Policy och anmälan

Som jag skrev i förrgår, jag trodde verkligen att läkaren skämtade när han berättade för mig att det numera skulle kosta omkring 250 kronor för att få ett intyg för att ansöka om färdtjänst. Jag frågade till och med om han skämtade, men icke. Ny policy. Om det vore så att det kostade pengar skulle jag känna till det – tro mig. Jag blev alltså inte särskilt förvånad när jag kom hem från jobbet i går och möttes av ett brev från vårdcentralen med mitt intyg, samt en post-it där det stod:

Detta intyg är avgiftsfritt.

Post-it om intyg från Vårdcentralen. Läkaren kände inte till sin egen arbetsplats policy.

Ja, jag sa ju det… Helt sjukt. Inte bara att läkaren inte har någon koll på sin arbetsplats policy eller vad som kostar hur mycket, han skulle ju kunna skrämma upp någon fattig pensionär (eller irriterad bloggerska) ordentligt genom att bara utfärda intyget om man skramlar upp en ganska stor del av vad man har kvar att leva på efter att räkningar och boende är betalt. Ja, så är det – ungefär 280 kronor om dagen får jag i genomsnitt, om jag slår ut min lön och sjukpenning per månad. Liiite snålt.*

Nä, den där läkaren har brutit mot flera av min grundläggande rättigheter till vård, när han nekade mig ett intyg med motiveringen: ”Det är så svårt att få beviljat”. Självklart ska jag byta läkare – han är både ignorant, otrevlig och oengagerad, men frågan är om jag orkar anmäla honom också. När överklagan är färdigskriven (jag har kommit ungefär halvvägs) och jag får besked om sjukersättning kanske jag orkar ta tag i det. Om besked är ett positivt sådant, alltså… Det är så mycket jag skulle kunna anmäla, men jag orkar inte just nu. Och vad ska det leda till – en ursäkt? Nej, jag vet inte. Känns i alla fall inte särskilt lovande att jag känner till mer om min åkomma och vårdcentralens policy än min läkare.

*Grav underdrift, särskilt när man har ett funktionshinder och särskilda behov av smärtlindring och träning som man inte får ersättning för.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/02/policy-och-anmalan/

4 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Åke on februari 21, 2014 at 10:28
    • Svara

    tyvärr är inte din historia / berättelse unik , det finns massor med LEKARE (jo den här sorten stavas så ) och den enda vägen vi kan gå för att eliminera såna här är genom att anmäla dom ,, tillräckligt många som anmäler så för socialstyrelsen upp ögonen för honom och han elimineras .. nästan synd att han inte gjort några sexuella övertramp för då hade det tagit hus i helvete i anmälan

    1. Ja, så fort jag har ork och tid så ska jag ta tag i det här. Det är tur att jag lider av kroniskt trötthetssyndrom och spelar in samtalen för att ha en chans att komma ihåg vad som sagts efteråt…

    • Maria on februari 21, 2014 at 10:55
    • Svara

    Det gör mig så arg, arg, arg, då läkaren bestämmer vad man ska få ansöka om eller inte, om ingen får ansöka så kan man ju inte se att det finns ett behov, så var det då jag hörde till ”barn” jag ville under flera år söka att få åka till utlandet men min läkare tyckte inte att det var nån ide för jag skulle ändå få avslag, ett år fick jag söka och åka, Tack, men om alla som kan behöva åka får ansöka så skulle det ju synas att det finns ett behov, jag blir så arg!!!!!

    Hoppas du får en bättre läkare, för det är så otroligt viktigt att man som sjuk får ha en bra läkare, jag vet inte vad jag skulle göra utan min reumatolog läkare, hon är helt fantastisk, så hoppas innerligt för din skull att du får en bra läkare som tar dig på allvar och vill hjälpa dig!

    Mvh/Maria

    1. Ja, särskilt när de inte har en aning om vem man är eller vad man lider av för problem! De kan ju åtminstone sätta sig in i ärendet innan de öppnar käften, tycker man… Tack snälla Maria!

Kommentera

Your email address will not be published.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE