På min kvällspromenad härom dagen, tillsammans med R, hände något kul. Gick förbi en balkong med en trappa för katter, och jag stannade och sa, i hopp om att hitta en:
Där det finns såna här trappor kan man eventuellt stöta på katter!
Chansen att man faktiskt gör det är ju i det närmaste obefintlig, men i går hände det! Så fort jag sagt det kom det kutandes en liten grå kattunge med tofsar i öronen och vit mustasch nerför trappan! Klappade lite, och gick sen vidare. Inte ensam. Katten följde efter, runt flera hus och med fokus på oss. Den stannade vid varje port och jamade lite, som om den ville in. Ehh, gå hem! Det fungerade inte att ignorera den, snarare tvärtom. Och så var den så typiskt kattungehispig, tillgiven och lekfull, så det var svårt att inte titta på den!
Till slut vände vi, och katten följde fortfarande efter. Hoppades att den skulle klättra upp för sin lilla trappa för katter igen när vi passerade dess hem, men den fortsatte följa med en stund till. Efter en stund stannade den och nosade på en påsklilja, och vi smet runt huset. Hade den följt efter hade vi ropat åt den så att den skulle bli lite skraj och kuta hem, men som tur var lyckades vi skaka den av oss!
Haha! Jag skulle aldrig våga ha mina katter ute i området här, det är trots allt stad. På lantstället får de kuta ut och in som de vill, för där finns inte en enda bil. Inte heller driver det omkring ungdomsgäng som inte har något att göra, och antagligen finns det ingen som vill stjäla en huskatt där heller. Dessutom skulle jag inte sätta upp en trappa för katter, för det kan ju bjuda in betydligt mer otrevliga saker, beroende på hur stabil den är…
