I går fick jag alltså det nya handstödet! Det var vad som tillverkades åt mig på sjukhuset i går, när jag var hos handspecialisten. Det var riktigt intressant att se hur det gick till, och det hela började med en platt plastbit. Hon ritade av min hand på den, klippte ut en lite för stor bit, och la den sen i ett hett bad så att den blev formbar. Sen tryckte hon till den till en ungefär lagom form, klippte bort det som stack ut, och jag provade.

Det krävdes ett par omkok för att justera så att det omedelbart kändes skönt när jag satte på mig handstödet, och sedan var det dags för utprovning av band som man fäster det med. Jag valde de allra mjukaste, utan resår. Det här är något som ska vara så mjukt och behagligt som det bara går! Vi provade några olika sätt att fästa dem på, och till slut blev det på det här viset.

Insidan av handstödet är klätt med en bit mjukt, tjockt tyg, och hela grejen är väldigt skön att ha på sig. Det är tydligen lite som med nya skor, att man måste prova det en stund i taget, och inte sova en hel natt med det från början – vilket senare är själva syftet med handstödet. Handen och handleden får slappna av, jag kan inte knyta handen och spänna mig, och jag kommer inte att kunna ha handen i någon särskilt obekväm position eller ligga på den, så att jag vaknar och har extra ont.

Kostnaden? Ingenting, eftersom sen blev tillverkad just för mig och mina behov. Nu ska jag prova den i vila, men inte i sömn, ett tag. Om allt känns bra ska jag prova att sova med den om ett par veckor, och i slutet av maj ska jag tillbaka för en utvärdering och eventuella justeringar. Banden behövs sättas fast permanent om det funkar bra som det är nu, och i värsta fall kan man värma den igen och forma om den. Himla smidigt. Sen kanske jag får en till andra handen också om det behövs, men det är framför allt vänster hand jag har besvär med. Inte världens snyggaste grej, men vem bryr sig? Hurra!