Att utgå ifrån att ingen kan något

Två sidor text. Så mycket fick jag ihop på hela dagen i går, till min överklagan gällande Förvaltningsrättens dom om min handikappersättning. Jag kommer inte att få något intyg av någon från Landstinget eller Vårdguiden, trots att de i telefon medger att det tyvärr är så att det knappt finns några husläkare som känner till min situation. Jag läste förresten en artikel (jag läser en jävla massa för att få ihop varenda liten mening) om hur den här typen av utbildning hos läkarkåren försvann 1934, så det kanske inte är så konstigt att husläkarna jag träffar inte vet vad de ska göra med mig och inte kan skriva intyg. Jag kan inte utgå ifrån att någon vet något, och så är det oftast.

Ansökningar till Försäkringskassan. De vill att jag ska bifoga en del papper... Jag måste utgå ifrån att de inte läser mina bilagor.

Det går sakta, det tar tid och energi. Det gör mig ledsen och frustrerad att jobba med det här, för jag har egentligen ingen mer ren fakta att skicka in. Jag får väl skriva mer känslomässigt och hoppas att det enda intyget jag kommer att få, från Dr. Feelgood (inte landstingsansluten, självklart), räcker. Inte för att jag tror det, men jag måste ju försöka. Så här har jag skrivit i ett stycke i min överklagan (tillsammans med en bilaga medicinska artiklar som påvisar att det är sådan behandling är den som har bäst effekt på personer med min problematik):

Då jag talade med 1177 Vårdguiden den 27/8 bekräftade de att Stockholms läns landsting inte har något avtal med naprapater eller osteopater, och att den som behöver sådan behandling får bekosta den själv. Eftersom Vårdguidens personal vägrade låta mig använda hennes namn som referens ens för den lilla detaljen måste jag utgå ifrån att ni känner till att detta är ett faktum.

De har missat den poängen varje gång hittills, så nu skriver jag det så tydligt det bara går. Jag tänker utgå ifrån att de inte läser några av de bilagor med bevis och fakta jag skickar in – och jag skulle tro att det kommer att bli närmare 150 sidor när jag är klar – så det gäller väl att få med så mycket som möjligt av det i själva texten. Fy fan, vad hopplöst. Hur fan kan de gång på gång låta bli att ta reda på fakta eller ens läsa vad jag skriver när de avslår min begäran? Sjukt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/09/att-utga-ifran-att-ingen-kan-nagot/

2 kommentarer

    • Tatiana on september 10, 2014 at 13:30
    • Svara

    Ja, vad ska man säga 🙁
    Jag skickar massor med kraft och kramar <3

    1. Tack! Jag har så fullt med saker och det här att ta tag i, att jag inte hinner/orkar ses den här veckan. Jag hör av mig, kram!

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: