Jag har fortfarande inte fått något brev från Försäkringskassan, inte heller någon utbetalning eller information. Jag har ändå lyckats ganska bra med att inte tänka på saken under helgen. Det kändes ganska bra att jobba i dag, trots tröttheten. Halvtid med skjuts verkar lagom, då är det inte bara jobbigt, utan fortfarande både socialt och roligt. Nio dagar kvar.
Kattens öga börjar se bättre ut, äntligen. Har fått en tid för återbesök nästa vecka. I morse när vi skulle ge honom tabletten kämpade han emot som aldrig förr! Konstigt att det ryms så mycket kraft i så lite ludd… I går kväll i samband med medicinerandet passade vi på att klippa klorna också, och till slut lät han som när man drar igång en elektrisk motorsåg. Något mellanting mellan mjau, morr och purr. Sedan när man går och lägger sig, och han kommer och rullar ihop sig på mitt bröst verkar allt förlåtet.
Jag tror inte jag skulle vara så överseende om någon tvingade mig till en massa obehagliga saker varje dag. Inte för att jag är särskilt långsint, tror jag, men jag har svårt att ge folk mer än ett par chanser. Det finns så mycket människor, varför ägna kraft och energi åt de som inte anstränger sig tillbaka?
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Samma lika här – nio dar kvar…
Jag tänker inte anstränga mig mer än lägstanivån den sista veckan, sådetså.
Håller tummarna att du får positivt nesked snart från FörKräkningskassan.
Och så får du krama Dude lite extra från Simba & Stella 🙂
Tack snälla! Tummar och tassar hålls hårt här också. 🙂