Intyg till kommunen och tidsbrist

I dag ska jag äntligen till husläkaren. Har fått vänta sex veckor sedan sist, när vi inte hann med mer än att förnya recept eller vad fasen det var vi nu gjorde. Det är antingen enbart intyg till olika saker eller mediciner som hinns med, glöm det där med att få någon del som behöver akut vård undersökt eller att få en remiss. I dag måste vi hinna med ett intyg till kommunen, annars kommer det inte hinnas klart innan sommaren och det är inte ett alternativ. Om det inte är tänkt att jag ska svälta på dagarna och inte få på mig kläder och skor, det vill säga.

Jag har absolut inga som helst förhoppningar om att han kommer att hinna skriva klart intyget till kommunen, för jag har flera saker som är akut dåliga och jag behöver mediciner också. Jag behöver remisser och vi måste diskutera behandling eller operation, och min tid är hela 30 minuter.

Klocka i Nyköpings lasarett. Tiden är ur led. Behöver ett läkarintyg till kommunen och det hinns inte med.

Det känns som ett sånt jävla slag i magen redan innan, för jag vet att vi inte kommer hinna med en bråkdel av allt som vården måste göra med mig, och jag vet att han kommer att säga att han inte har några tider förrän tidigast i slutet av april. Kanske senare, eftersom det är påsk. Och han har ingen tid över till administrativa uppgifter utöver tiden han tar emot patienter. Jag får helt enkelt fråga vårdcentralen igen hur de har tänkt att lösa problemet, men de har aldrig gett något svar. Inte landstinget heller. Eller regeringen. De lämnar mig bara att ligga hemma och dö lite i taget.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/intyg-till-kommunen-och-tidsbrist/

Byxor och meloditrams

Tog en fin promenad på stan med R i går. Han skulle köpa några par byxor efter den lilla olyckliga händelsen när hans bästa byxor blev hotpants, så vi började med med. Det fanns inte ett enda par i rätt storlek på H&M i Västermalmsgallerian, så vi promenerade mot city i solen. När vi till slut hittade rätt sort och rätt storlek så köpte han tre par byxor, bara för att vara på den säkra sidan. Varför inte.

Det var väldigt mycket folk ute, och överallt där man kunde sitta i solen var det fullt trots att vi var ute ganska tidigt. R investerade i en kartong gummisnoddar och toner till skrivaren, och eftersom jag var osäker på vilken sort vi skulle ha så lät jag honom sköta det. Hittade ett trevligt fik och fick en god muffins, och allt var faktiskt ganska trevligt för en gångs skull.

Muffins

När vi kom hem visade det sig självklart att vi hade köpt fel sorts toner, så det blir en tur dit nästa vecka för att byta. Ugghh. Brukar vanligtvis inte knata runt på Kungsholmen, men eftersom jag ändå ska hämta ut mitt pass på polishuset vid Rådhuset någon gång nästa vecka så blir det en inte alltför lång omväg. När vi kom hem var jag så trött att jag knappt orkade prata, och R fixade raggmunk. Självklart kollade vi inte på meloditramset, av flera anledningar.

Gina pratar väldigt gällt och nasalt, och lägger till vokaler före och efter ord som gör att det låter hemskt tillgjort, och det är omöjligt att lyssna. Det går bara inte. Hon låter säkert helt normal när hon pratar som vanligt, men inte på scen. ”Musiken” är helt meningslös, och utomordentligt dålig. ”Artisterna” är inte musiker, de kan lika gärna vara dokusåpakändisar, bloggare eller dansare, och varför vill man ha någon sådan sjunga en låt om det inte är så att de har en stor skara följare redan?

Hade melodifestivalen och alla dess delar enbart sänts på radio hade resultatet med allra största sannolikhet ha sett väldigt annorlunda ut. Och kanske om det var vuxna som röstade, i stället för en majoritet av barn och ungdomar, hade det varit bättre. Kanske det hade funnits spår av sofistikation, kvalitet och originalitet. Synd att så många bra musiker avböjer att vara med i melodifestivalen på grund av att det är så dåligt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/byxor-och-meloditrams/

Chihuahua eller muffins

Jag tycker att chihuahua är en av de absolut fulaste hundraserna som finns, visst kan det väl finnas söta exemplar av de också, men de flesta ser bara ut som små råttor eller som nybakade blåbärsmuffins (i ansiktet, alltså). Det är liksom en sån där hund folk skaffar när de vill ha en hund men inte orkar göra allt jobb som krävs när man ska ta hand om en hund, för de tror att det är mindre jobb med en liten hund. Error. Men skit samma, det är ett annat ämne.

En del är så fula att jag hellre hade gått med en blåbärsmuffins i koppel. Eller om det är meningen att man ska klä på dem och bära dem i handväskan, det hade gått lika bra för min del.

Muffins med vanilj och blåbär

Fast det där har börjat lugna ner sig lite, i alla fall i Stockholm. Man ser det inte lika ofta längre, tack och lov. Att ha ett djur för att det är trendigt eller coolt är inte en bra anledning, man är ansvarig för någon annans liv. De flesta hundar jag någonsin har träffat föredrar att vara ute i naturen eller att leka med andra hundar framför att vara i stan, men de finns självklart de som tycker att jag har fel. Och för all del, jag tycker ju att en muffins är sötare än en chihuahua…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/chihuahua-eller-muffins/

Tacopaj med tortillas

I går testade jag att laga något nytt och riktigt svennigt (med lika dålig klang som det ser ut), en klassiker på fredagsmysbordet: Tacopaj. Men inte en vanlig skittråkig tacopaj med vanlig pajdeg, köttfärs som är kryddad med kryddmix ur påse, salsa på burk, alldeles för mycket fet färdrigriven ”ost” och toppat med gräddfil. Aldrig i livet. Testade en betydligt enklare, nyttigare och säkert mycket godare tacopaj också.

Först och främst slapp jag använda händerna när jag gjorde pajskalet, för jag gjorde inte någon vanlig pajdeg, och det är en sån där grej som jag aldrig skulle köpa färdig. I stället tog jag sex stycken små tortillabröd och använde i stället för bara smör och mjöl. Fyra tryckte jag ut lite omlott som de var i en pajform, och två klippte jag mitt itu och pusslade till kanterna med. Perfekt, lagom mycket jobb.

Tacopaj med tortillas som botten i stället för pajdeg

Fyllningen bestod av stekt tärnad kyckling kryddad med en jäkla massa spiskummin, lite chilipulver, vitlök, lökpulver, en nypa salt och cayennepeppar. Alltså i stort sett exakt samma sak som de där färdiga påsarna, men utan socker, E-ämnen, stärkelse och en helt sjuk mängd salt. Mycket godare att krydda själv. Billigare och bättre också. Sen slängde jag i ett lager majs, lite hackad lök, skivade tomater, salsasås och så täckte jag det med ett ganska tunt lager smakrik ost.

Det var ju inget i som skulle tillagas men efter en kvart i ugnen var ytan fin och kanten hade blivit lite krispig. Sen slänger man på allt vad man nu gillar att ha till tacos eller tortillas; oliver, rå lök, färska tomater, och hackad isbergssallad ovanpå allt. Absolut ingen gräddfil i närheten av något jag ska äta. Käkade några nachos till också.

Självklart går det alldeles utmärkt att göra tacopaj med pajskal av tortillas till den vanliga halvfabrikat-köttfärs-historian också, men den blir mycket godare att krydda själv också. Och om man ska göra en annan sorts paj funkar det alldeles utmärkt att använda tortillas i stället för vanlig pajdeg, det känns lite lättare och sparar mycket jobb. Och disk. Mitt livs första tacopaj jag gjort själv faktiskt, inte så dumt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/tacopaj-med-tortillas/

Flexitarian

Alltså, vad är det för jävla uttryck? Ordet flexitarian hörs allt oftare. Det är alltså när man äter en diet som till största delen är baserad på vegetariska produkter men äter kött då och då. Och märk väl, när jag säger diet menar jag diet i ordets rätta bemärkelse. Alltså kosthållning, en persons samlade kostintag och matvanor, och ingenting som har med vikt eller bantning att göra. Många använder ordet flexitarian för någon som äter en helt vanlig blandad kost men vill dra ner på köttet, men slår man upp ordet hittar man den här förklaringen på Wiki:

A semi-vegetarian or flexitarian diet is one that is plant-based with the occasional inclusion of meat products.

Man äter som man vill

Tror folk som inte äter en blandad kost att man äter kött i någon form varje dag? Äter folk i allmänhet kött eller charkprodukter varenda dag även om de inte är vegetarianer? Det var det dummaste jag har hört. Folk kallar sig visserligen vegetarianer även om de äter både fisk, ägg och kyckling ibland. Men oavsett om det beror på okunskap eller lathet när man förklarar, så är det en jäkla massa förvirring bland uttrycken.

Och att folk hela tiden känner att de måste förklara varför de äter som de gör, det är en jäkla gåta. Man måste aldrig rättfärdiga det för någon annan. Man äter som man vill.

Soppgrönsaker, selleri, morötter, palsternacka, kålrot, lök, potatis, vitlök. Att vara flexitarian, ett uttryck som ofta används fel. Och varför behövs ens ett uttryck?

Det här blev min middag häromdagen. Jag är inte vegetarian eller flexitarian. Jag äter en helt vanlig blandkost men äter verkligen inte köttprodukter varje dag. De flesta äter nog vegetariskt vid väldigt många måltider, men inte fasen behöver vi ett nytt ord för det. Särskilt inte när det används lite tvärtom vad det faktiskt betyder.

Vad är grejen med alla dessa etiketter i onödan? Säljs det fler färdiga svindyra matkassar om de har en flexitarian-etikett? Vet ni, det räcker med att byta ut kycklingen mot quornbitar eller tofu ett par gånger i månaden. Likadant med köttfärsen, byt ut den mot quornfärs någon gång då och då så är ni både fullfjädrade blandkostätare och flexitarianer. Beroende på hur ni vill identifiera er själva inför andra antar jag, eftersom jag inte hittar någon annan förklaring till varför folk vill använda ordet…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/flexitarian/