Nu är hela lilla familjen samlad i stan igen. R flyttade hem med min katt på lördag kväll, och han acklimatiserade sig snabbt. Det dröjde inte många minuter innan han ville kika in i garderoben där det går en vattenledning (han är besatt av att kolla där), och allt var som vanligt igen. Jag sov väldigt dåligt med mina nya robotarmar, för varje gång jag hade ställt in dem och lagt mig till ro började det att klia på näsan eller något ställe jag inte kom åt. Sen skavde det någonstans, och sen låg min hand för tungt mot något så att en nerv kom i kläm. Och så vidare.
Jag var väldigt trött i går, men åkte en sväng med R till stan ändå. Träffade ett par av hans kompisar, och käkade en extremt dyr och liten matportion på Urban Deli vid Nytorget. Lite trist att man inte ens blir mätt när en lunch kostar närmare 200 spänn, men det kanske är grejen där. Drick dig mätt. Visst smakade det okej, men ett fabriksbakat och ganska torrt pitabröd och en liten skål flottig chiligryta borde inte kosta så mycket.
Sen rullade vi iväg till Rs kompis och drack kaffe, och när vi åkte hem hade hela dagen gått. Hade tänkt hinna med ett par ärenden, men allt var stängt. Nu ska jag snart iväg på massage hos Dr. Feelgoods praktikant, och sen måste jag försöka forma mina robotarmar lite bättre. De är väldigt flexibla, men när man är fastspänd och det är mörkt så är det svårt. Jag skippade dem i natt, för jag behövde verkligen sova…
2 kommentarer
1 ping
Usch..det måste kännas som att sova i en rustning .
Kram kram
Författare
Ja, åt det hållet 🙂 Man vänjer sig nog.
[…] exempel är häromveckan när jag fick mina robotarmar – ortopeden berättade att kliniken fick tillräckligt med bidrag från regeringen så att de […]