Jag kom att tänka på en himla rolig (så här i efterhand) episod i mitt liv, i och med att mina föräldrar köpte en ny spis. Det hela utspelade sig när jag var ganska ung, och tämligen nyutflugen från hemmet. Jag pluggade, och en sen lördagkväll kom jag hem till min alldeles egna lägenhet efter en ganska blöt fest, och klockan var nånstans runt tvårycket på natten. Hungrig var jag. Bestämde mig för att laga lite mat, pyttipanna med ägg, mums!
Satte på spisen, den gamla originalvarianten från sent sjuttiotal, hällde färdig pytt i en stekpanna och brassade igång det hela. Sen sa det PANG! Verkligen PANG med stora bokstäver och utropstecken också! Det var spisen som lät, förmodligen hade något brunnit någonstans i det elektriska. Vreden, som normalt sett var ganska tröga att vrida på, snurrade runt flera varv utan stopp, och plattan stod på högsta värme utan att det gick att stänga av!
Jag fick lite smått panik, och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Pyttipannan ställde jag åt sidan, men sen kunde jag inte tänka mycket längre. Jag var full, trött och hungrig! Vad gör man då? Jo, man ringer och väcker pappa. Han talade om hur det här med säkringar funkar (va, har jag ett proppskåp i lägenheten, var då?), och jag lyckades dra ur den rätta. Det akuta problemet löst, men jag var fortfarande hungrig. Vad gör man då? Jo, man äter ljummen pyttipanna, går och lägger sig, och köper en ny spis lite halvbakis dagen efter.
