Corona och kronisk sjukdom

Snälla du, följ myndigheternas råd om corona, covid-19. Det som kanske bara verkar som en lätt förkylning för några av er, eller något du inte ens märker att du har, kan döda mig.

Det bästa vore om alla antog att de var smittade, och ändrade sitt beteende för att sluta sprida viruset vidare.

Om några månader eller år kanske vi ser tillbaka på den här tiden och tycker att vi överreagerade, eftersom det inte var så många människor som dog ändå.

Men det är just det som är poängen. Det är därför vi måste vidta drastiska åtgärder – så att inte så många ska dö. Jag vill inte dö på grund av att någon kanske säger:

Jag bryr mig inte om jag får viruset, jag kommer inte att dö“.

Om corona och att leva med kronisk sjukdom

Men jag kanske gör det. Och om inte av corona, kanske från min kroniska sjukdom och att inte kunna få hjälp från det överbelastade sjukvårdssystemet. Det är en större chans för sjukvården att rädda någon som är frisk i grunden. Om det står mellan mig och någon annan i min ålder – vem väljer de?

De över 70 är instruerade att stanna hemma och inte träffa människor, men det gäller också mig och alla andra med lite svårare hälsoproblem. Nästan varannan vuxen har kronisk sjukdom eller har haft hjärtproblem eller diabetes. Det finns ingen ekonomisk hjälp att få för dem som inte är sjuka men inte kan arbeta utan att riskera sina liv.

Men vad är ett liv värt?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/03/corona-och-kronisk-sjukdom/

Kanelbulle i akrylfärg

För ett par veckor sedan blev jag sugen på en kanelbulle. Det regnade och blåste och jag hade verkligen ingen lust att gå ut och köpa mig en. Inte baka heller. Så jag började måla en. Den blev halvfärdig, och jag la den på en hylla så att inte katterna skulle komma åt den. Och glömde den. Hittade den igen igår, och nu är den klar. Det är akrylfärg på pannå, 19 x  24 centimeter.

Kanelbulle målad i akrylfärg på canvas

Tanken är att den ska få sitta på en smal liten vägg i köket, mellan ett fönster och ett överskåp. Väggen är ungefär 40 cm bred, så det är tomt där och ingenting vettigt ryms. Om jag nu bara hittar en ram i samma storlek, det har visat sig vara ett problem. Annars  får jag bygga en själv. 20 x 25 finns ju lite överallt, men den är ju lite stor. En passepartout kanske löser det bekymret, får prova mig fram.

Tänkte måla en till lika stor grej som ska sitta ovanför eller under bullen, nåt matrelaterat och som matchar. Några idéer?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/01/kanelbulle-i-akrylfarg/

Hoppa fallskärm!

Jag fick ett presentkort på fallskärmshoppning i födelsedagspresent. Har drömt länge om att hoppa fallskärm, och eftersom jag inte blir yngre och friskare så tänkte jag att jag måste göra det innan det är för sent. Sagt och gjort. I augusti bokade jag ett tandemhopp på Stockholm/Västerås Fallskärmscenter för mitt presentkort, och så här såg det ut.

Älskaren R följde med, men han ville inte hoppa. Han satt kvar vid flygfältet och var mer nervös än jag. Först fick jag en genomgång och lite bra flygkläder, sen var det dags att packa in oss i planet och börja resan uppåt till 4000 meters höjd.

Klara Schmidtz flyger med instruktör för att hoppa fallskärm

Fick en snygg mössa och glasögon också. Kände mig bara förväntansfull och glad här, tyckte att det skulle bli skitkul! Ingen nervositet än, faktiskt.

Klara Schmidtz flyger med instruktör för att hoppa fallskärm

Helt plötsligt var vi uppe på rätt höjd och det var dags att hoppa. Det går fort, ingen tid för ånger eller eftertanke. Men jag var fortfarande inte ett dugg nervös. Tyckte bara att det skulle bli härligt! Det var ganska märkligt, man såg på några andra hoppare att de var lite vita eller gröna i ansiktet och inte kunde prata, men jag var bara glad.

Klara Schmidtz sitter på planet och ska hoppa ut

Falla över kanten

Ja, i det här läget är det inte nåt att göra än att försöka njuta av färden neråt! Och det gjorde jag!

Klara Schmidtz ska hoppa fallskärm

Det var en strålande fin dag för att hoppa fallskärm. Blå himmel, milsvid sikt, varmt och skönt.

Fallskärmshopp en vacker solig dag

Och så här glad blir man av att falla fritt…! Det var en fantastisk känsla. Hur skönt som helst. Det kändes i magen de första två sekunderna eller så, sedan vänjer man sig. Underbart. Man faller fritt i nästan en minut, i 200 kilometer i timmen.

Klara Schmidtz hoppar fallskärm, tandemhopp

När det var dags att fälla ut fallskärmen på ungefär 1500 meters höjd ryckte det till lite. Hade trott att det skulle göra ont, men det var ingen fara alls. Sedan var det ren njutning resten av vägen ner. Fick styra skärmen testa lite grejer på vägen. Himla kul. Mäktig känsla att bara hänga där i luften.

Det blir ju tyst efter att man har fällt ut skärmen, så man kan fälla upp glasögonen och njuta av utsikten medan man glider fram genom luften. Det tog 7-8 minuter från det att skärmen fälldes ut tills det var dags för landning.

Klara Schmidtz hoppar fallskärm, tandemhopp. Skärmen löses ut.

Landning

Landningen var mjuk, man gled fram utan någon som helst stöt mot marken. Helt odramatiskt, och så här glad var jag efteråt!

Klara Schmidtz har landat efter sitt tandemhopp.

Klart jag var lite skakis av allt adrenalin efter hoppet, men det var sjukt skönt. Jag är i och för sig inte höjdrädd och dessutom väldigt orädd, men tycker ändå att alla som har möjlighet ska prova. Vet inte om bungyjump passar mig, det är ju desto mer ryckigt – och alldeles för kort. Nä, det här var härligt. Rekommenderas varmt, något av det bästa jag har gjort.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2019/12/hoppa-fallskarm/

Dagen då Morris sprang bort

För några dagar sedan berättade jag lite mer om min ena katt Morris, och att han sprungit bort en gång. Vilken grej. Det var på min födelsedag. Den stora 40-årsdagen, som skulle firas i timmarna tolv med nära och kära, folk jag träffar ofta och vänner jag inte sett på tjugo år.

Morris var ungefär 9 månader gammal, och hade aldrig varit ute. Det var höst när vi fick hem honom, och min födelsedag var på våren. Katterna får bara vara ute på somrarna när vi är på lantstället – aldrig hemma i stan resten av året.

Vi hade ägnat oss åt förberedelser inför festen ganska länge. I flera veckor faktiskt. Älskaren R fyllde också 40 inom ett par månader, så vi hade gemensam fest. Dagen jag fyllde år var en lördag, och det var alltså då vi skulle ha fest.

Fest, drinkar, skåla

Present från R

Efter frukosten stack R ut en sväng. När han kom tillbaka mötte jag honom i hallen. Han hade med sig en stor blombukett och så fick jag en present. Det var en grej jag verkligen, verkligen hade önskat mig, och faktiskt även nästan det enda jag önskade mig. Och jag blev så glad att jag typ hoppade upp och ner (om jag hade kunnat). Jag fick ett fallskärmshopp!

Satte oss i soffan ett tag, sen var det dags att börja göra i ordning inför festen och fixa till oss själva. Då upptäckte vi att det var en stund sedan vi såg Morris, vilket var konstigt. Vi letade överallt, men han var inte inne. Vi insåg att han måste ha smitit ut i trapphuset när R kom hem med blommorna, och ingen av oss märkte det. Ut i trapphuset och leta, under alla trappor och bakom alla hörn. Upp på vinden. Ingen katt. Hjärtat sjönk som en sten.

Det kunde bara betyda att någon måste ha släppt ut honom. På med kläder, ut och ropa. Leta i alla buskar, kolla under alla bilar, bakom alla hus och mellan alla skrymslen. Ingen katt. Han är ju grårandig, och det här var i april när allt ute var grått och beigt. Han skulle ha smält in exakt överallt, och det var helt omöjligt att se något i tjocka buskage.

Både jag och R blev fick panik. Morris första gång ute, på det där sättet, i stan – inte bra. Medan vi gick runt området och ropade på honom träffade vi en kvinna som bor i samma hus som hade sett honom. När hon var på väg ut ur sin lägenhet hade Morris smitit in till henne, in under sängen, skraj som tusan. Hon hade burit ut honom och släppt ut honom utomhus…

Grå randig kattunge

Hejdå Morris!

Jahapp. Det var sista gången vi såg honom. Vi var övertygade båda två, och tänkte nästan ställa in festen vi jobbat så hårt med. Jag gick in och skrev ut små affischer om en bortsprungen katt medan R var ute och letade och ropade. Han satte upp dem, och vi letade i nån timme till. Men det var omöjligt att se eller höra något. Mycket folk i rörelse och en del trafik också.

Vi bestämde oss för att köra på som planerat. Vi kunde inte göra ett dugg åt situationen, och vi skulle inte hitta honom om vi inte hittat honom hittills. Folk kom från långväga. Den enda chansen var om Morris skulle komma fram på kvällen när det blivit mörkt och tyst. Såsom katter ofta gör.

Själva festen då?

Festen var hur kul som helst, men med ett sting av oro hela tiden. Alla var himla gulliga och många av gästerna gick ut och ropade och letade i omgångar då och då. Runt midnatt var det en av gästerna som ropade att hon såg en liten katt gå in under en av bilarna som stod parkerade framför porten, så jag och R kutade ut.

Det var han, och han var livrädd. Han kände ju igen oss, men var som paralyserad. R fick klättra in under bilen och dra fram honom. När jag fick honom i famnen kände jag att han skakade, men när vi kom in genom porten började han slappna av och vi fällde båda några tårar av lättnad. Sedan kunde festen fortsätta på riktigt – som den borde ha varit från början. Slutet gott.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2019/12/dagen-da-morris-sprang-bort/

Injicerad kyckling

Har haft lite otur med kyckling här hemma på sistone. Jag brukar alltid köpa en riktigt bra sort när det gäller djupfryst kyckling, med 98% kyckling. Jag vägrar köpa dem mörade skiten med tillsatt vattensaltvatten. Ibland ser man att den har hål efter små injektionerna, och det är dyrt att bära hem fryst saltvatten. De vanliga märkena ligger mellan 75 och 90%, vidrigt. Om det är mycket vatten i kycklingen är det ofta stärkelse i också, för att den inte ska ramla isär.

Hur som helst, alla är inte som jag. Den sorten vi brukar köpa var slut förra gången älskaren R var och handlade, så han tog en annan sort. Jag orkade inte följa med, och som de flesta andra hade han inte en tanke på att företagen som säljer skiten pumpar in en tredjedel vatten i kycklingen innan de fryser den. Så han köpte första bästa utan att kolla, och den innehöll 70% kyckling.

All kyckling förlorar självklart i vikt när man tillagar den, men när man tinar en kycklingfilé ska det inte komma ut en massa vätska ur den. Kyckling krymper 10-30% när man tillagar den, eftersom kyckling faktiskt består av 75% vatten till att börja med. Men det är när man lagar den, inte när man tinar den.

Kyckling, klyftpotatis och sås

Nåväl, jag har faktiskt försökt göra något vettigt av den där vattenkycklingen, men det är fan i mig omöjligt. När man skär filén i små kuber och steker den blir det bara små slemmiga, sladdriga bitar utan någon konsistens eller smak. När man steker filén hel, eller i ugnen, blir det en oändligt märklig konsistens. Vanlig kyckling släpper som sagt ifrån sig vätska när man steker den – som allt kött gör, men inte sån här med saltvatten och stärkelse i. Det blir bara ett lager slem över allt.

Häromdagen lät jag filéerna tina i över ett dygn för att få ut så mycket vätska som möjligt. Sedan stekte jag dem hårt, riktigt hårt, men det spelade ingen roll. Går ju inte ens att få en stekyta på vatten och stärkelse. Sen gjorde jag en god sås, och serverade anrättningen med ris. Skar loss en tugga av kycklingen och stoppade den i munnen, men den kom ut lika fort som den åkte in. Så sjukt vidrigt, konsistensen var som att äta rå kyckling, eller rått kött. Älskaren R klarade inte heller av den, han spottade ut sin också.

Jag är bra på att laga mat och har aldrig någonsin spottat ut något jag själv lagat innan dess. Inte R heller, och han kan äta allt. Man tror att den där kycklingen är billig, för det är den ju när man bara tittar på prislappen. Men i själva verket får man mer kyckling för pengarna när man köper den där färska, ekologiska kycklingen i stället för det där frysta saltvattnet med stärkelse. Och man blir mycket gladare.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2019/12/injicerad-kyckling/