Det här är världens enklaste cirkeldiagram! Citronpaj jag har ätit, och citronpaj jag inte har ätit. Hur bra som helst, till och med en idiot borde fatta principen bakom ett cirkeldiagram med den här bilden.
Och apropå citronpaj, så tänkte jag dela med mig av världens godaste recept som jag har fått av syrran. Behold.
Pajdeg
- 2,5 dl vetemjöl
- 0,5 dl socker
- 1 tsk vaniljsocker
- 125 g rumsvarmt smör
Citronkräm
- 3 ägg
- 2 dl socker
- 0,5 dl vetemjöl
- rivet skalet från 1 citron
- 7 msk pressad citronsaft
- 1 msk potatismjöl
Mosa ihop pajdegen och tryck ut den i en helt vanlig pajform. Grädda i 200 grader, en kvart, mitt i ugnen. Gör under tiden citronkrämen. Vispa ägg och socker tills det blir vitt och fluffigt – elvisp rekommenderas. Tillsätt resten av ingredienserna och rör ihop det. När pajskalet har gräddat klart är det bara att hälla i citronkrämen och grädda ytterligare 10-15 minuter.
Ingen jävla maräng på, det blir för sött. Och inga konstigheter som stevia eller fiberhusk, man behöver faktiskt inte käka sötsaker varje dag, men när man gör det ska det vara gott på riktigt. Om man vill ha en snygg citronpaj kan man ju pudra över lite florsocker och dekorera den med fancy fruktskivor eller nåt, eller så skiter man i det och äter upp den som den är. Sjukt god.
Postat i Humor, Mat.
Taggar: äta, cirkeldiagram, citron, citronkräm, citronpaj, fiberhusk, frukt, grädda, humor, ingredienser, maräng, mat, paj, pajdeg, recept, stevia, syster, ugn.
Av Arga Klara
– maj 17, 2013
Tillbaka till plantor en liten sväng. Det är ju enorm skillnad på de älskaren R har drivit upp, och de här två jag fick av min mamma – trots att de nästan är lika gamla. Visserligen så är det nog första gången R över huvudtaget får upp något själv ur jorden, så han är väldigt stolt över sina små gröna saker, men inte är de särskilt stora. Jag tror att de behöver vatten lite oftare… Så här ser de ut nu, han har tio stycken plantor av tre olika sorter. Piri piri, spetspaprika och spansk peppar, noggrant planterade i mjölk- och yoghurtpaket som han har klippt av så att de är ungefär en decimeter höga.
Vi har väldigt breda dubbla köksfönster, så alla tio ryms på samma fönsterbräda (tillsammans med andra prylar också!), så det borde inte vara så jobbigt att ta en tillbringare – eftersom jag inte äger någon vattenkanna – att hälla i lite i dem alla varje eller varannan dag. Som det ser ut nu så är det väldigt olika mycket fukt i jorden, så jag anar att han bara vattnar vissa plantor vartefter de börjar se lite trötta ut. Men jag har sagt att jag inte ska lägga mig i hans odling, och att det är helt och hållet upp till honom själv att ta hand om den, så jag tänker inte hjälpa till att vattna dem.
Jag kommer att ha fullt upp med att vattna de två chiliplantorna jag fick, och dessutom måste jag pollinera blommorna om det ska bli någon frukt! De är någon typ av hermafroditer, så det räcker om man petar lite i blomman med fingret, men det är väl avancerat nog för mig. Har inte ett dugg gröna fingrar. Hur som helst, det finns en risk för att de tio små paketen i fönstret trillar av pinn om jag inte påminner honom om dem…
Postat i Tankar.
Taggar: älskare, blommor, chiliplanta, fönsterbräda, fukt, hermafrodit, jord, köksfönster, mjölkpaket, odling, piri piri, plantor, pollinera, spansk peppar, spetspaprika, vatten, vattenkanna, växter.
Av Arga Klara
– maj 17, 2013
I dag ska jag ut! Inte ut på krogen och svira eller så, utan i betydligt mindre skala, men ändå! Eftersom mitt färdtjänstkort äntligen behagade dyka upp, så tänker jag slå två flugor i en smäll i dag. Först ska jag till frisören, för jag ser för skruttig ut i håret. Sjukdom och ledighet verkar få det att växa extra fort – eller så är det bara fulare än vanligt.
På en av mina promenader i går gick jag och köpte hårtoning, så det ägnade jag mig åt i går kväll. Och så gjorde min brun utan sol-kräm premiär för i år, för även om jag är riktigt dålig fortfarande, så känns det i alla fall lite bättre om jag ser pigg och fräsch ut. Ett besök hos frisören brukar faktiskt pigga upp. Eftersom det är varmt och soligt så blir det klänning och bara ben, för det är så jäkla skönt. Jag älskar verkligen sol på benen och en skön kjol!
Klippning hos frisören är den första flugan jag ska slå, sen passar jag på att åka till jobbet (som inte är jobbet längre) och käka lunch med några av mina gamla kollegor. Det blir lite ovant, men förmodligen väldigt trevligt och framför allt skönt att vara bland människor. Efter allt det (ja, allt) tänker jag ta en taxi raka vägen hem – om det nu är möjligt – och lägga mig och vila.
I morgon ska jag på fest anordnad av bästa M som fyller jämnt, och jag vill vara i hyfsad form. Det är en timme med bil till festen, och bara det känns en aning överväldigande eftersom jag måste hem också. Visst kan jag sova där, men då blir det i en platt skumgummimadrass utan fjädrar, och det känns ganska läskigt faktiskt. Får fundera på det där, och ta det som det kommer, för det finns inte en chans att jag tänker missa tillställningen. Men nu: En härlig dusch med min badanka och sen mot frisören.
Postat i Tankar.
Taggar: bara ben, brun utan sol, fest, frisören, ful, hårtoning, Jobb, kjol, klippa håret, kollegor, krogen, ledig, lunch, sjuk, sol, sova, två flugor i en smäll.
Av Arga Klara
– maj 17, 2013
Jag avskyr verkligen att ringa och boka mina resor hos Färdtjänsten. Man hamnar hos växeln i till exempel Senegal, Estland eller Moldavien (beroende på vart man bor, och nej, jag skämtar inte), och missförstånd sker precis hela tiden. Dessutom har de ingen som helst lokalkännedom, och Scheelegatan kan lika gärna bli Enskedegatan. Ja, ni fattar. Jag har bara haft färdtjänst i ett år, och råkat ut för säkert 20 incidenter där andra resenärer ha fått fel adress bokad.
Ergo – jag bokar alltid på internet, för då kan i alla fall inte min resa bli felaktig. Men så länge folk ringer till den där hemska växeln och bokar (vilket jag för övrigt vägrar att göra – de har gått en intensivkurs i svenska och tjänar $400 i månaden), vilket självklart de flesta gör eftersom de är skruttiga åldringar, så råkar även jag ut för växelns problem och helt galna samåkningar. Men nog om det – jag har äntligen fått mitt kort
Mitt nya kort har alltså kommit till slut! Det tog ju ”bara” drygt två månader från att jag beställde tid på vårdcentralen, tills att kortet hamnade i min brevlåda. Nu kan jag äntligen börja åka omkring lite mer, och framför allt – slippa oroa mig över att jag inte kan åka, eller inte kommer att få det. För det finns ju inte en chans att jag kan jobba utan hjälp med resorna.
Nu konstigt nog kom systemet ihåg min inloggning, trots att det blev ett glapp på drygt två veckor mellan perioderna. Det hade jag faktiskt aldrig trott. Jag var tämligen säker på att jag skulle vara tvungen att ett nytt lösenord, i alla fall, men icke. Och det var ju bra, även om det var den enklaste saken i världen att göra. Så jag slipper minsann att ringa växeln, och under hela förra året gjorde jag det bara två gånger. Det går att boka från internet i telefonen, så jag tänker minsann inte prata med någon i onödan.
Postat i Irritation, Tankar.
Taggar: adress, åldringar, boka, estland, färdtjänst, incident, inloggning, intensivkurs, internet, irritation, lokalkännedom, lösenord, missförstånd, moldavien, resor, samåkning, senegal, svenska, telefon, vårdcentral, växel.
Av Arga Klara
– maj 16, 2013
Jag fick ett spel till min iPhone av syrran när jag låg på sjukhuset – Plants vs Zombies. Det är riktigt kul, jag kan sitta i timmar och spela! Har jag väl börjat är det svårt att lägga ifrån mig spelet, för man vill liksom bara komma liiite längre varje gång! Det var lite segt i början på sjukhuset, men när jag fattade hur jag skulle göra (jag var drogad, jag skyller på det) så fastnade jag direkt.
Plants vs Zombies, alltså växter mot zombier. Man har en liten spelplan som föreställer bakgården till sitt hus, och så kommer det ett gäng t tsom vill försöka ta sig in i huset. Målet är att med hjälp av olika slags växter, som egentligen är vapen, ska försöka hindra dem från att ta sig in i huset. Man har bland annat ärtskjutare, valnötter, chili, solrosor, majskolvar och meloner till sitt förfogande, och varje växt och varje sorts zombie har en specialegenskap. Man måste alltså använda rätt växt till rätt sorts zombie.
Det är kul, det ger mig något att fördriva tiden med, och dessutom är det riktigt gulligt! Dels finns det flera olika banor man ska klara av, och när man har gjort det första gången blir det lite svårare. Ibland dyker det upp lite bonusbanor, och så kan man samla ihop mynt för att köpa fler sorters växter. Sedan finns det en massa småspel och pusselvarianter på banorna, riktigt kul. Jag fick det på presentkort, så jag antar att det kostar 7 spänn eller så, men med tanke på att det är så många timmar jag har fördrivit genom att spela det, så är det helt klart värt pengarna. Plants vs Zombies, alltså, högsta betyg för iPhone-spel. Ska nästan kolla om det finns fler varianter, för det är så himla kul!
Postat i Humor, Tankar.
Taggar: betyg, bonus, drogad, egenskap, gullig, humor, iphone, majskolv, melon, mynt, plants vs zombies, presentkort, sjukhus, solros, spel, vapen, växter.
Av Arga Klara
– maj 16, 2013
Nej!! Min underbara, fantastiska sjukgymnast (den snygga och roliga) som jag kom så bra överens med, jobbar inte kvar, och har flyttat från stan! Jag mailade ju honom med några frågor gällande träning efter operationen, och i dag ringde en annan sjukgymnast därifrån och berättade det. Vafaaan. Visserligen är det säkerligen absolut inget fel på de andra heller, men jag gillade verkligen honom. Han förstod mina skämt.
Jag slutade på rehab där han jobbade i höstas, men har varit där någon gång efteråt i samband med elaka ryggskott. Jag fick i alla fall svar på de frågor jag hade, och det blir ingen cykling för min del på än ett tag – om inte cykeln sitter fast på golvet på ett gym, och inte rör sig oavsett hur mycket jag trampar. Däremot kan det tänkas att vanliga övningar med väldigt lätta vikter i gymmet går bra – det får jag avgöra själv, och hon tyckte att jag kunde prova så fort såret är läkt.
Jaha, så jag måste alltså hitta en annan sjukgymnast. Faaaan. Den jag hade innan verkade hemskt blyg och besvärad av att vara runt människor, och den innan det var alkis. Vi pratade i och för sig mest bara, och när vi skulle ses i gymmet blev det ”missförstånd gällande tiden”. Och så vidare. Nåja. Jag måste ha haft en jäkla tur med den här. Visserligen skulle jag väl kunna få gå hos någon annan som jobbar där, för jag gillar hur de tänker och jobbar.
Vi kom till vägs ände, de visste inget om EDS och jag blev bara gradvis sämre, oavsett hur vi tränade. Läkarna jag hade där försökte lösa problemen i armar och axlar med sprutor, men så här i retrospektiv var det ju helt i onödan. Nåja. Fan. Hoppas besöket i Mjölby senare i sommar kan ge en fingervisning om till vilken sorts sjukgymnast jag ska vända mig, annars får jag väl fortsätta träna ensam i blindo.
Postat i Träning.
Taggar: alkoholist, arm, axlar, besvärad, bly, cykling, ehlers danlos syndrom, gym, läkare, mail, mjölby, rehab, ryggskott, sår, sjukgymnast, skämt, Smärta, spruta, träning, vikter.
Av Arga Klara
– maj 16, 2013
Senast kommenterat