Isabella Löwengrip, alias Blondinbella, har skrivit en artikel på Svt Debatt. Hon tycker att det är självklart att vi ska jobba till 75, hon själv vill jobba tills hon dör och därför pensionssparar hon inte. Hon skriver att hon har förstått att många är upprörda över tanken att de ska jobba tills de är 75, men att man måste omvärdera och utveckla sig själv, genom till exempel att bli försäljare eller konsult på gamla dar. Hon är övertygad om att hon ska jobba när hon är gammal, kanske som mentor.

• ”Vad är det för liv att gå till jobbet med en känsla av tvång varje dag, medan man drömmer om att bli 65 så man kan gå i pension? Börja lev här idag istället! Det handlar om ens inställning till livet. Ditt jobb är en livsstil.”
• ”Jobb ska inte vara en börda. Därför är jag entreprenör. Jag tycker synd om den som ser jobbet som en börda.”
• ”De som sparar hela livet för att ha till pensionen gör ett misstag.”

Hon skriver också att det är dags att vakna upp och inse verkligheten. Ja, Isabella, hur vore det om du gjorde det också? Du framstår som antingen riktigt empatilös eller bara riktigt dum i huvudet, och det är verkligen inte den uppfattningen jag har haft om dig tidigare. Det är väldigt bra att vara positiv, men för den skull behöver man inte göra dumma uttalanden som endast går att applicera på en bråkdel av befolkningen.

Jag har aldrig haft en tillsvidareanställning. Jag är en av de smartare människor du kommer att träffa i ditt liv, och om jag någonsin får ett jobb lär jag behöva jobba tills jag är 90 för att ha råd att bli pensionär. Jag kan inte ens försörja mig själv, och jag får ingen hjälp heller. Bara att ta tag i allt gällande vård, och försöka klara vardagen är ett heltidsjobb, obetalt så klart.

Jag lever med smärta, och jag är långt ifrån den enda i Sverige som har ramlat mellan diverse stolar. Sjukpenning är det tydligen inte tal om, för jag är en ganska piffig tjej som klär mig snyggt, kan tala för mig och skriver alldeles utmärkt. Så jag kan söka ett jobb jag klarar av. Men när jag äter morfinpreparat varje dag, knappt tar mig ut ibland, och tunnelbana ibland är omöjligt utan någon som kör mig i rullstol, vad ska jag då göra? Ska jag bli smärtmentor, kanske? Agitator? Medarbetare på Egoboost?