Veckans minus, vecka 38

Varje vecka delar jag ut veckans minus här på bloggen, till något otrevligt eller tråkigt som har hänt under veckan, eller något jag verkligen ogillar. Jag är ju bra på att klaga på så mycket skit, så varför inte utse det värsta varje vecka? Det kan vara allt möjligt, från stort till smått. Mat, företeelser, prylar, kläder, musik… Kort och gott: Vad som helst, som varit riktigt dåligt under veckan.

Den här veckan går veckans minus till något helt uppenbart i mitt liv just nu. Att överklaga ett beslut som Försäkringskassan och Förvaltningsrätten gjort på felaktiga grunder, utan att ens kontrollera de uppgifter jag lämnar som är av avgörande betydelse. “Vi har en god hälso- och sjukvård“, skrev Försäkringskassan, och så är det säkert för de flesta. Det är inte så många som nekas vård vid till exempel benbrott eller om man får en tumör.

Men tyvärr har både sjukvården och landstinget brutit mot flera paragrafer i Hälso- och sjukvårdslagen i mitt fall, och det ska jag bevisa. Hur då? Ingen läkare vill skriva ett intyg om vad de har sagt till mig eller att de inte kan något om EDS. Ingen på vårdguiden eller landstinget vill intyga att det är så här, trots att de förstår min situation när inte ens de vet.

Sjukvård

Veckans minus går till det massiva jobbet att skriva ett överklagande till Kammarrätten. Veckans minus går till de myndigheter som varit inblandade hittills, för att de fullständigt har bortsett från målets kärna. Hade läkare haft kunskap hade jag självklart fått det jag behövde för flera år sedan. Hos ortopedteknikern sa de att jag hade behövt en del saker sedan jag var barn. Veckans minus till att mitt liv är helt förstört medan jag arbetar med överklagan, och att det sedan tar åtminstone ett halvår innan jag får besked. Sen kanske jag börjar om på nytt, för att de fortfarande inte kontrollerat fakta…


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/09/veckans-minus-vecka-38/

2 kommentarer

    • Jörgen Ekströmseptember 21, 2014 kl. 17:25
    • Svara

    Tragiskt som f-n. Men det känns igen. Många av mina medlemmar har oxå stångat sig blodiga mot vår sjuka sjukvård samt försäkringskassor och annat.. Jag fick inte min diagnos (PCD) förrän jag var 25 ! Vilket lidande det medförde – inte minst psykiskt. Det skall vi f-n inte tala om. Man måste vara frisk för att vara sjuk i Sverige!!!

    Och jag säger till mitt liv: Nu ligger du där och darrar av skräck under min tanke!

      • Klaraseptember 21, 2014 kl. 17:51
        Författare
      • Svara

      Ja, det är ett evigt lidande! Jag har sökt hjälp ofta från 20-årsåldern, men väntar fortfarande på den. Det finns liksom inget alternativ för mig inom vårdapparaten som den ser ut nu. Man måste ändå göra allt man kan, även om det känns onödigt – det är ju livet det handlar om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.