Läkarbesöket på Götahälsan i Mjölby i går gick bra. Eller bra och bra, som förväntat. Jag blev intervjuad en dryg timme, läkaren fyllde i ett tjockt frågehäfte, och sedan blev jag undersökt. Inga konstigheter, diagnos spikades, jag uppfyllde de två grundkriterierna för EDS och fick full pott på allt som påverkar mig på någon slags poängskala, Beightonskalan. Pratade om träning, om kost, om medicin och om hur hjärnan hela tiden får jobba extra när man är överrörlig.
Tydligen så vet alla friska människors hjärnor var kroppens armar och ben är, oavsett i vilken vinkel de är. Hjärnan behöver inte arbeta för att veta åt vilket håll benen pekar, liksom. Men i mitt fall, som extremt överrörlig, får hjärnan konstant jobba med att tänka på hur lederna är och ska vara. Det är en av orsakerna till all extrem trötthet, men det innebär även att musklerna runt omkring konstant jobbar statiskt för att hålla dem på plats.
Som ett gummiband – ett nytt är elastiskt och drar ihop sig när man har tänjt ut det, men ett gammalt och torrt gör inte det – jag är gammal och torr. Det är orsaken till alla ryggskott och all nackspärr, och det är orsaken till alla diskbråck. Det är orsaken till att sår inte läker. Men å andra sidan har jag extremt mjuk och len hud, vilket väl var det enda positiva som sades under hela tiden där. Och inte ens det är positivt, för det betyder att jag är sjuk.
Fick veta hur jag ska träna, och vad jag absolut inte får göra. Det viktigaste är hur jag ska förhindra att det blir värre, för frisk blir jag inte. I intervjun berättade jag om hur jag hade jobbat, och hur det hade varit de andra dagarna av veckan. När allt var klart sa han att han tyckte att 25% arbetstid var lagom i mitt fall, med min diagnos och mina symtom, och att jag måste försöka få till en långvarig sjukersättning. Jag kommer inte bli bättre, och fortsätter jag jobba och ta ut mig så mycket så kommer det snabbt att blir värre. Inte för att jag har något jobb nu ändå..
Han skulle skicka intyg med diagnos och hela journalanteckningarna hem till mig, så sen blir det till att fixa ett möte med husläkaren igen. Eller skaffa en ny, kanske. Dra igång karuseller, som jag inte vet hur det funkar Jag har i alla fall en diagnos. Jag har säkert mycket, mycket mer att säga om gårdagen, men inte just nu. Jag är så trött.
Postat i Smärta, Tankar.
Taggar: arbetstid, beightonskalan, diagnos, diskbråck, ehlers danlos syndrom, frågehäfte, götahälsan, grundkriterier, gummiband, hud, husläkare, intyg, Jobb, journalanteckningar, kost, läkarbesök, läkare, läkning, medicin, mjölby, muskler, nackspärr, överrörlig, poäng, ryggskott, sår, sjuk, sjukersättning, Smärta, statisk träning, träning, trötthet, undersökning.
Av Arga Klara
– juni 19, 2013
Det är en utställning på Fotografiska nu, som jag gärna vill se. De ställer ut verk av Helmut Newton, som dog i en bilolycka 2004. Han var modefotograf, och är känd för sina svartvita, provokativa fotografier. Mycket naket och mycket anspelningar på sex. Eller ja, ibland är en cigarr bara en cigarr… Han hade ett långt samarbete med Vogue, och är enligt en del fadern till dagens sexualiserade modefotografi. Han visar starka, dominanta och glamourösa kvinnor med stora personligheter, som visar upp sig för mannen bakom kameran. Sensuella porträtt som berättar en historia, kanske om makt eller fantasier.
”Jag är en pornograf”, sa Helmut Newton. Precis som älskaren R brukar säga när han ger sig ut och fotograferar – jag tror alltså att han kan tänka sig att följa med mig på utställningen. ”Det perfekta modefotot liknar inte ett modefoto, utan en filmscen eller ett porträtt. Vad som helst, bara inte ett modefoto.” Och det syns i hans bilder. En del ansåg väl, och gör det fortfarande, att han sexualiserar kvinnor, men det tycker jag inte alls.
Utställningen pågår på Fotografiska till och med den 29 september, så det är gott om tid att kika på porträtten och drömma sig bort en liten stund. Utställningen består av 195 bilder, och är uppdelad i tre delar; mode, porträtt och nakenstudier. Fotografiska är ett av mina favoritmuseum, och Helmut Newton har gjort mycket spännande under sin karriär, så det här är något jag verkligen ser fram emot. Ett glas vin i baren med R efteråt, med utsikt över hela stan, och vi har en perfekt kväll.
Postat i Tankar.
Taggar: bilder, bilolycka, cigarr, dominant, fotografering, fotografiska, glamour, helmut newton, jag är en pornograf, kamera, mode, modefotograf, museum, nakenstudier, naket, porträtt, provokation, sex, stark, svartvit, utställning, vogue.
Av Arga Klara
– juni 18, 2013
I förra veckan skrev jag ju om en supercool liten äggskivare, ”Slicey” i form av en gubbe, och att jag inte hade något att skiva ägg med på lantstället. Men det var då! Jag tror att ”svärmor” eventuellt kan ha läst den här bloggen (!), för nu har jag nämligen en! Den kommer ifrån en utrensning av något hus – här eller det de tömmer – och är en härlig benvit äggskivare med lite knubbig form. Mycket sötare än de tråkiga metallvarianterna, och härligt 70-talig.
Den där söta äggskivar-gubben har förresten många fler släktingar, bland annat en ”Yolky”, som separerar äggulan från vitan, och så en liten franskbröd-formad plastgrej man ska ha i stekpannan när man steker sitt ägg. På så sätt får man ett ägg som passar perfekt på mackan – inte helt oviktigt faktiskt! Googla ”Joie egg” och kolla på bilderna, så får ni se! Jag vill ha en av varje – de är urgulliga! Men det där med äggformen på smörgåsen, det är ju en ganska bra idé.
Jag är nämligen smörgåsfascist. Pålägget måste vara jämnt utspritt över precis hela smörgåsen, och samma sak med underlaget. Oftast Bregott. Absolut inte för tjockt någonstans, bara ett lövtunt lager, och så pålägg överallt. Sen äter jag upp kanterna först, för de är äckligast, och det är mest ojämnt där. Så det så. Och nu kan jag göra äggmackor lite enklare här också, hurra!
Postat i Humor, Mat.
Taggar: 70-talet, äggform, äggmackor, äggskivare, benvit, blogg, bregott, fascist, franskbröd, humor, hus, joie, kanter, knubbig, lantställe, mat, pålägg, separera ägg, skiva ägg, släkt, smörgås, stekpanna, svärmor, Yolky.
Av Arga Klara
– juni 18, 2013
Det blev ute särskilt mycket sömn i natt – precis som jag hade trott! Snurrande tankar, runt, fram, tillbaka, bakom och sen runt igen, ganska länge. Visserligen var jag inte tvungen att gå upp alldeles överjävligt tidigt i morse, men vi är på väg. Jag och älskaren R, till Mjölby. Nej, knappast någon semesterresa, och efter flera dagars googlande har vi fortfarande inte hittat något att göra där, förutom själva syftet med resan.
Ett besök på EDS-kliniken, alltså. Det är ungefär ett år sedan jag först fick höra att Ehlers-Danlos syndrom var boven i dramat, och sedan dess har jag frågar varenda kontakt jag har och har haft inom vården om var jag ska vända mig. Ingen har kunnat svara. Inte sjukhus, inte vårdcentraler, inte landstinget. Det var R som hittade det här stället – som har lång väntetid och kostar 3000 kronor för ett besök – men i brist på andra alternativ så måste jag ju prova. Ingen annan har kunnat svara på hur jag ska träna, äta, medicinera mig och leva, och läkaren jag ska träffa är expert.
Dessutom bör han veta vem jag ska fortsätta hos på hemmaplan, och så kan han säkert skriva ut något slags intyg – om han bekräftar den andra läkarens diagnos, alltså. Gör han inte det (vilket är högst otroligt) hoppar jag 10 steg bakåt och hamnar på ruta -5 igen. Ja, som ni förstår är det en hel del snurrande tankar. Det blir en jäkligt lång dag, och jag lär vara helt slut i kväll. Wish me luck.
Postat i Smärta, Tankar.
Taggar: alternativ, diagnos, ehlers danlos syndrom, expert, intyg, kontakt, läkare, medicin, mjölby, pengar, resor, semester, sjukhus, sömn, syfte, träning, vård, vårdcentral.
Av Arga Klara
– juni 18, 2013
På väg igen. Söderut, en liten bit. Det har blivit en hel del korta resor på sistone, så även i dag. I morgon blir det en längre resa. Men först dagens händelser! Tog först en sväng till Östermalm för läkarbesök och behandling, och jag verkade väldigt krokig. Det gjorde skitont (det gjorde det i och för sig redan innan, efter kalaset i lördags), men jag blev lite rakare. Några dagar, i alla fall. Hade käkat en del smärtstillande, och höll på att gå rakt in i ett par ridande poliser på gigantiska ponnys, haha! Inga skenande sådana, bara skenande puckon.
Hade egentligen tänkt åka till gamla jobbet och köra en snabbfika eller lunch innan läkarbesöket, men ryggen var riktigt dålig redan i morse. Jag hade inte tid att chansa med färdtjänst eller buss heller, för oavsett hur jag hade åkt så hade jag haft bråttom. Skippade helt enkelt det, och får komma dit en annan gång i stället. Är väldigt trött och har väldigt ont, men jag anar att det inte blir särskilt mycket sömn ändå i natt. I morgon bitti blir det en längre resa, och det är en dag jag har väntat länge på.
Postat i Resor, Smärta.
Taggar: behandling, bråttom, chansa, fest, fika, läkarbesök, östermalm, ponny, rak, resor, ridande poliser, rygg, skena, Smärta, smärtstillande, trött.
Av Arga Klara
– juni 17, 2013
Det känns så lyxigt att komma in i lägenheten hemma i stan, när man har varit på lantstället en vecka eller två. Inte för att det är låg standard där för att vara en sommarstuga – snarare tvärtom – men det är ändå bara en sommarstuga. Lägenheten är ganska nybyggd, har ett stort modernt badrum med enorm dusch där varmvattnet inte tar slut på några minuter, tvättmaskin och torktumlare, det är härlig öppen och ljus planlösning, och allting är väldigt funktionellt. Väldigt bra för mig som inte alltid kan böja mig ner. Luften känns alltid fräsch nu när jag har luftrenare, väggarna är inte sneda och det är inga sprickor i taket.
Vi håller på att modernisera ytskikten lite på lantstället, för svampmålade aprikosfärgade väggar och orange-brun furupanel är ju inte så snyggt. I och för sig tänker jag sällan på hur det ser ut, för det är underbart att vara där, men kontrasten när jag kommer hem är enorm. Är konstant lite täppt i näsan eller har rinnande ögon när jag är på lantstället, för det är sällan jag sitter inne. Det är oftast en dörr öppen så att katterna kan smita in och ut, och det ligger mitt i en kohage, så det är inte så konstigt att jag har lite allergibesvär. Men den värsta pollensäsongen är över för min del, så jag kan njuta av naturen. Tallpollen-invasionen är över, men den besvärade mig inte.
Samtidigt som det känns väldigt lyxigt att komma hem till stan, så känns det alltid lika härligt och lyxigt på ett helt annat sätt att komma tillbaka till lugnet på lantstället. Tystheten, havet, allt det vackra finns precis intill husknuten. Jag är lyckligt lottad som har fått möjligheten att följa med dit, precis när jag vill. Och lyckligt lottad att bo bra i stan också. Ombytet gör verkligen gott. Tänk om jag kunde ha samma tur med något annat, bara någon gång…
Postat i Tankar.
Taggar: allergi, badrum, funktionellt, furupanel, havet, kontrast, lägenhet, lantställe, luftrenare, lyckligt lottad, lyxigt, modern, öppen planlösning, pollen, renovera, sommarstuga, stan, tak, torktumlare, tur, tvättmaskin, vackert, vägg, ytskikt.
Av Arga Klara
– juni 17, 2013
Senast kommenterat