Jan 29

Svaret från verksamhetschefen

Som jag skrev i går så fick ju både läkaren och verksamhetschefen på vårdcentralen komma med ett yttrande till Patientnämnden om mitt ärende, och det jag fick från verksamhetschefen var lika hånande och nedlåtande som läkarens. Det är så jävla nedlåtande mot patienter att inte kunna erkänna när fel har begåtts, och jag tänker ta det här så långt Patientnämnden tillåter mig.

Verksamhetschefen skriver att hon bedömer att jag inte är mottaglig för den kompetens som allmänläkare har efter sju års studier. Eh, ursäkta? Har hon frågat sina medarbetare om de känner till syndromet, eller menar hon de tre allmänläkare på vårdcentralen som har sagt så här när jag frågat om de känner till Ehlers-Danlos syndrom:

”Vad är det?”
”Naeej, berätta.”
”Jag har hört talas om det.”

Eller menar hon kanske den läkare som sagt att jag borde skaffa barn så att jag skulle få mindre ont, trots att jag förmodligen inte kan få några, trots att det vore en oerhört stor risk för mig att vara gravid, och att jag inte kan ta hand om ett barn på grund av min funktionsnedsättning? Menar hon alla de här läkarna, när jag har fått berätta om EDS och hur det påverka just mig? Menar hon de briljanta läkarna som gör narr av patienter, misstror dem när de berättar om symtomen trots en klar och tydlig diagnos och dessutom anklagar dem för det ena och det andra? I så fall hoppas jag verkligen att hon skäms.

EDS ecard, Ehlers-Danlos syndrom. Patientnämnden har efterfrågat verksamhetschefens synpynkter

Vidare skriver verksamhetschefen att jag inte heller förefaller ha förtroende för de beslut som fattas inom Landstinget och att det verkar som om jag själv är bäst lämpad att besluta om läkemedel, hjälpmedel och behandling. Tja, hur vore det om en enda allmänläkare någonsin hade kommit med ett enda förslag sedan jag fick min diagnos? Ingen har gjort det – förutom allmänläkaren jag anmälde, men hennes förslag var rent skadliga för mig. Ingen verkar kunna något, så ska jag bara sitta där och lyssna på när de säger ”Vad vill du att jag ska göra?” (också sagt på samma vårdcentral)? Självklart kommer jag med förslag på olika mediciner, behandlingar och undersökningar när inte läkarna gör det, trots att det är deras jävla jobb.

Det är inte mitt jobb att tala om för dem var remisser ska skickas eller hur andra med EDS vanligtvis medicineras, ändå är det så på grund av okunskapen på denne chefs vårdcentral. Hon beklagar också över att jag inte är nöjd med bemötandet, men inte en ursäkt i sikte. De har ju inte gjort något fel, och alla allmänläkare där är ju utbildade nog att ta hand om min vård. Yeah right. Hur vore det om hon tog reda på fakta innan hon uttalade sig? Den här typen av utbildning som innefattar den här smärtproblematiken har enligt en av Sveriges få experter inte funnits i läkarutbildningen sedan 1934, och den finns helt klart inte hos de läkare jag nämnt i min anmälan. Jag har förtroende för en handfull inom vården, de som tar mig på allvar. Inte de som hånar mig, misstror mig eller säger att mina symtom inte stämmer.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2015/01/svaret-fran-verksamhetschefen/

Jan 28

Svar från patientnämnden

I går fick jag brev från Patientnämnden, de har fått ett utlåtande från den husläkare jag gick hos som misstrodde mig, anklagade mig, skrattade åt mig och diverse andra saker, och från verksamhetschefen på Vårdcentralen. Det var så dumt att det var skrattretande. Patientnämnden i sig har varit väldigt snabba och hjälpsamma i ärendet, och nu har jag till och med den 18 februari på mig att skicka in mina synpunkter på läkarens och chefens yttranden.

Det var ju inte särskilt överraskande att de skulle skylla allting på mig, läkaren skrev bland annat att hon beklagade att jag har tagit illa upp över att jag inte får bestämma vilka läkemedel som skrivs ut, över att jag inte får fri tillgång till narkotikaklassade läkemedel. Det var ju inte medicineringen som var den största frågan, utan den totala nonchalansen, särbehandlingen gällande sjukskrivning och att jag blev misstrodd i precis allting jag berättade om mina symtom. ”Det stämmer inte” eller ”så kan det inte vara”. Eller som när jag efterfrågade ett kedjetäcke då hon vägrade skriva ut muskelavslappnande medel och hon skrattade högt och sa: ”Ett ADHD-täcke! Varför då?” Jag vet inte om hon gjorde sig lustig över folk med ADHD eller över mig, men oavsett vilket så säger sig inte så. Man skrattar inte åt sina patienter eller folk med olika diagnoser.

Mahatma Gandhi sa: First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win. Patientnämnden har skickat läkarens yttrande.

Dessutom framkom det att läkaren inte överhuvudtaget har trott på att jag har EDS, för hon skrev i sitt yttrande att diskbråck är den enda diagnos som är fastställd – detta trots att hon fått ta del av journalanteckningar från diagnosticerande läkare, trots att det måste stå i min journal på vårdcentralen eftersom en annan läkare där skrev intyget för min sjukersättning baserat på att jag har EDS. Helt galet. Läkarens svar var bara en A4-sida, men det var så mycket på den som verkligen bevisade att hon tror att jag är inbillningssjuk att det är helt galet. Diskbråcken är ju bara ett symtom av min sjukdom…

Det visade också att hon antingen inte ens hade läst eller helt mistrott all information hon begärt från smärtkliniker och journalutdrag från höger och vänster. Jag förstår inte hur en sådan människa ens kan få arbeta som läkare – det är deras skyldighet att ge mig vård, inte att håna mig, ignorera en diagnos, anklaga mig eller bryta mot Hälso- och sjukvårdens lagar. Verksamhetschefens svar till Patientnämnden var också oerhört korkat, jag återkommer till det i morgon.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2015/01/svar-fran-patientnamnden/

Jan 28

Nya stöd för armbågarna

I går var jag hos handspecialisten på sjukhuset för att göra en uppföljning av en armbågsortos hon gjorde till mig förra gången, och göra en till för andra armen. Hon byggde dem av ett par enkla armbågsstöd jag hade, någon slags trä-på-grej i syntet som är väldigt sköna och enkla att sätta på – men som inte ger alls i närheten av det stöd jag behöver för att inte översträcka armbågarna. De kostade tio spänn på Ö&B eller något liknande för några år sedan, så hade det inte funkat hade det inte varit någon förlust.

Det har ju liksom inte varit någon större idé att jag har använt dem på armbågarna tidigare, mer än för lite värme och att ha något som håller om leden. Det kan faktiskt underlätta enormt med bara det i vissa fall, för när man har något som sitter åt runt en led känner hjärnan av det, och behöver inte konstant jobba för att ta reda på åt vilket håll den pekar. Det gäller inte bara armbågarna utan alla leder, därför är det så skönt med stödstrumpor och handledsstöd och såna saker. Hon satte på en slags formbar plast på utsidan runt leden och hela armbågen, så att jag inte kan översträcka dem.

Specialgjorda armbågsortoser för att inte översträcka armbågarna.

Inte snyggt, men skönt. Och säg de ortoser som är snygga? Inga jag har, i alla fall. Det finns folk som tror att jag har handledsstöden för att det skulle vara snyggt, och främlingar har kommit fram till mig och sagt att de är snygga. Ehh… Tur att smaken är som baken. Jag tänker nog i alla fall klippa av foten från ett par strumpor och trä skaftet över de här ortoserna så att plasten inte syns, i alla fall när det börjar bli varmare ute och man inte alltid har långärmat. Men så länge de funkar är allt frid och fröjd.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2015/01/nya-stod-armbagarna/

Jan 27

Röda apelsiner

Alltså, vad tycker ni om den här grejen att blodapelsiner numera heter röda apelsiner i en del butiker? Jag tycker att det är fruktansvärt löjligt, men tydligen säljer de bättre när de kallas röda apelsiner. Namnbyten på matvaror är inte särskilt ovanligt, särskilt i de fall man vill få något att sälja bättre. Man sätter ett trendigare namn på ett gammalt svenskt namn och vips, så säljer det mängder.

Som senapskål. Inte särskilt hippt, innan det började kallas för ruccola. Flintastek hette rysstek innan familjen Flinta blev populär på 80-talet. Äggplanta heter numera aubergine. Men röda apelsiner? Vad är det för fel på blodapelsiner? Låter det äckligt? Nej. Finns det någon som tror att det är blod i en frukt? Nej. Jag skulle nog snarare säga att blodapelsiner låter mer spännande och exotiskt än röda apelsiner. Men de här då?

Grön apelsin. Röda apelsiner eller blodapelsin?

Ja, det är helt vanliga apelsiner. Visste ni att våra vanliga apelsiner oftast inte ens är orangea? Nä, de är naturligt gröna. Det är först när de utsätts för kyliga nätter som de blir orange, och då är de på väg att bli sämre. Där det är naturligt varmt jämnt bevaras inte klorofyllet, och de blir aldrig något annat än gröna. Det är omöjligt att avgöra hur mogen en citrusfrukt är, enbart genom färgen på skalet.

De naturliga gröna apelsinerna säljs inte i Sverige. De skulle förmodligen inte sälja lika bra, eftersom folk förknippar apelsin med orange. Detta trots att det engelska namnet för apelsin egentligen är ett språkligt fel – naranj betyder inte orange. Men på engelska kan det låta som ”an orange” om man är väldigt dålig på språk. Självklart tänker jag inte köpa några apelsiner som benämns som röda, jag hoppas att det här är en dum fluga som går över snart. Så vad tycker du om benämningen röda apelsiner – bra eller dåligt?

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2015/01/roda-apelsiner/

Jan 27

Om bänken utanför och gårdagens äventyr

I går morse stod jag och väntade på taxin igen. Någon hade skottat av bänken utanför huset, men bara tagit bort den lösa snön på den. Det är fortfarande ett tjockt lager av snö- och isblandning på den, så den går ju ändå inte att använda. Hurra för att göra något halvdant eller att inte tänka hela vägen… Jag åkte till Dr. Feelgoods mottagning på Östermalm för att träffa den ljuva praktikanten som inte längre bara är på praktik – hon jobbar där nu. Bra.

Fick massage, blev mosad i ansiktet igen och såg säkert rolig ut när jag åkte därifrån. Väl hemma blev det en stunds vila, sen var jag tvungen att försöka kvickna till och komma på fötterna igen. Min arbetsterapeut kom hem till mig, för vi skulle övningsköra en gång till – den här gången skulle vi åka tunnelbana. Hon skulle ha en duschpall med sig också, den som glömdes bort förra gången, men den glömdes bort även i går. Som tur är ska jag till min handspecialist på sjukhuset nu, så hon skulle lämna pallen hos henne så att jag kan ta med den i taxin hem.

Vi var ute och övningskörde med nya rullen igen, den här gången i snömodd och på tunnelbanan. Fastnade rejält där det var 5-10 centimeter snömodd, men med lite tålamod och lirkande kan man köra därifrån. Den liksom svänger åt ett håll utan att man gör något, och det var ryckigt och obekvämt att köra på oplogad trottoar. Det gör jag inte om, om jag inte måste.

Lolcat snow. Roliga bilder på djur. Katt i snö. Hoppet om vinter är inte ute. Bänken är skottad.

Tunnelbanan gick sådär. På stationen där jag bor är det inga problem alls, perrongen är helt rak och det går att åka ombord på tåget var som helst. Åkte en station, och där visade det sig att perrongen var böjd. Det gick bra att åka av, men när vi skulle på tåget tillbaka vid samma stället var det tvärstopp på grund av böjen och mellanrummet till tåget. Kom inte på och fick backa loss. Idioten till chaufför väntade knappt heller, så vi fick vänta in nästa tåg för att försöka igen.

Åkte till den delen av perrongen som var rakast, då var det inga problem. Sen hem igen, iskall. Men nu vet jag hur det är att fastna både i snön och i tunnelbanan – och det är nog bra att ha provat på det innan jag åker själv. Nu ska jag alltså iväg till handspecialisten, och vet ni vad? Bänken är fortfarande snöig trots att det har varit någon plusgrad.

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2015/01/om-banken-utanfor-och-gardagens-aventyr/

1 av 725123..2550..Sista