När jag får massage av Dr. Feelgoods assistent, ligger jag så skönt det nu går när jag ligger på mage, mosad med ansiktet nedåt i ett huvudstöd med en handduk på. Även om det bara är 30 minuters massage, och även om hon fokuserar på höfterna och ländryggen i stället för på axlarna så att huvudet trycks ner, så blir jag helt mosad i ansiktet. Det är nämligen så när man har alldeles på tok för dålig bindväv, att alla eventuella avtryck i huden inte går tillbaka särskilt snabbt. Här syns lite på min kind, en timme efter att jag fått massage. Avtrycken är kvar trots att jag bara lutade ansiktet mot en handduk i en kvart.
Ibland när jag vaknar och har sovit med ansiktet på ett knöligt örngott, eller ett med en söm mitt i vägen, kan jag ha en stor rand rakt över hela (eller halva) ansiktet i en dag eller två. Kul. Går inte att dölja på något sätt. Och nu på vintern har jag alltid strumpor på mig, dygnet runt, förutom när jag duschar. De märken jag får på benen av vanliga strumpor tar ibland flera dagar på sig innan de försvinner – i alla fall på vintrarna när jag jämt har den på mig.
Det är inte så att jag har strumpor som sitter särskilt hårt heller, snarare tvärtom. Så löst som möjligt. Det räcker helt enkelt med att något trycks mot huden en liten stund för att jag ska bli helt mosad. Glasögon är oftast inte att tänka på, inte bara för avtrycken, utan för att det gör oerhört ont – oavsett om de sitter så löst att de nästan ramlar av. Likadant med öronproppar, de gör skitont. Hörlurar och handsfree likaså. En kort stund, sen gör det för ont. Kära tomten, varför fick jag inte bättre bindväv i julklapp?
Nya kommentarer