I går kom det ett stort brun-gulaktigt sjok svepandes in utifrån havet och in mot kusten där vi håller till. Algblomning. Det rörde sig ganska sakta inåt land, men framåt kvällen var det ganska mycket gul soppa här. Och trots att de flesta vet att man absolut inte ska bada, eller i alla fall inte låta barn och djur bara när det är algblomning, var det folk och hundar i plurret. Visserligen var algerna några meter bort, men ändå? Jag fattar inte hur de tänker. Hur vet de om treåringen är överkänslig mot bakterierna i algerna (eller ens vilken sorts alger det är), om ungen får en kallsup, eller om hunden får i sig av vattnet?

Den där beigegula remsan en bit ut är alltså alger. Jag tog bilden mitt på dagen i går, sedan vandrade det sig närmare och närmare inåt stranden och ligger nu där och äcklar sig. Algblomning har ingenting med några blommor att göra, det betyder bara att det är en stark tillväxt av alger. Just här i Östersjön är det inte alls ovanligt, och det är inte lite algceller i den där sörjan heller. Mindre än 10000 celler per milliliter räknas inte som algblomning, alltså är det mer. Det kan vara upp till flera miljoner celler per milliliter, så att bada några meter ifrån det där missfärgade sjoket känns inte alls särskilt roligt.

De kommer väl att flyta in i vår lilla vik och ligga här och ruttna. Det hände tydligen för några år sedan, och det stank död och helvete. Det blir syrebrist i vattnet, och fiskarna dör. Dessutom är det ju giftigt. En del bakterier är hyfsat ofarliga, men kan orsaka leverbesvär, utslag och illamående (barn och djur kan dö om de får i sig för mycket vatten), medan andra alger till och med producerar nervgift. Så nej, badandet är slut, trots det fantastiska vädret! Tur att jag har en dusch.