Sängkärlek. Min säng var så himla skön i natt. Jag bara låg där i halvdvala, efter ett gäng värktabletter och dessutom något som ska hjälpa mig sova, och kände hur mycket jag gillar min säng! Den är verkligen fantastisk. När jag låg i den platta och lite mjuka hotellsängen gjorde det inte bara ont efter en stund, det fanns inte ens något sätt att ligga bekvämt på. Som tur var investerade ju älskaren R i en ny säng till mig på lantstället också, för det var riktigt jobbigt att vara där när jag inte sover.
Jag längtar efter den redan nu, sängen alltså. Eller ja, R också, men han dröjer. Jag fick som sagt två sorters mediciner som ska hjälpa mig sova lite bättre, och på så sätt kanske höja smärttröskel. Iktorivil och Tryptizol, och jag ska prova vardera i ett par veckor för att se hur det går. De har egentligen helt andra användningsområden (epilepsi respektive depression), men i väldigt små doser kan de underlätta sömn, utan att ge alla horribla biverkningar. Det vore sannerligen skönt att få sova bättre, i min underbara säng.
Den enda nackdelen är att den är väldigt hög, och inte för att det gör något i sig, men Rs sida är drygt en decimeter lägre. Om jag rullar ner till honom och vill ha en annan sorts sängkärlek och kramas en stund, då är det väldigt svårt att komma upp själv sen, haha! Han somnar alltid först, och jag pallar inte med att ligga på hans bröst och lyssna på jetplanen som flyger rakt förbi mitt öra…
