Hemfärd och trauma

Hemfärd från lantstället, både i söndagsrusningen och på stora hemvändardagen nu när industrisemestern tar slut. Åkte ungefär tio mil, men förutom lite kö där ett körfält var avstängt (och det ändå alltid är kö ändå) så klarade vi oss riktigt bra. Hade laddat upp med sängläge och piller innan, så jag lever faktiskt fortfarande. Lite synd bara att vi måste åka hem när det var sommarens finaste dag hittills. På förmiddagen klippte jag R lagom kort för två veckor i ett varmt land, och sen gick vi ner och badade.
Tog med hunden och dennes kära leksak, någon slags flytande orange grej man slänger ut i vattnet varpå hunden (som helst vill bottna när hon är i vattnet) glatt simmar ut och hämtar den. Vi kastade den ett par gånger, hon blev lika lycklig varje gång hon fick tag i den, men den tredje gången gick det inte lika bra. R kastade ganska långt, men jag var i vattnet och stod ganska nära där den landade, och så hejade jag på hunden när hon frenetiskt simmade mot den. Hon simmade runt och runt området en stund, men verkade inte hitta den. Hjälpte till att leta, men den var bara borta.

Hund vid vatten som letar efter leksak. Hemfärd.

Hade säkert sjunkit, för vanligtvis syns den väldigt bra. Lyckligtvis var det varmt i vattnet, så det gick att simma runt och leta en stund. R hoppade i och hjälpte till medan jag gick upp på berget och försökte spana, men icke. Borta. Hunden verkade oerhört bestört och ville inte sluta simma runt i området på bra länge. Till slut orkade hon inte simma längre, och satte sig på berget och såg olycklig ut. Vilket trauma. Hon hinner säkert repa sig tills vi ses igen om ett par veckor – förhoppningsvis är det redan glömt och uppmärksamheten är riktad mot något annat. Nu ska jag packa upp kläder, mediciner, prylar och en katt. Hemma!


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/08/hemfard-och-trauma/

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: