Jag tror inte att jag är rädd för så särskilt många saker. Visst, en hälsosam rädsla för giftiga spindlar och galna elefanter kanske, men jag har inte några irrationella rädslor som för till exempel våra svenska spindlar, sprutor eller clowner. Jag är inte heller skraj för saker som jag inte har provat eller inte riktigt vet hur de känns, och jag tycker att det är dumt att oroa sig i förväg när man ändå inte har någon aning.
Det går ju faktiskt att vara skraj för de flesta saker i livet. Vad sägs om att ha deipnofobi, en irrationell rädsla för middagskonversationer? Eller arachibutyrofobi, när är du rädd för att jordnötssmör ska fastna i gommen?
Såna saker är ju lätta att undvika, men det är värre med ancraofobi – när man har en fobi för att det blåser, eller chrematofobi – rädsla för pengar. Det kan bli klurigt.
Jag är inte rädd för att vara ensam, inte för döden, för smuts, baciller eller skräckfilmer. Visst finns det en hel del saker jag tycker är obehagliga, typ som att stoppa in handen i en täckt låda med okänt innehåll. Men bara för att något är obehagligt betyder det inte att man måste vara rädd för det. En del hittar njutning i saker som andra anser både som obehagligt och ohyggligt läskigt, som till i exempel i fallskärmshoppning eller fridykning. Vad är du rädd för?
