Ovanliga diagnoser får nytt centrum

Nu är mina synpunkter till Försäkringskassans motivering att avslå flera av mina merkostnader i och med symtomen av min ovanliga diagnos på väg till inläsningscentralen i Östersund. Märkligt att jag har behövt påpeka det så många gånger tidigare, och jag ändå får exakt samma svar varje gång. ”Landstinget tillhandahåller en god hälso- och sjukvård och hade du behövt vård hade du fått den”. Jo, tjena.

Varför ska det då startas ett nytt centrum för ovanliga diagnoser där vårdpersonal kan söka hjälp och råd om de träffar en patient med en sällsynt diagnos? Det ska ligga i Sörmland, men jag antar att läkare i hela landet kan få råd därifrån. Så här står det på SVT:s hemsida:

Personer med ovanliga diagnoser har svårt att hitta och få den vård som de behöver. Det är låg kunskap bland flera samhällsaktörer som leder till att det är svårt att få en helhetssyn. Med hjälp av ett regionalt centrum där man samlar specialiserad kunskap hoppas man underlätta för patienter och deras anhöriga, men även för vårdgivare och andra samhällsaktörer.

– Även socialtjänsten och skolan kan ringa in till ett sådant centrum och fråga om sjukdomar. Idag är det svårt att veta hur man ska utreda vidare en sjukdom eller vilka behandlingsmetoder som ska användas, säger Per-Olov Gustafsson, chefsläkare för övergripande hälso- och sjukhusfrågor.

Pengarna för projketet är tänkta att gå till samordnare, läkare, utbildningsresor och lokaler. Det kommer dock inte att finnas ett fysiskt centrum för patienter att besöka.

Chefsläkaren skriver alltså att vi har vi har svårt att få den vård vi behöver, och det känner antagligen varenda läkare som någon som helst kunskap om ovanliga syndrom till – men tro inte att den stora massan av husläkare på vårdcentraler har den här kunskapen. Det har de inte, i alla fall inte gällande EDS.

Nä, men vad bra. Då kan Vårdguiden 1177 ringa dit och ta reda på saker när jag ringer dem och frågar om något akut. Och läkarna som frågar mig vad vi ska göra åt olika saker och symtom kan ju ringa direkt dit på min läkartid, men eftersom de inte har tid att ens skriva fem meningar på tre månader så antar jag att vi inte ens hinner förnya recept i så fall.

Märkligt att det inte avsätts en enda krona för de patienter som behöver behandlingar för sina ovanliga sjukdomar. Vad har jag för nytta av att min husläkare får en snabbkurs om EDS om det ändå inte tillhandahålls några behandlingar i landstinget?

Eftersom jag redan ringt de liknande centrum för sällsynta diagnoser som finns, EDS riksförbund, Landstinget och Socialstyrelsen och fått samma svar från alla ställen så har jag nog ingen större glädje av de nya centret heller. De har alla sagt att det inte finns någon landstingsansluten vård som passar mig och symtomen jag har av min sällsynta diagnos.

Men det förstår inte Försäkringskassan, varför skulle de annars hävda att det finns vård så många gånger? De baserar beslutet på ett felaktigt antagande, ett faktafel. Och det går inte att göra ett skit för att de ska ändra sig, de har inte ens kollat upp om det stämmer. Nu kan jag bara vänta på att de ringer och talar om exakt samma sak ytterligare en gång, innan de avslår mina merkostnader.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/11/ovanliga-diagnoser-far-nytt-centrum/

Rörigt men trevligt!

I går var det alltså första dagen på nya jobbet, och det kändes riktigt bra. Hade lite svårt att gå men det var ingen som märkte det förrän jag fick en rundtur för brandskyddsrutiner och sånt när jag behövde gå ner för en trappa. Kaffemaskinen låg på bottenvåningen och kontoret en trappa upp, men det fanns hiss. I alla fall på morgonen, för den slutade fungera efter några timmar, haha! Det var lite rörigt med dator och överföring av filer och en massa nya namn innan jag fick i ordning allt, men så är det väl alltid första dagen på ett nytt ställe.

Fick en lite vag genomgång av vad som skulle göras, men det visar sig nog ju längre jag kommer med de 750000-vad-det-nu-var raderna i Excel-bladet. Ingen vet riktigt exakt vad det är som ska göras ännu ändå och det är rörigt med uppgifter på tre olika ställen, så jag kör på med vad jag vet och väntar på fler instruktioner.

Listor i Excel. Rörigt men trevligt på nya jobbet.

Hade höj- och sänkbart skrivbord, bra matta att stå på och en superskön stol, så själva arbetet kommer inte att bli något problem. Stort lunchrum, bra utrustat. De hade till och med såna där automater med mat på jobbet – och självklart en med godis. Eftersom jag åker med älskaren R på morgonen kommer jag att vara där väldigt tidigt, men det är flex mellan sju och nio så det blir bra.

En ledig dag mellan arbetsdagarna är ett måste, men jag behöver inte alls gå lika mycket fram och tillbaka för att hämta utskrifter eller instruera människor som det var på min förra arbetsplats. Jag är helt fristående från vad alla andra pysslar med, och det kan inte bli så mycket bättre än så. Folk verkar trevliga också, men det där med alla namn får ta den tid det tar.

Jag var skittrött i går eftermiddag, men efter en liten tupplur orkade jag ändå fixa god middag. Ser fram emot att få jobba i morgon igen och se om någon kan bli lite klokare på vad det är jag ska göra med den där listan som jag är anställd för att fixa…!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/11/rorigt-men-trevligt/

Biljettkontroll

När jag åkte hem efter besöket hos Dr. Feelgood förra veckan tog jag tunnelbanan, eftersom det blev lite försenat och jag inte visste exakt när jag skulle vara färdig. Det är så himla lugnt runt elva-tiden en vardag så det brukar inte vara något större problem. Men så råkade jag ut för en biljettkontroll under färdens gång, något som jag knappt varit med om på tio år.

Oftast när det är biljettkontroll så står de innanför spärrarna där man ska gå av, det händer lite då och då. Och de kollar alltid tio gånger extra när jag flashar mitt färdtjänstkort. Antar att det är i stort sett omöjligt för kontrollanterna att göra en koll i rusningstrafiken, i alla fall på själva tågen.

Någon gång har det hänt att de frågar efter min legitimation i spärren innan jag åker, men oftast tittar folk bara några gånger extra och ser ut att undra varför jag inte har ett vanligt SL-kort. Och det är helt okej, eftersom jag inte ser sjuk ut de gånger jag faktiskt åker tunnelbana, och det finns många som lånar ut eller säljer sina kort när de inte används.

På tvärbanan är det ju biljettkontroll desto oftare, och jag tycker synd om de stackars konduktörerna som måste pressa sig fram bland folk som inte har vett att flytta på sig så att han kommer fram. Visst, det är inte så kul att tränga ihop sig i rusningstrafik, men hans jobb är faktiskt att gå fram och tillbaka och kolla biljetterna. Suck it up och flytta på er, liksom. Eller sitt en timme extra i kö på Essingeleden.

Undrar hur jäkla många det är som åker utan biljett, egentligen. Folk smiter genom spärren precis bakom ryggen på andra, har fått både knän och armbågar i ryggen på det sättet och försökt att stoppa dem. Oftast är det tjejer runt 15 år som tror de är skitcoola och säger ”aa men asså” medan de framstår som kompletta idioter.

Tur att de är lättskrämda, men konsekvenserna av att knuffa mig är väldigt allvarliga, och ingen verkar uppfostra sina ungar så att de förstår att sjukdomar inte alltid syns och att man aldrig, aldrig någonsin ska knuffa eller tränga sig förbi någon i ett väldigt trångt utrymme – som i en spärr. Bah samt humbug, skärpning till alla föräldrar som faktiskt helt har glömt bort den här viktiga biten i uppfostran.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/11/biljettkontroll/

Bäcken på sniskan

Jäklar vad jobbigt det blev i går kväll! Min höft trampade snett medan jag gick rakt, och nu sitter hela bäckenet krokigt. Jag ser lite ut som ett S, och det var svårt att stå helt upprätt. Hade ju förberett allt eventuellt skärande och framtagande av alla saker till middagen, men eftersom det var något man måste hålla under uppsikt och röra i (risotto) det mesta av tiden, så var jag helt utmattad när maten var färdig och R kommit hem. Jag var tvungen att lägga mig och vila i stället för att äta middag med honom, sen åt jag liggandes, med hög utmattningsfeber.

Kul. Och nu börjar jag jobba, verkligen lägligt av mitt bäcken att lägga av. Men med en laddning piller och sängen när jag kommer hem så kommer det säkert funka några timmar, men det känns ju typiskt. Vill ju vara i bra form, men jag får låtsas. Det är lustigt förresten, varenda gång jag har fått jobb de senaste åren har jag tillbringat en tid på sjukhus precis innan eller efter anställningen har börjat eller slutat.

Inkörsport för medicin i handen

Första gången var det också på bästa Ms arbetsplats, men inte den jag börjar på i dag utan ett ställe där han jobbade förut. Skulle dit på en måndag och skriva kontrakt och börja, men på helgen innan fick jag ett diskbråck som var så akut att jag blev inlagd en vecka innan operation. Det blev inget av det jobbet, men välgörenhetsorganisationen ville gärna ha mig när jag hade återhämtat mig. När jag slutade där en av gångerna (kom och gick i tre år) var det dags för nästa ryggoperation. Och så vidare… Nä, det blir nog bra, det här. Mitt bäcken hinner kanske ikapp snart.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/11/backen-pa-sniskan/

Rs första ägg

R skulle koka ägg i min nya äggkokare för första gången för ett par dagar sedan. På helgerna brukar vi nästan alltid äta ägg till frukost, i alla fall de dagar vi äter tillsammans när han inte flyger iväg innan jag hinner vakna. Men det gick inte särskilt bra första gången, för han råkade lägga ett ägg lite för hårt på diskbänken när han tog ut dem ur kylen till att börja med, så det sprack längs med sidan. Det gick inte hål på hinnan innanför skalet, så han stack hål i dem som man ska med den tillhörande nålen och körde som vanligt efter instruktionerna.

Sju minuter i micron och två minuters vila, sen tog han ut den och öppnade. Jag kunde inte låta bli att skratta, för han lyckades verkligen med bedriften att misslyckas med att koka ägg i en äggkokare! Så här såg det ut när vi tagit ut de hela äggen…

Äggkokare med trasigt ägg

Haha, den där äggvitan var som sprutmålad i metallbottnen, och helt torr. Jag kunde inte diska den, det satt fast så hårt att R i stort sett var tvungen att skrapa loss det! Nåja, även de enklaste tingen kan vara svåra ibland, och jag tror inte att han gör om misstaget att lägga i ett halvtrasigt ägg igen. Nu ska jag snart börja tillaga middagen som jag har förberett sedan klockan två, risotto, och sen ska jag bara vila i kväll. I morgon bitti ska jag ju jobba!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/11/rs-forsta-agg/