Ny antiinflammatorisk medicin igen. Eller inte ny egentligen, jag har haft den flera gånger förut. Arcoxia. Ibland funkar den, ibland inte. Ibland funkar det på några små leder men inte de större. Ibland får jag bara ont i magen. Skillnaden den här gången är att jag ska äta en tre gånger så stark dos som förut. Det kan ju i alla fall inte bli sämre, så det är bara att strunta i att magen rasar och hoppas på det bästa. Har Arcoxia och Orudis i perioder, men det är inget man ska äta i evigheter. Han ville inte ens skriva ut läkemedelsverkets favorit Pronaxen.
Fördelen med Arcoxia jämfört med Pronaxen och Orudis är att tabletterna är pyttesmå. Det ryms tre extra i ett av facken i min medicindosett utan några som helst problem. Nackdelen är att de kommer i så för jäkla puckade förpackningar. 28 i varje ask, uppdelade på 4 stora kartor med bara 7 piller i varje. Visserligen lätta att trycka ut, men betänk de extra kostnaderna och miljöpåverkan för att frakta så mycket luft. Och så känner man sig lite sjuk när det går åt nästan ett hel ask i veckan. Har i alla fall en jäkla massa piller som inte är vita nu, det kan bli pillerkonst snart igen.
Tänk hur det skulle vara att slippa käka en näve piller ett par gånger om dagen. Jag har ingen aning om hur bra magen skulle må utan maxdos av flera grejer dag ut och dag in i flera år. Undrar vilka andra biverkningar jag har, som jag är så van vid att jag inte tänker på dem. Säkert väldigt många, men så länge de inte tar över är det helt okej. Nu får vi bara hoppas att den här dosen förbättrar läget.
