Dec 18

Vill så gärna ha en till katt

Jag saknar verkligen min lilla grå luddskalle så oerhört mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, och fäller ofta en tår när jag pratar om honom. Man kommer sina djur så oerhört nära när man nästan alltid är hemma. Han satt alltid bredvid, på tangentbordet till datorn eller på sin plats på matbordet när jag åt. Han var den dumsnällaste katt jag någonsin träffat. Så mjuk, så känslig för hur jag mådde, så klantig och så fin.

Under de 11 år jag fick vara med honom fräste eller bets han aldrig någonsin, inte ens på slutet när han var oerhört sjuk och måste ha haft mycket ont. Vi tvångsmatade honom flera gånger om dagen, höll fast honom och sprutade högkalorimat uppblandat med mjölk och olja längst bak i munnen på honom, men han gjorde alltid bara precis som vi ville. Katter kommer i många former, men han var verkligen en riktigt annorlunda katt. Snällare katt har jag aldrig träffat.

Arga Klara och katt. Bloggarnas fara.

Det smärtar mig att vi inte fick veta tidigare att det var cancer, och att han tvingades operera bort en klo – när i själva verket alla klor började glappa och blöda. Vi och veterinären trodde ju att det var ett vanligt klobrott och brydde oss inte om att kolla de andra klorna särskilt noga, förrän vi märkte att det inte läkte. Men jag tror inte att min andra katt skulle uppskatta en ny kompis. Han har blivit sig själv igen nu, men han är gammal och ganska slö. Lite smal och leker sällan, men som tur är har vi alltid sällskap. Han är så fäst vid mig, och lämnar sällan min sida. Det blir nog inte någon ny kattunge förrän även han har lämnat mig, så jag får ta vara på tiden vi har.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2014/12/vill-sa-garna-ha-en-till-katt/

Dec 18

Tid på telefon hos Smärtcenter

Jag försökte få tag på någon på Smärtcenter på Karolinska i går över telefon (jag blev ju mycket märkligt nog remitterad dit i stället för till någonstans där jag får behandling mot min faktiska, fysiska smärta), men det gick sådär. De hade lämnat numret till två sekreterare i remissvaret. Den ena är på semester och kommer tillbaka vid jul (men det tror jag inte riktigt på), och den andra satt i sammanträde mest hela förmiddagen.

Vid tvåtiden fick jag tag i henne, och frågade om det här var något jag var tvungen att gå på. Berättade lite kort att jag varit på en behandling som precis motsvarade vad som stod i beskrivningen hos en av de läkare som nu arbetar hos dem och att han hade remitterat mig vidare. Berättade också att jag inte led av varken depression, rörelserädsla eller någon av de saker som stod i broschyren, och att jag tränade flera gånger i veckan. Berättade också att jag hade efterfrågat en remiss till en smärtklinik som kunde hjälpa mig med fysiska behandlingar, medicinering och hjälpmedel till hemmet.

Hon sa att jag inte var tvingad att gå, utan fick välja själv, men hon ville helst att jag skulle tala med en av de anställda i ”teamet” först om huruvida det var något för mig. Fine, okej, visst. Hon bokade in en tid på telefon med en av psykologerna i går eftermiddag – samma dag alltså. Han skulle ringa ”efter en liten stund” i går, men det gjorde han ju aldrig.

Telefon

Jag tycker i alla fall att man ringer på inplanerad tid om det är sagt så, särskilt om det gäller myndigheter och vård. Kan man inte ringa kan sagda sekreterare ringa upp och säga att det inte blir av. Så nu vet jag inte när de ringer, eller om de ens gör det överhuvudtaget. I dag ska jag ut en sväng, och om han ringer så gör han säkert det precis just då och aldrig igen – men det var inte så överenskommelsen såg ut. Uselt.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2014/12/tid-pa-telefon-hos-smartcenter/

Dec 17

Onödiga prylar

Har sett så himla många onödiga prylar på tv-reklamen på sistone. Inte bara selfiepinnen (!) utan även helt galna grejer som en liten sockervaddmaskin och en slags brödrost men för korv med bröd i stället. Eh, va? Hur ofta äter man sockervadd eller korv med bröd hemma, är det verkligen någon som gör det så ofta att man behöver en särskild maskin för det? Den står ju bara och tar plats i köket, och de flesta jag känner har inte alldeles för mycket plats för olika maskiner i sina kök – snarare tvärtom.

För visst är det onödiga prylar? Jag kan förstå om man har en matberedare, köksassistent eller mixer framme, för de sakerna har man ju i alla fall användning för ofta när man lagar mat, men en varmkorv-grill? Fy, så sunkigt. Företagen framställer såna där helt onödiga prylar som något praktiskt och bra att ha, men så är ju inte fallet. ”Men det blir ju mysigt att göra sockervadd med barnen.” Jaha, hur ofta då, och var hade du tänkt ställa den där stora maskinen när ni inte gör sockervadd?

Sockervaddmaskin, onödiga prylar

Det finns många saker man kan räkna som onödiga, men just de två exemplen var de som jag har reagerat med störst förvåning på. Mobilskal och Orreforsglas och annat onödigt är man ju så van vid (även om jag inte förstår vad man ska med en massa såna till heller), men det känns också dumt. Glasen står i ett skåp och används så gott som aldrig. Jag tycker att om man har något så ska det användas, annars räknas det till kategorin onödiga prylar. Jag vill aldrig ha något som inte har en vettig funktion, och hur svårt är det att steka en korv och ett korvbröd i en stekpanna som man ändå redan har?

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2014/12/onodiga-prylar/

Dec 17

När man inte tror att det kan bli värre

När man tror att det inte kan bli mycket värre, så blir det värre. Det hände i går. Inte med mig eller min kropp, utan med den där förbannade husläkaren och med vården. Jag hade ju efterfrågat smärtlindrande behandlingar, eftersom det inte är någon inom landstinget som vill ge mig något sådant, så hon skulle skicka en remiss till en smärtklinik. Fine. Nummer fem i raden. Slöseri med tid och resurser om du frågar mig, eftersom de fyra första inte kunnat göra något för mig, men okej – jag går dit.

Men i går kom remissvaret från remissen hon skickat, och det var inte från någon smärtklinik på SÖS som vi hade talat om, utan från Smärtcentrum, sektionen för beteendemedicinsk smärtbehandling, på Karolinska. Vad i helvete? Vi har diskuterat KBT, och jag har klart och tydligt meddelat att jag inte är intresserad, att jag gått en tremånaders behandling på en tidigare smärtklinik, och att det inte går särskilt bra att tillämpa på mig. Men det blir värre, för uppenbarligen har hon inte lyssnat. Det följde nämligen med en broschyr i brevet, och där kunde man bland annat läsa:

Hit kommer barn och vuxna med långvarig och svårbehandlad smärta. Här får du träffa psykolog, läkare och i vissa fall även sjukgymnast. Målet med behandlingen är att du ska kunna göra mer av det du värderar högt i livet.

Smärta har ofta en kraftig påverkan på tillvaron. Det är vanligt att man slutar med fritidsaktiviteter, träffar vänner mindre, har svårt att gå till jobbet eller har svårt att sova. Här tar vi ett samlat grepp om dig och din livssituation och jobbar framåt för att du ska leva ett så rikt liv som möjligt. Vi jobbar med beteendemedicin. Det betyder att läkare, psykolog och i vissa fall sjukgymnast tillsammans med dig försöker hitta ett nytt sätt att hantera eller leva med smärtan. I de flesta fall sker behandlingen i grupp och pågår under cirka fyra månader.

Min förra husläkare fick journalkopior från min förra, exakt likadana, KBT-behandling för några år sedan. Det roliga är att den utfördes av samma läkare som nu arbetar på det här Smärtcentret, och han sa att jag inte alls hade passat där med mina symtom (det var innan jag fick diagnos) och remitterade mig vidare till en annan klinik där de arbetade enbart med det fysiska. Så varför remittera mig dit till att börja med? Kan hon inte läsa, eller har hon bara struntat i det?

Karolinska Universitetssjukhuset. Om privat vård, egenremisser och papper till låns. Det blir värre och värre

Jag är helt förbluffad. Fyra månader i gruppterapi, lyssnandes på folk som är rädda för att röra på sig, rädda för att det gör ont, folk som har ont för att de aldrig tränar eller folk som inte ens har kommit på tanken att göra livet så bra det bara går för sig själva – det kommer inte att hända om jag inte blir eskorterad dit med polis varje gång. Jag har ingen jävla rörelserädsla, jag tränar nästan varje dag, jag dansar när jag kan, jag har roligt så ofta jag orkar. Resten av tiden vilar jag eller har rullstol och jag är ute, för att orka göra något roligt snart igen.

Det följde med ett telefonnummer som jag ska ringa i dag och berätta om min situation, min inställning till livet och att jag tidigare deltagit i liknande behandling hos en av deras läkare som remitterade mig bort därifrån. KBT funkar inte på mig, och dagliga promenader är lika bra eller bättre än medicin mot depression – om jag nu hade varit deprimerad. Vafan, att gå dit varje vecka skulle helt klart göra mitt liv betydligt värre.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2014/12/nar-man-inte-tror-att-det-kan-bli-varre/

Dec 16

Nyårsafton oplanerad

Ugh, vi var alldeles för sent ute för att få ett vettigt hotellrum på nyårsafton! Vi började leta för några veckor sedan, men det som stod högst upp på önskelistan var självklart bokat redan då. Sedan dess har vi kollat sämre alternativ och närmare stan, men det är helt kört överallt. Så nu har vi helt plötsligt ingen plan på nyårsafton, och jag kan ju inte åka någonstans i stan. Jag tänker faktiskt inte ha fest själv heller, för det orkar jag inte.

Det blir alltså bara jag och R, visserligen inte helt fel, vi har lyckats ha ett par roliga nyårsaftnar på egen hand förut. Sist vi firade ensamma hade den dyra champagnen – det enda lyxiga inslaget på hela kvällen – förmodligen läckt in syre, för den var sur och helt förstörd. Dög inte ens som vinäger, vad man nu skulle vilja använda vinäger till. Ytterligare en helt oförståelig grej. Om jag kan äta mat som inte har surnat gör jag det, vi måste faktiskt inte äta halvsura mejeriprodukter och fisk längre.

Champagne på nyårsafton

Om det inte är mulet skitväder kan man i alla fall ta sig ut till något högt ställe och kolla på fyrverkerierna, men det får inte vara så långt hemifrån. Äta något gott bör man ju göra, men jag har egentligen ingen lust att laga det själv. Nä, fan vad tråkigt. Hade sett ut finfina ställen i Dalarna och Värmland, men det körde sig helt. Nåja, vad är väl en bal på slottet.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2014/12/nyarsafton-oplanerad/

1 av 710123..2550..Sista