Två veckor

Två veckor brukar inte kännas som lång tid. I min värld går två veckor jävligt fort, trots att jag inte alltid har ett fullspäckat schema. Att jobba måndag och torsdag förmiddag, plus något besök hos vården och kanske till och med hitta på något på helgen är visserligen ganska fullspäckat när man har de fysiska problem jag har, men ändå – veckorna flyger fram. Det är redan sommar.

Jag har två veckor kvar att jobba, sedan ska jag klara mig på 75% sjukersättning. Jag vägrar delta i Arbetsförmedlingens kurser, jag vägrar åka dit och redovisa vilka jobb jag har sökt. Kurserna jag blivit utsatt för har varit på dagisnivå i stället för på Mensa-nivå och de leder ingenstans. Dessutom är det inte så gott om tjänster på 25% som är anpassade eller kan anpassas efter min sjukdom, så jag skulle ha tur om jag lyckades söka ett jobb i månaden. Söker jag inga jobb eller vägrar delta i åtgärder får jag heller ingen ersättning, men de 1500 (eller vad det nu bli kronorna) är jag hellre utan, än att ständigt vara tillgänglig och tvingas till saker som kränker min intelligens. Jobb får jag genom kontakter och vänner, inte genom att gå en svinkurs i fyra månader där allt jag lär mig är var husets nödutgång ligger.

Arbetsförmedlingen, roliga bilder på arbetsförmedlingen. Arbetsförnedringen. Två veckor kvar.

Jag älskar mitt jobb och har alltid gjort, men nu känns det inte lika roligt. På två veckor och därmed fyra arbetspass ska jag hinna lära upp min efterträdare och dessutom gå på tre hejdå-luncher med olika människor. Det är sorgligt. På nåt sätt känns det som om det hade varit enklare att bara jobba på som vanligt, utan att behöva lära upp någon, och sen bara säga hejdå som vanligt när jag går. Jag kommer ju tillbaka och lunchar ibland, och de som vill träffa mig fortsättningsvis vet hur man får tag på mig. Det blir två långa veckor, men jag ska försöka fylla dem med annat roligt så gott det går.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/05/tva-veckor/

2 kommentarer

  1. Jag gillar det här inlägget för att du ger AF FU-fingret. Önskar att jag kunde göra det samma, men jag är tvungen att gå dit om några veckor och förödmjuka mig. Samtidigt har jag ingen som helst önskan att vara kvar där jag är nu. Överväger starkt att skriva en artikel om ”allt”. 😡

    Ha det så gott det går och njut av skoterfärderna! 😛

    1. Ja, jag är tacksam över att jag kan göra det, äntligen! Tycker att du ska skriva en artikel, om du orkar! Kram!

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: