Det blev inte så hemskt hos läkaren som jag trodde. Vi pratade mest, han kollade mitt allmäntillstånd och försäkrade sig om att jag inte har tänkt ta livet av mig. Sedan pratade vi träning, och jag fick några nya övningar. Och medicin. Arcoxia, hette den, men jag har redan sagt anorexia flera gånger av misstag, så den kommer i fortsättningen att kallas för det. Nej, det var inte allvarligare än så.
Det är en icke-steorid antiinflammatorisk medicin (NSAID) som används mot långvariga inflammationer i stora leder och ryggen, som reumatism och gikt och sånt. Och så mot Arga Klara. Min förre smärtläkare sa att jag inte skulle använda NSAID, för att de kan förvärra astma. Nu lider ju inte jag av astma, förutom en gång då jag fick det i kombo med lunginflammation. Då låg jag och andades syrgas i en vecka på Södersjukhuset. Det var ingen höjdare, så jag är skeptisk till alla sådana, även Ipren.
Hur som, jag ska prova i en vecka till att börja med. Efter besöket där åkte jag in till city och strosade. Såg någon som verkade bekant, men som jag inte riktigt kunde placera. Han hamnade i kändis-facket, har säkert sett honom på TV någonstans. Han glodde på mig. Hmm, undrar om det inte var någon jag kände igen från någon annanstans då? Eller ännu värre, någon jag känner?! Hälsade inte, och har fortfarande inte kommit på vem det var.
