Suck, tror att jag har gått upp ett kilo eller två de senaste månaderna, sen jag började jobba så mycket mer. Det finns liksom ingen energi kvar till att åka och träna när man kommit hem, eller ens att stå på benen mer än nödvändigt. Åka hemifrån strax efter åtta och komma hem halvsex, laga mat, äta, åka till gymmet vilket tar ca 40 min med kommunaltrafiken (eller 5 min med bil, men R har inte haft tid på länge), träna en timme, åka hem 40 min, duscha, äta igen, tvätta/städa/vara social etc. Glöm det.
Orkar knappt laga mat som det är nu, förr i tiden var jag ju på gymmet fem dagar i veckan utan problem. Mörkret ute gör det inte bättre heller, och det är svårt att promenera när det är halt och man har ont. Skulle jag halka och knycka till, även om jag inte ramlar, så är det ju i värsta fall kört i flera dagar efteråt. Det går knappt att beskriva tröttheten som kommer med att ha ont precis hela tiden. Ibland är det nästan som att någon står och skriker i örat på en hela dagen, och all energi går åt till att ignorera det.
Man har oftast inte tid över till att träna, det är något man måste ta sig tid till. Den rehabträning jag kör varje dag hemma är inte konditionsträning eller tung styrketräning heller, och jag måste också ta mig tid till att göra det också. Jobbet är nog världens mest stillasittande också, skitdåligt. Orkar inte känna mig tung i kroppen. Nä, dags att försöka jobba hårdare.
