla mig själv som inte bokade tid med min vanliga. Jag är inte perfektionist med håret ändå, för det känns inte särskilt viktigt. Det ser alltid hyfsat okej ut med min frisyr ändå, så länge det inte är för långt i nacken.

Sax, klippa håret

I kväll blir det fest, men redan nu ska vi åka ut till förorten där det ska ske. R och jag växte upp där, och jag ska hänga hos min syster hela dagen medan R plockar prylar ur sina föräldrars hus. Sen blir det stort fylla jämnt-kalas, och jag vet inte om vi ska hem i kväll eller inte. Tar det som det kommer, och har kanske rullstolen eller kryckorna med mig i fall att. Det blir en bra dag i alla fall! Vad gör du i helgen?


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/05/lunch-pa-jobbet-och-dagens-planer/

10 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Brukar såga till min frisör att inte ta för mycket på sidorna. Där upp är det inga problem för håret börjar ta slut. Luggen är också borta men nacken går att odla. Hahahaha………

    Idag blir det nog en tur ner på stan och fika med lördagsgänget. Funderar på om jag ska förgylla tillvaron på en fest med min närvaro men är lite tveksam. grillning i denna värme är inte vad jag direkt uppskattar.

    Hoppas din tillställning blir bra. Ta med så mycket utrustning du behöver om du ska få full valuta. Mongo-truck och käppar bidrar ju även till en viss uppmärksamhet. Om du nu behöver det. 😀 ha en kul kväll.

    1. Tack och ursäkta för sent svar! Det blev fantastiskt trevligt och jag klarade mig även utan mongotrucken! Hmm, kör du med någon variant av hockeyfrilla eller…? 🙂

      1. Hahaha…. Här finns ingen hockeyfrilla. Har aldrig haft och kommer aldrig att odla. Men nackhåret går fortfarande att odla om behovet skulle uppstå. 😀
        Skönt att du slapp mongtrucken. I terrängen är benen fortfarande det bästa sättet att ta sig fram. Tycker du är suverän som kämpar på och har en sådan positiv attityd. Man är inte mer handikappad än man bestämmer sig för att vara. Tummen upp. 😀

        1. Haha, vilken tur att du håller det alternativet öppet i alla fall! 😀 Och tack! Du har helt rätt, jag vägrar vara min sjukdom, och så länge det finns sittplats lite här och var så är det inget problem att vara ute och anstränga sig lite!

          1. Alla dörrar ska hållas öppna. Även de som kanske inte alltid känns direkt lockande. (Obs, inget medvetet skämt.)
            Känner tack och lov en del som har samma inställning som du men det finns tyvärr många som ser sig om offer. Klart de kan vara besvikna och lida av begränsningarna men man får ju försöka anpassa sig och lösa saker på ett annat sätt. Är man bara positiv fixar det mesta sig.
            Min vän Madde sa alltid: “Allt går. Ibland tar det bara lite längre tid” 😀

        2. Hahhaa, ja, man vet aldrig. Det blir säkert inne igen någon gång. Jag känner en del offer också, och det verkar som om de inte vet hur man är något annat. Hemskt tröttsamt, och väldigt ointressant att umgås med sådana.

          Jag håller med Madde när det gäller att tänka positivt, men beroende på vad som har hänt eller vad man har för handikapp så är det ju ofta så att allt inte går längre. Men det är nog skillnad om man har något medfött, eller till exempel varit i en olycka.

          Jag kan inte ägna mig åt kampsport eller springa i skogen hur mycket jag än vill, och hur lång tid det än tar – men jag kan försöka hitta på andra saker som jag tycker är kul. Antingen grämer man sig över det man inte längre klarar av, eller så gör man något åt det.

          1. Det hjälper inte att vara bitter. Besviken får man vara, det är normalt men det behöver ju inte ältas. Det går ju ändå inte att ändra på. Jag saknar Madde men hon kommer inte tillbaka. Det måste jag acceptera. Samma sak med någon form av handikapp. Hur hårt det än är måste man acceptera situationen. “Kör hårt, lev livet. Man vet aldrig vad som händer imorgon.”

            Tillsammans ska vi dock hjälpa till och bygga samhället så att det blir så enkelt som möjligt för alla oavsett handikapp men vi lyckas nog inte bygga om skogen så du kan ut och springa. Tyvärr. 😀

        3. Va?! Jag KRÄVER att skogen byggs om, annars blir jag KRÄNKT! 😀

    • Tant A.maj 18, 2013 kl. 17:08
    • Svara

    Gör inte ett skit idag och det är underbart.
    Men oavsett så är det aldrig en käft som har intresse av att umgås nu för tiden, inte ens för en fika. Allra minst höras för lite själsligt prat ibland.
    Alla är SÅ upptagna, friska, rörliga och aktiva. ;-(

    1. Det har du helt rätt i. Folk slutar höra av sig när de inser att de själva måste anstränga sig för att umgås. Det suger, hoppas att du har haft en bra dag själv ändå!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.