Åkte till lantstället i går kväll. Resan gick fortare än vanligt, för jag sov. Var helt slut framåt eftermiddagen, och det var jobbigt att sitta. Tog en extra tablett och däckade ganska snart. Stannade på stora Ica utanför orten närmast lantstället och bunkrade upp med lite mat och det obligatoriska lantställegodiset. Höll på att glömma det allra viktigaste på väg ut – granatäppelkärnorna! Hittade dem liggandes bland bären i frysdisken, men de var maskerade. De låg bredvid lingonen, vars kartonger var nästan likadana. Tog två, för säkerhets skull.
Huset var redan uppvärmt när vi kom fram, det var 24 grader inne! Skönt. Fotogenbrännare och ett par element gjorde susen, och så den elektriska värmemadrassen i sängen så att inget är fuktigt. Dessutom fick vi både mat och vin serverat hos svärisarna i huset bredvid, och så kaffe och kaka på det. Med andra ord, det gick inte direkt någon nöd på oss i går kväll.
Det blev en lugn kväll sen. Älskaren R läste, jag glodde på ”Family Guy” och myste i pungsoffan. Det var helt kolsvart ute, och någon belysning finns det ju inte i närheten, förutom på tomten. Ingen idé att ta sig ut och gå, med andra ord. Och granatäpplena då? Jodå, riktigt, riktigt bra, styckfrysta och väl mogna. Men de var inte goda frysta. En av förpackningarna hade läckt ut illrött blod i påsen, som hade smetat av sig på lite av varje. Smak: 9/10. Förpackning: 3/10. De hade behövt ligga i en påse, men det är ett icke-problem i sammanhanget. Min favoritfrukt är tillgänglig året om!
