Snart är det jul. Enligt Aftonbladet skuldsätter många familjer sig för att fira jul, för att kunna ge barnen de många och dyra julklappar som föräldrarna tycker att de ska ha. Det verkar vara en oerhörd press att köpa presenter, många och gärna dyra saker också. ”I år beräknas svenskarna julshoppa för 65,2 miljarder kronor. Genomsnittssvensken kommer uppskattningsvis att shoppa för 6 900 kronor under december månad.”

Det är ju för fan inte riktigt klokt! Har man inte pengar ska man inte heller spendera pengar på dyra presenter. Tror inte de här föräldrarna att barnen fattar att det är ont om pengar? Det finns barn som känner skuld för att de får något en massa prylar, för de vet att föräldrarna inte har råd egentligen. Och behövs verkligen det sanslösa frosseriet i mat, godis och pynt?

Det finns massor av grejer man kan ge bort som inte kostar så mycket. Att göra egna presentkort på tjänster är otroligt uppskattat till vuxna, till exempel att vara barnvakt, hjälpa till med trädgården, fönsterputsningen eller om man är särskilt bra på något annat. Eller ge bort hembakta kakor, marmelad eller knäck. Man kan göra liknande grejer till barn, beroende på vad de gillar att göra. En picknick i snön eller bara ”en timme med mamma/pappa och du bestämmer vad vi ska göra”.

Varför envisas med att hålla på att köpa en massa prylar när man inte har råd? Är det stolthet, ett försök att inte låtsas om sanningen, eller är man bara dum? Det är helt jävla hysteriskt. Att ge sina ungar en fin jul innebär inte att ge dem en massa presenter eller ha 20 saker på julbordet. Om det inte är det du lär dem, förstås.