Jag glömde ju berätta om vad som hände med pekfingret (på samma hand som jag skar mig i går, men kvällen innan)! Gråkatten svassade runt som fasen, och vek inte en millimeter från min sida när jag gick fram och tillbaka. Hade han varit hund, hade han fått högsta betyg i att gå fot, till och med vändningarna var perfekta, haha! Jag brukar alltid uppmuntra när de kommer om jag ropar, så även i går. En godis och lite kel eller lek brukar räcka. Efteråt lyfte jag upp honom, och på något sätt fastnade hans klo mitt i fingertoppen. Blodprov.
Det blev ett ganska djupt litet hål, och med tanke på att mitt läkkött är det sämsta jag någonsin har hört talas om, så lär jag få gå med två obrukbara fingrar på vänster hand i ett par veckor. Jävla mög. Inte för att jag har någon användning för mina fingrar, för jag skriver ju till exempel nästan aldrig något på ett tangentbord. Inte är jag musiker och använder fingrarna till det ibland heller. Och jag lagar aldrig mat. Eller vänta nu…