Jag fick ett väldigt efterlängtat telefonsamtal i dag. Det innebar två väldigt goda nyheter på en och samma gång! För det första: Jag slipper datorkursen! Det roliga med det var att jag satt och ögnade genom ”svärmors” kursmaterial och hittade inget jag inte kunde, när jag fick samtalet.

Och för det andra: Jag har fått jobb över sommaren! Det var min tidigare chef på Läkare Utan Gränser som ringde och erbjöd mig jobb augusti ut! Hurra!

Det är på halvtid, med start på torsdag den sjunde. Det blir perfekt, för där har jag ju varit i sex månader förra året, och det har funkat okej. De är förstående och flexibla, och de har äntligen kommit överens med Arbetsförmedlingen om lönebidrag. Nu gäller det bara att försöka få färdtjänst för resor till och från jobbet också, vilket inte borde vara något problem. Men de lär inte hinna klart tills jag börjar, tyvärr.

Det känns så himla skönt att slippa vara helt fast i Arbetsförmedlingens klor, även om det bara är i tre månader. Det är inte någon hög lön alls, och det förväntar man sig nog inte heller när man arbetar med välgörenhet. Om man inte är chef på Röda Korset, förstås.

Men lönen spelar inte riktigt någon roll för mig nu heller, för det är en riktig lön och en riktig anställning. Det var länge sedan. Nu måste jag bara ta reda på hur jag ska göra med allt praktiskt kring aktivitetsstödet, Arbetsförmedlingen, anmälningar till höger och vänster, och allt annat sånt där som ger mig magont…

Och medan jag skrev det här ringde Arbetsförmedlingen och sa att de förmodligen inte hinner klart till den sjunde. Så eventuellt start den elfte då… Varje dag är viktig, så jag hoppas att de snabbar på. För det går knappast att lägga till några dagar i september, när det gäller sommarvikariat. To be continued.