I natt drömde jag om älskaren R. Han hade trimmat en bil jag körde, men det märktes bara när man backade. Jag skulle backa upp på en infart, och jag visste inte att den var trimmad, så jag hann inte svänga klart när det gick i 70 km/h i stället för 10. Det resulterade i att jag backade på ett staket, och R blev anklagad av Stora Stygga Staten för brottet.

Det var ju jag som körde, man han var skyldig till trimmandet. Konstigt nog blev det inga stora skador på varken bil eller staket, men han fick ändå ett ganska hårt straff: Han skulle bli av med en arm.

Det skulle ske genom att jag och en av Statens medarbetare antingen sköt armen av honom med ett gevär, att vi skar av den med kniv, eller att någon gnagde den av honom. Vi provade alternativ nummer ett, men han försökte fly, och när vi väl hittade honom satt han och grät. Varken jag eller medarbetaren kunde förmå oss att skjuta, så vi lät honom kapa av den själv. Jag kände aldrig att det var ett för hårt straff, eller att det var något konstigt med det. Att förlora en arm vore ju hemskt för just honom, och sån var lagen.

Jag vet inte vad som hände sen, för jag vaknade. Visst är det vidrigt när man vaknar och tror att klockan är halvtre på natten, för man är så trött, och så är den i själva verket nio på morgonen? Så var det. R levde, med två armar, och hade redan varit och handlat åt mig. Hans pappa åkte ändå från lantstället med släp, för att försöka hjälpa honom med vraket till bil som inte ville starta i går morse, och de har haft en heldag.

Jag har inte gjort så mycket nu på dagen. Irriterat mig över en matlåda som R har haft stående på jobbet i en månad – odiskad. Försökte skölja ur den, men det dammade så mycket mögel att jag slängde den direkt, och fick sätta igång och städa köket igen. Ja, den hamnade i soporna. Har nyss gjort i ordning lite pizzasnacks och dylikt, för vännerna dyker upp när som helst. Tänker ha en alldeles utomordentlig kväll, och jag slipper gnaga av någons arm. Perfekt.