Det är så lugnt och stilla på lantstället. Det har inte hänt någonting på hela veckan, och det har inte direkt varit väder för att sitta ute så mycket heller. 11 grader och regn, liksom. Men det hindrar ju inte vissa! När det är uppehåll och inte blåser så mycket, är luddskallarna ute och ser sig om.
Det finns mycket att upptäcka, och ibland verkar det som om minsta grässtrå eller sten är värd flera minuters uppmärksamhet. Väldigt spännande. De går sällan särskilt många meter från huset när det är dåligt väder, för de vill komma in så fort det blir bara det minsta obehagligt. Och så är det ju väldigt viktigt att ha både matskålen och kattlådan i närheten, för man vet aldrig vad som kan hända. Eller så måste man kräkas inomhus efter att man har ätit en näve gräs, för det går tydligen inte heller att göra ute.
Här var det nog någon sorts sjöfågel som var väldigt spännande, alternativt såg väldigt god ut. Tänk att få sätta tänderna i en stor fet and, liksom. De är ju tyvärr alldeles för stora för en liten boll av päls, men ibland ser man nästan vad de tänker på. De verkar nöjda med att vara här, i alla fall. Jag har haft en tråkig och kall vecka, men det är ganska skönt med tystnaden och att allt är stilla, i alla fall. Nästa vecka ska bli finare, och jag längtar! I eftermiddag ska vi hem till lägenheten i stan en sväng, för det finns tydligen saker att göra där också…
Postat i Djur, Tankar.
Taggar: djur, katt, kattlåda, kräkas, lantställe, luddskalle, matskål, sjöfågel, stan, stilla, uppmärksamhet, upptäcka, väder.
Av Arga Klara
– maj 25, 2013
Bästa M fick en rolig present på sin fest, en vinylskiva från 70-talet med den svenska artisten Harpo. Aldrig hört talas om honom? Nej, kanske inte så konstigt, det har varit tyst om honom de senaste åren, men de allra flesta känner nog till världshiten ”Moviestar”, som han sjunger. Men jag skulle helt klart kunna tänka mig att ha den här plattan i min ägo, enbart på grund av det roliga omslaget.
En helt naken Harpo, som står i skogen och sliter av sig sin hud. Under avslöjar han ett leopardmönster. Fantastiskt! Bara genom att se på plattans omslag, och titeln ”Leo the leopard” så skulle man kunna tro att det rör sig om någon slags funk i tidens anda, men sedan vänder man på skivan och får helt klart en överraskning.
Vafan? Hahaha, är det var därför han kallar sig för Harpo…? Man skulle kunna tro att han spelar någon slags populärklassiker på harpa, men det gör han ju inte alls. Han valde sitt artistnamn efter en av bröderna Marx, så jag undrar hur de tänkte när de smällde upp den där bilden på baksidan. Den stora massan tilltalas väl inte direkt av populära klassiker på harpa, kan jag tänka. Inte jag i alla fall. Det skulle faktiskt aldrig falla mig in att lyssna på sådant skit, typ som Dana Dragomir. Helvetes jävla skitmusik. Döda mig långsamt genom att tvinga mig att lyssna på panflöjt, liksom.
Hur som helst, jag ville ju gärna veta vilket geni som designat layouten på albumet, och det visade sig vara en Billy Pralin. Ja, han kallade sig så! Det känns liksom helt rätt i den där andan, men jag kan inte låta bli att undra vad de rökte. Harpa kan vara fantastiskt, men kanske inte i det här sammanhanget – särskilt som det inte är musik på harpa utan 70-talspop det handlar om. Och apropå ingenting, ett av de coolare instrumenten man kan spela är teorb. Jag har en gammal klasskompis från Musikhögskolan som är expert på det, han skulle dessutom göra sig bra på ett liknande omslag… Jag hittar inte mycket info om Billy Pralin – är det någon som vet mer?
Postat i Humor.
Taggar: album, Billy Pralin, bröderna Marx, dana dragomir, fest, geni, harpa, harpo, hud, humor, instrument, layout, leo the leopard, leopardmönster, moviestar, musik, musikhögskolan, naken, panflöjt, platta, röka, roliga skivomslag, teorb, vinylskiva.
Av Arga Klara
– maj 24, 2013
Jag är fortfarande djupfryst. Har haft ordentlig nackspärr ända sedan morgonen efter jag kom hit, antagligen på grund av kylan. Glömde alla bra scarfs hemma, så det ska jag ta med när jag åker hem till stan i helgen. Försökte värma mina stackars isklumpar till händer och fötter på älskaren Rs mage och ben, under hans täcke, men det var visst inte alls särskilt populärt. Konstigt. Han ylade och sa åt mig att ligga blickstilla…
I morse när jag vaknade var det i alla fall varmt i sovrummet, för dörren var nästan stängd och elementet var på, men sen gick jag upp och sedan dess har det varit kallt. Började med en dusch, och det var ju absolut inget fel på varmvattnet (tvärtom, det kokar nästan), men det gick inte att ställa in någon behaglig temperatur på duschblandaren. Det var aningen för kallt, så där så att man nästan studsar upp och ner och knappt vill tvätta håret. Var alltså djupfryst även efter duschen! R bytte blandaren för några dagar sedan, och han satte den först åt fel håll, upp- och ner. Han insåg det efter en stund, när den fortfarande läckte, svor lite, och vände på den. Ungefär så här såg jag ut när jag duschade.
Haha, inte alls olikt faktiskt! Inte mycket till vår- eller sommarväder. Förra året var det riktigt varmt så här års, och jag tog mitt första dopp i spat här utanför redan den 22 maj. Så tidigt brukar jag aldrig bada, men då var det fint. Prognosen för den 22 maj (i förrgår) i år stämde ju – regn och iskallt, runt 11 grader. Det var runt 25 grader förra året, så jag tror att jag hoppar över alla vattenlekar tills vidare. Jag borde platsa ganska bra i disken bland djupfryst kött i mataffären, tycker jag. Och borde jag inte hålla betydligt längre, när jag är så kall…?
Postat i Tankar.
Taggar: bada, blandare, djupfryst, dusch, duscha kallt, element, fötter, händer, helg, kallt, kyla, nackspärr, prognos, scarf, sommar, sovrum, täcke, väder, vår, värma.
Av Arga Klara
– maj 24, 2013
Jag är jäkligt dålig på att äta frukost när jag är ensam hemma på dagarna. Brukar börja dagen med ett glas vatten och ett glas granatäppeljuice (om hemmet är så välutrustat att det finns), och efter en liten stund gör jag kaffe och äter en frukt eller lite yoghurt med müsli jag plockat ihop själv i lösvikt i butiken – den går under namnet ”puffar” här hemma. För att det är en jävla massa puffade saker i, helt enkelt. Alternativt kvarg med Fun light.
Det är bara när jag är i sällskap med andra, som jag gör ätandet till större och mer utdragen grej. Jag är liksom mätt efter tre tuggor på en macka, sen får de sitta och vänta på att jag långsamt gnager i mig resten av den. Sen är jag ändå hungrig efter en timme eller två, så jag äter hellre lite då och då. Men så här har det bara varit sedan operationen, aptiten är helskum. Jag är alltid hungrig, men kan inte äta så mycket i taget. En av de mest perfekta frukostarna intogs på lantstället i påskas, så här såg delar av den ut.
En skål frukt (enbart jordgubbar och banan), en halv ciabatta med pepparsalami och brieost, och så till det serverades en balja kaffe och ett glas juice. Det var så jävla gott! Salami och brie är mitt favoritpålägg (ja, jag dubbelsovlar oftast, det är godare med ost och skinka än enbart en av dem), och jordgubbar är något av det bästa som finns. Ägg och bacon hade varit perfekt till också, men just nu det hade blivit alldeles för mycket mat för min del. Då hade jag fått sitta och äta halva förmiddagen – vilket i och för sig är trevligt om man har tid och sällskap. I sommar har jag bestämt att jag ska äta betydligt mer jordgubbar och melon än vanligt, för det gör mig lycklig. Hur ser din perfekta frukost ut?
Postat i Mat.
Taggar: ägg och baon, aptit, brie, frukost, frukt, granatäppeljuice, hungrig, jordgubbar, kaffe, kvarg, lantställe, mat, müsli, operation, pålägg, salami, smörgås, yoghurt.
Av Arga Klara
– maj 24, 2013
Åkte till stan med ”svärmor” på förmiddagen i dag, och gick på jakt efter en vårjacka igen. Den här stan är ju lite mindre än centrala Stockholm, och ibland kan utbudet vara lite annorlunda. På H&M hade de en enda jacka, som dessutom var ful och i fel storlek, på en del andra ställen hade de inga, och på något ställe hade de jackor som var okej, men alldeles på tok för dyra. Den jag har nu är helt okej i stilen, men jag köpte den för 300 spänn för 5-6 år sedan och den börjar se sliten ut. Men, jag hittade en på Åhléns, som jag föll för! En parkas i materialet lyocell!
Den är väldigt annorlunda min midjekorta army-inspirerade svarta jacka jag har nu, men jag älskar den! Det går att dra in den ganska mycket i midjan så att man inte ser ut som ett tält, den är så lång att den täcker låren, har stora fickor och faller vackert. Men det bästa var materialet, lyocell (som även kallas tencel) – miljövänligt och helt fantastiskt mjukt! Provade ett par byxor i samma material, men skärningen på dem gjorde att de såg ut som något mellanting mellan vanliga byxor och haremsbyxor. Vidrigt fult. Lyocell är väldigt lätt, ganska tunt, och underbart skönt!
”Svärmor” var också på jakt efter en ny jacka, men hittade bara en regnjacka. Den var i och för sig till och med snyggare än de flesta andra jackor vi såg, men man kan inte gå runt i regnrock jämt… Sedan blev jag bjuden på lunch, och vi strosade runt lite i kylan innan vi återvände hem. Utflykten krävde en tupplur, och sedan dess har jag inte fått mycket gjort. Och R är så upptagen, så upptagen… Hoppas att det är varmare i morgon, då ska jag ut och älga runt i min nya jacka!
Postat i Shopping.
Taggar: åhlens, army, byxor, H&M, haremsbyxor, jacka, kläder, kyla, lyocell, midjekort, miljövänlig, parkas, regnjacka, stan, svärmor, tencel, tupplur, vårjacka.
Av Arga Klara
– maj 23, 2013
Jag råkade fastna i något halvsunkigt humorträsk på internet häromdagen, efter att jag och min kompis och ex-kollega M försökte komma på några skämt om en diagnos hon fått nyligen. För man kan faktiskt skämta om allt, så det så. Det är inte alltid taktfullt, och det måste vara i rätt sammanhang, men det går att göra. Långt ifrån alla klarar av att göra det, och långt ifrån alla förstår hur man kan skämta om en del ämnen. För många är det svårt att bearbeta saker, och det kan faktiskt underlätta om man kan skratta lite åt dem ibland, och kanske komma på egna skämt. Hur som helst, jag grävde ner mig i gropen som heter ”Katt åt”.
Det är alltid en katt som äter något, varför vet jag inte, och sedan händer det något med katten beroende på vad den har stoppat i sig. Många skämt är riktigt, riktigt usla, andra får mig att småle, och några är väldigt klipska. Så eftersom jag inte har något bättre för mig på dagarna, så kommer här en liten ”Katt åt”-kavalkad. Njut eller gråt, valfritt. Listan börjar med några mindre bra, och mina favoriter kommer sist.
- Katt åt stekpanna, fräste.
- Katt åt batteri, gjorde volt.
- Katt åt marknad, fick stånd.
- Katt åt bil, blev Jaguar.
- Katt åt biskop, fick stift i magen.
- Katt åt cigarett, blev rökt.
- Katt åt cyanid, blev gift.
- Katt åt filmrulle, blev negativ.
- Katt åt fiskare, fick spö.
- Katt åt frys, svalt.
- Katt åt hink, spann.
- Katt åt paj, kom i form.
- Katt åt trasig miniräknare, fick talfel.
- Katt åt sill, blev inlagd.
- Katt åt smed, fick städmani.
- Katt åt hip-hopare, rapade.
- Katt åt ett par diabetiker, typ två.
- Katt åt engelsk hund, dog.
- Katt åt skogen, försvunnen.
Ja… Jag låter er värdera hur roliga de är själva, och om någon har dragit på smilbanden – bra. Annars är det fritt fram att irritera er så mycket det bara går på katterna som äter.
Postat i Djur, Humor.
Taggar: diagnos, djur, favorit, humor, irritation, kan man skämta om allt, katt åt-skämt, kavalkad, klipsk, sammanhang, skämt, taktfull, träsk.
Av Arga Klara
– maj 23, 2013
Senast kommenterat