Bantningsfeber

Varenda jävla tidning skriver om bantning till höger och vänster i januari. Bantingsfeber, vikthets, fettkaos. Tappa 5 kilo till påsk, bli av med julhullet, kom i form… Visst, en del blir synbart rundare varje gång december kommer, och det kanske det är de människorna som köper såna tidningar.

Jag blir så less, tidningsägarna dansar på väg till banken, och de som vill gå i vikt kan göra det med lite kunskap och motivation ändå. Det får man garanterat inte från de reportage jag har sett… Jag kan väl inte vara ensam om att tycka att ett fruktfat ofta ser godare ut än kakor?

Stoppa små kärnfria gröna druvor i frysen en stund, perfekt snacks som räcker länge. Om man nu nödvändigtvis måste stoppa i sig saker som inte är lagad mat eller mellanmål. Varför måste man det egentligen? Varför börjar folk småäta?

Jo, för att de inte äter ordentligt, eller äter fel. Gör om, gör rätt, spara pengarna du spenderar på bantning och lägg dem på vettig mat i stället. Kanske, i en perfekt värld, tvingas tidningarna att skriva om något mer intressant då. Inte troligt, men vem vet…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2018/01/bantningsfeber/

Slask och väntan

Jag välkomnar slask! Så skönt att det inte längre är nittiosju minusgrader när man står och väntar på taxin (för vänta får man oftast göra om man ska någonstans). Jag skiter fullständigt i om det är smutsigt, grått och blött, så länge jag inte fryser häcken av mig. Det ska vara plusgrader en hel vecka, så med lite tur försvinner all snö. Med den här farten är den borta på ett par dagar.

Har försökt få tid hos min läkare i en evighet nu, men det går inte. Receptionen säger att det inte går att boka tid hos henne, och jag har försökt sedan i oktober. Hon brukade ringa varannan fredag för att följa upp angående medicinen, men nu var det länge sedan och jag saknar en del grejer. Det jag har tar snart slut.

Vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är ju inte någon större idé att bli inbokad hos en annan läkare vid ett tillfälle, för de hinner aldrig ens gå igenom hela min medicinlista och förnya recept på den tiden man får. Mycket mindre ge råd angående medicineringen som den andra läkaren ville testa, eller veta vad nästa steg är och vad jag har provat.

Får väl vänta. Hela mitt liv är en enda lång väntan. Det är ju liksom ingen som anstränger sig för att hjälpa mig, och jag är så jäkla less på att tjata bara för att få påfyllning av medicinerna. Jag avskyr att tjata, man ska inte behöva tjata för att få någon som helst ”vård” – fast det är inte vård, utan bara administrering. Vård finns ju inte. Nä, vafan.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2018/01/vantan/

En gammal dröm

Gick igenom lite gamla anteckningar för ett tag sedan och hittade den här drömmen som jag skrivit ner. Det är ett par år sedan det här hände, men det var en så jäkla weird och rolig dröm att jag måste dela med mig igen.

I min dröm hade jag ett gäng kattungar. Fem stycken, men de hade inga föräldrar, och de pratade och skrev svenska redan vid fyra veckors ålder. Två av dem var ganska normala kattungar som dattade runt och lekte hela tiden, och de andra tre var lite smartare än genomsnittet. De ville inte alls bete sig som kattungar, utan satt hellre och läste Dagens Industri i stället. Gos? Inte alls. Möjligen från de två som var lite normala.

Kattungar, grå katt

En av dem skrev en symfoni när han var fem veckor gammal. Eftersom han var en kattunge (med små tassar utan möjlighet att dra in klorna) kunde han inte spela något instrument, men han lyckades på något sätt skriva ner ett helt partitur med bläck och fjäderpenna på bara några dagar. Inte illa för en pytteliten kattunge.

En annan av dem ville bli medlem i någon bokklubb, för att senare i livet bli medlem i Svenska Akademien. De hade stora drömmar, de där kattungarna. Jag var så himla besviken för att de inte var söta luddskallar som klättrade upp längs byxbenen och pep hjälplöst när de klättrat upp någonstans men inte vågade ta sig ner, men samtidigt var det coolt att ha en kändiskompositör i miniformat hemma. Ja, helt normalt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2017/12/en-gammal-drom/

Spara bilder

Detta är ett sponsrat inlägg som innehåller länk till en annonsör! Jag står dock för all text!

Tidigare i höstas kraschade min laptop. Eller ja, inte helt, men den började låta som en traktor och det verkade inte gå att fixa det, så självklart ville jag spara bilder, filer och sånt innan det var för sent. Hade knappt använt någon molntjänst för lagring innan det där hände, men jag valde en sådan och nu använder jag den för i stort sett allt jag vill ha tillgängligt på både telefon, dator och laptop. Alltså har jag inte längre heller 3000 bilder i telefonen som bara väntar på att överföras; de är i molnet och min kamerarulle är tillfredsställande tom.

Sist jag skulle spara ett gäng bilder från en dator som skulle bytas ut (innan jag använde en molntjänst) mailade jag dem till mig själv, vilket i och för sig fungerar men det är ganska omständligt. Dessutom blev jag tillfälligt utelåst ur mitt mailkonto för jag laddade ner så stora volymer mail från deras server. Oops. På ett sätt är emailservrar också molntjänster, men de är kanske inte det första man tänker på. Alla sidor där du loggar in med ett användarnamn och lösenord, där du har personlig information eller filer, är ett slags molntjänst. Du kanske har bilder på Instagram? Då är du redan i ett moln.

Utsikt vid hav och brygga på lantstället, mörka moln. Spara bilder på en molntjänst.

Molnlagring är optimalt för företag, eftersom de anställda har tillgång till det som finns i molnet var de än befinner sig, och det finns några tjänster som fokuserar på det. NetNordic, till exempel, som även är stora i Danmark. Det gör inget om jag råkar radera en film eller bild jag älskar på min telefon eller dator, jag kan bara hämta den igen från mitt moln. Självklart behöver man ett säkert lösenord, som inte går att gissa sig till, i sin molntjänst. Men å andra sidan – det behöver man till allt. Använder du några molntjänster?

 

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2017/12/spara-bilder/

Gr-br-gr

Mörkt. Kallt. Jag klär mig därefter, målar naglarna röda, och gör allt för att inte bli en i mängden av gr-br-gr-färgade människor man ser på stan så här års. Om man passerar nåt ställe i stan där det är mycket folk och lägger en minut på att observera vad folk faktiskt har på sig, så är det en ganska sorglig syn vad gäller färg och form. Allt är i mörka, murriga, odefinierbara färger. Knappt svart, knappt blått, inte riktigt grönt. Det ser hemskt tråkigt ut – lite som stan på vintern när det inte är någon snö.

Jag menar inte att jag är mycket roligare, jag har oftast en svart läderjacka på mig, men lite färg i form av en scarf, mössa eller vantar kostar jag allt på mig. Eller röda läppar ibland. Men mycket svart. Har alltid haft en jäkla massa svarta kläder, det är liksom bara så snyggt och enkelt. Behövs inte så mycket för att piffa till det lite, nåt halsband och armband, så är det klart sen.
Arga Klara

Visst blir man lite sugen på varmare väder och ljusare tider när man kollar på folk ute så här års? Det är mindre än två veckor kvar tills det vänder. Fast det känns som om det kommer vara vinter i flera månader till. Kommer ni ihåg att det kom snö i Stockholm den 8 maj förra året? Japp…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2017/12/gr-br-gr/