Min närvaro har efterfrågats ett antal gånger (eller tjatats om?) hemma hos syrran och hennes dotter. De sov över här för allra första gången tidigare i vinter, och då ville hon att jag skulle följa med hem till dem och sova över där också. Sedan dess har det inte funnits ett enda bra tillfälle, för helgerna hon är där har varit fyllda med annat. Men nu är det påsklov, och det är dags för övernattning.

Det är ju inte optimalt, eftersom jag jobbade i går, och dessutom ska jobba i morgon, så jag kommer vara trött som ett as. Dessutom ska jag på påskmiddag efter jobbet på torsdag, och på fredag flyttar vi ner lite saker till lantstället. Men om vi inte har övernattning nu så kommer det dröja evigheter innan vi får till det. Först ska jag iväg ett par omgångar runt om i Europa, och sen bor vi på lantstället på somrarna. Det är för långt att åka bara för en dag – för mig i alla fall.

Det blir pyssel och lek i oändlighet, kan jag tänka. Precis som det ska vara! Om jag känner mig själv rätt kommer jag att däcka ganska tidigt, och det lär jag behöva om jag ska orka upp med samma tupp som systerdottern vaknar till. Det där med att vakna innan klockan är sex är inte riktigt min grej. Det där med att vakna innan klockan är nio är i och för sig inte heller min grej. Ibland händer det att jag kollar på klockan när jag vaknar och fattar inte hur mycket den är, trots att jag ser var visarna står. Då är man trött…

Äh, det blir kul i alla fall. Problemet är att ta sig hem i morgon, för det ligger strax utanför Stockholms län (alltså kan jag inte åka Färdtjänst hela vägen) och pendeltågen ersätts av bussar en bit av vägen. Jag får kanske be om skjuts en bit, för någon buss är inte ett alternativ. Inte att stå vid länsgränsen i skogen och vänta på en taxi heller…