Det här med att vara ensam så mycket är inte min grej. Det blir jobbigare och jobbigare för varje dag, och jag saknar verkligen möjligheten att själv ta mig ut, gå och sätta mig och fika någonstans med en bok som sällskap, eller bara strosa omkring och glo på saker. Efter bara en liten stund är jag så trött, och har så ont, att jag bara vill hem och lägga mig. En del saker ska man låta vara och inte kämpa mot – en läkande rygg efter en diskbråcksoperation är en sån sak. Men hur lever man bra utan motion?
Det verkar inte spela någon roll vilken sorts sjukdom eller åkomma man har, oavsett om den är fysisk eller psykisk så blir det bättre med rätt sorts motion. Och nu kan jag knappt gå ut och gå. Jag blir avundsjuk på folk som kan, och sur på folk som inte orkar. Som tur är har jag det inte helt otrevligt tillsammans med mig själv. Me, myself and I. Men jag blir deppig, hänging, trött, sover dåligt och äter dåligt när jag inte rör på mig. Det är bara att googla ”positiva effekter av träning”, så förstår väl vem som helst som inte är på topp att man kanske skulle slänga ihop ett träningsprogram och göra hemma, eller gå till en sjukgymnast?
Eller jo, visst rör jag på mig. Micropromenader varje timme inomhus, så en ute om jag har sällskap. Läkningen måste verkligen skynda på lite nu, för jag håller på att bli lite smått galen utan motion. Inte konstigt att man kan må dåligt och bli deprimerad om man inte låter kroppen jobba – det är dess naturliga tillstånd. Ingen är gjord för att sitta framför en jävla dator och knappa en hel dag, eller att sitta i soffan och blänga på TV. Symtomen på att man lever fel är så tydliga, ändå skiter folk i att träna. Och jag varken kan eller får. Faaaaan.
Postat i Träning.
Taggar: åkomma, avundsjuk, böcker, dator, deprimerad, diskbråck, ensam, fika, fysisk, må dåligt, motion, operation, promenad, psykisk, rygg, sjuk, sjukgymnast, Smärta, sova, strosa, symtom, träning, trött, TV.
Av Arga Klara
– maj 20, 2013
Jag älskar att ha en kort frisyr. Inte bara är det oftast mycket snyggare än långt hår som inte är stylat eller särskilt välskött – och det är ganska sällan någon orkar fixa till det varje dag – det är dessutom mycket billigare i drift. Jag behöver inga inpackningar, inga glansdroppar eller sprayer, inga förlängningar eller dyra behandlingar hos frisören. Vill jag tona håret kan jag hur enkelt som helst göra det hemma själv, billigt och bra. Finns liksom ingen risk att jag missar en del, att det blir ojämnt eller att färgen inte räcker.
Men nu är det ju inte alla som gillar att ha det kort. Kanske det till och med är så att en majoritet av tjejer, kvinnor och damer föredrar att ha sitt hår långt, även om jag aldrig har stött på en karl som tycker att det är högt uppe på listan över saker som gör en tjej snygg. Att ha välskött hår däremot, det är viktigt. Slitet hår à la ”jag ska låta håret växa ut så jag klipper det aldrig” är så hemskt fult, att till och med kökssaxen eller fårtrimningsmaskinen känns som ett bättre alternativ.
Oavsett hur många timmar man ägnar sig åt hårvård, eller hur många hundralappar man lägger på diverse produkter, så blir det ändå aldrig bättre om det är så slitet. Klipp, klipp! Jag som har kort hår klipper mig ungefär var 6-8 vecka, och det är väl ungefär så ofta man bör klippa sig oavsett längd. Jag slipper föna mitt hår och slipper därmed även att lägga pengar på produkter som skyddar håret mot föning (!), jag behöver ingen lock- eller plattång, och det tar ingen tid alls att fixa så att det ser snyggt ut. En liten klick vax eller molding paste (jag använder en grön tub från Lanza, som räcker i mer än ett år) och jag är klar, liksom. Dessutom är det fantastiskt skönt att ha en kort frisyr på somrarna! Hur tar du hand om ditt hår?
Postat i Shopping, Tankar.
Taggar: behandling, billigt, färd, föna håret, frisör, glans, hår, hårförlängning, hårvård, inpackning, klippa håret, kökssax, kort hår, långt hår, molding paste, ovårdad, slitet hår, spray, trimma får, vax.
Av Arga Klara
– maj 20, 2013
Ensamt. Tyst. Det gör mig vanligtvis inte så mycket på dagarna, men när det är helt tomt och ensamt på kvällar och nätter blir känslan så mycket mer påfallande, och det är inte alls särskilt roligt när man har ont. Jag kan inte göra så mycket själv, och efter den här helgen orkar jag inte laga mat – det blev bara färdiga rätter i går, och blir förmodligen det i dag också. Ingenting distraherar smärtan förutom det jag själv gör, och det blir jobbigt i längden. Läsa en bok, ta en promenad, surfa eller spela spel, liksom.
Utförde i alla fall ett stort projekt här hemma i går. Plockade i ordning kläder och prylar för att flytta till lantstället under veckorna framöver, för vi kan lika gärna utgå till jobb, läkarbesök och annat därifrån. Det mesta finns ju redan där, men kläder, hygienprylar, spel och annan underhållning packades ihop av älskaren R och flyttade dit tillsammans med honom i går eftermiddag. Dessutom fick katterna följa med och flytta dit över sommaren, så att de får gå ute som vanligt. Och alla chiliplantor, så att de inte dör…
Helt ensamt och tomt här hemma, alltså. Och helt slut efter att ha plockat ihop allt! Det känns så ovant, och det blir tydligt vilken stor skillnad ett husdjur gör. Själv åker jag dit i morgon kväll, om allt går bra. Ska träffa min behandlande läkare på dagen, och sen tar jag en taxi till Rs jobb och åker med honom därifrån. Som tur är behöver jag inte ha något annat än mig själv med mig, så det ska jag nog klara av. Men vad ska jag göra i dag…?
Postat i Djur, Tankar.
Taggar: älskare, böcker, chiliplanta, distrahera, djur, ensam, färdigmat, flytta, Jobb, katt, läkare, lantstället, läsa, mat, projekt, promenad, Smärta, surfa, taxi, tyst.
Av Arga Klara
– maj 20, 2013
Här kommer nästa alster i akvarell! Den har egentligen varit färdig ett tag, men eftersom den var en present till finaste M som fyller år nästa vecka (men som har fest i dag och redan har fått den här), så har jag inte kunnat lägga upp den här förrän nu. Det finns nämligen en överhängande risk att han läser vad jag skriver, ganska ofta dessutom. Jag bad honom välja färg en dag, men han hade ingen aning om varför eller till vad.
Tror inte att det finns några fjärilar som ser ut så här, ens på långa vägar, men det är lite det som är roligt med att måla med akvarell – jag kan utgå ifrån ett mönster eller en existerande fjäril och göra precis vad fasen jag vill. Älskaren R ville hemskt gärna sätta kulögon på den, men jag var inte helt säker på att M skulle tycka att den blev finare av det – och om han hemskt gärna vill ha det så går det att ordna.
Har inte hittat påsen med kulögon ännu förresten, sedan den försvann när jag städade upp efter att ha pysslat med min systerdotter. Jag vet att jag lade den någonstans, men var? Bra fråga. Jag överväger att skaffa mig en ny. Glädje för tjugo spänn, hade fjärilen varit till R hade den helt klart fått kulögon. Hur som helst, hyfsat nymålat alltså, bara att hoppas att M gillar den. Lär har lite mer tid och ro att måla i sommar, men det är lite idétorka. Farsan vill ha en sugga med kultingar, och R vill ha en kopia på en klassiker, typ Mona Lisa. Jag känner mig ytterst tveksam till båda, än så länge…
Vill du se de andra sakerna jag har målat i akvarell så klickar du här.
Postat i Målat.
Taggar: akvarell, alster, färg, farsan, fjäril, kulögon, kultingar, målat, målningar, mona lisa, risk, skriva, sugga, systerdotter.
Av Arga Klara
– maj 19, 2013
Varje vecka delar jag ut veckans plus här på bloggen, till något jag gillar. Jag klagar på så mycket skit ändå, så lite positiva saker ska in också. Det kan vara allt möjligt, från stort till smått. Mat, företeelser, prylar, kläder, musik… Kort och gott: Vad som helst, som jag gillar.
Den här veckan går veckans plus till stödstrumpor. Inte Stödstrumporna, bevare mig väl, utan de riktigt sköna strumporna (som även kallas kompressionsstrumpor) man har på fötterna och benen. Sedan jag började använda dem känner jag mig mycket bättre i benen, för jag har ofta gått med någon slags trötthetskänsla i både fötter och smalben. Som när man har stått och gått mycket en hel dag, fast redan när jag vaknar på morgonen, liksom.
Jag kör med kompressionsklass 1, som passar de allra flesta som inte har något medicinskt behov av extra stöd, utan bara vill få bättre cirkulation, förebygga fula åderbråck och helt enkelt pigga upp trötta ben. De är ganska lätta att sätta på och ta av, men sitter betydligt fastare än ett par vanliga strumpor. Det finns många varianter, knästrumpor, stay ups och strumpbyxor, så det finns något som passar för alla.
De är ganska neutrala (inte såna där hudfärgade tjocka, som den äldre generationen kan ses stolpa omkring i), och finns både enfärgade i många färger, eller med ganska roliga mönster. Alla som antingen står mycket eller sitter mycket borde faktiskt ha någon form av stödstrumpor, för de är grymt sköna och gör underverk för cirkulationen. Veckans plus går alltså utan tvekan till stödstrumpor – nu måste jag bara samla på mig ett lager så att jag kan använda dem oftare. Den enda nackdelen med dem är ju priset…
Postat i Veckans plus.
Taggar: åderbråck, ben, blogg, cirkulation, färg, fötter, gå, kläder, klaga, klass 1, knästrumpor, kompressionsstrumpor, mönster, positiv, stå, stay ups, stödstrumpor, stödstrumporrna, strumpbyxor, trött, trötta ben, veckans plus.
Av Arga Klara
– maj 19, 2013
Gårdagen blev lång, men rolig! Hängde hos syrran hela dagen, medan älskaren R plockade och grejade i föräldrarnas hus. Jag fick tånaglarna målade (tack, det är en för stor utmaning för mig!), lunch och fika, och bara hängde. Skönt. Gjorde mig i ordning framåt eftermiddagen, drog på finstassen från Kina, ett par lager smink och ett par sorters smärtstillande. Sen kom R dit och vi åkte tillsammans till bästa Ms födelsedagsfest.
Det började med lite mingel och mat, och så utmaning i tre grenar. Vi blev uppdelade i tio lag, och jag och R hamnade i samma, tillsammans med en kusin och faster till M. Det var frågesport med ganska kluriga frågor, precisionskastning med kastspö (som man fiskar med) med metalltyngd, och så skytte med luftgevär. Jag sköt betydligt bättre än R (vilket jag nästan alltid gör), men ingen i laget fick en enda poäng med kastspö.
Vi var i toppen med frågesporten, men i kombination med dåliga fysiska prestationer från vissa lagmedlemmar (host, harkel) så ledde det bara till en fjärdeplats totalt. Vilken skam! Nej, skämt åsido, vem vet inte att att Sverige signalspanade (åt vad som skulle bli Nato) och Sovjetunionen sköt ner en svensk DC3 full med amerikansk spaningsutrustning år 1952, eller att Padjelanta är en nationalpark i Sverige, och dessutom vår största? Nej, jag tänkte väl det. General ignorance.
Hade, förutom förlusten, oerhört trevligt med bästa vännerna och nya bekantskaper. På väg hem, ganska tidigt, släppte jag fasaden och blev sur och trött som ett as. Hela dagen var en utmaning, och jag hade så ont på slutet. Väl hemma somnade jag utan att ens hinna krama om katterna och göra någon sorts plan för i dag, för det händer tydligen saker nu också. Hemmavid. Puh.
Postat i Tankar.
Taggar: älskare, dc3, fest, födelsedag, frågesport, fysisk prestation, hemma, kastspö, kina, kläder, luftgevär, måla naglarna, mingel, nato, smärtstillande, smink, Sovjetunionen, spaning, syster, vänner.
Av Arga Klara
– maj 19, 2013
Senast kommenterat