Vaknade alltså på lantstället i dag. Det var inte alls kallt när vi kom fram i går kväll, eftersom svärisarna hade värmt upp stugan innan vi kom fram, tack och lov. Sängen är ju inte på långa vägar lika skön som min specialare med fjärrkontroll hemma, och det var riktigt svårt att hitta en position jag kunde somna i. Men sen sov jag bra i alla fall. Jag har så jäkla ont. Sjukgymnasten trodde att det kunde bero på den manuella behandlingen i kombination med autotraktionen i tisdags, men han lät inte så övertygad. Och jag känner ju igen smärtan.
Jag är ganska rädd för att det innebär en till operation så småningom. Men jag hoppas verkligen, verkligen att det lättar snart, och att det bara beror på det som gjordes i veckan. Det är svårt att tänka på något annat just nu. När jag försöker sova så flyger tankarna, och jag ligger i den där sjukhussängen igen. I ett rum med tre snarkande, hostande, dreglande, pratande, halvdementa gamlingar som ropar när de vill att någon ska komma, i stället för att trycka på knappen, oavsett vilken tid på dygnet det är.
Nä, fy fan. Ska försöka hålla mig distraherad nu i helgen. Retas lite med R, se på när han och hans pappa ryker ihop när de ska jobba med något, läsa, skriva, promenera om det går. Det är helt sjukt fint väder, inte ett moln på himlen. En kopp kaffe, sittandes i lä mot en vägg i solen, det är vad jag ska ägna mig åt en stund nu. Och försöka gosa lite med hunden. Den är aningen för stor för att vara en kramig knähund, men den vill gärna.
