Mina växter har överlevt!

Kommer ni ihåg för några veckor sedan när jag fick hjälp av R med att plantera om lite gröna växter? Vi tog isär en gigantisk grej som var för stor för att stå i fönstret och delade den i mindre delar. Det mesta av växten slängdes bort, men vi sparade två små grenar. Mina fingrar är anti-gröna, så vi tänkte att det får gå som det går. En del planterade vi direkt i jord i en liten kruka, och en annan satte jag i en kopp med vatten.

Har vattnat mina växter noggrant, krukan en gång i veckan och så har jag bytt vatten i koppen lite oftare än så. Och vet ni vad? Båda lever. Inte bara det, båda har växt. Den i krukan ser ut att ha bott där i en evighet redan, även om den är ganska vinglig och lutar mot en liten drinkpinne. Ja, jag hade ingen vanlig blompinne. Den som sitter i en kopp har skjutit iväg ordentligt på höjden, och dessutom fått en utväxt på delen som står i vatten!

Gröna växter, en i en mugg med vatten och en i kruka

Ha! Jag antar att det är en bra grej eftersom växten lever och växer, men är det ett rotskott eller något annat? Ingen aning. Den får stå kvar i sin kopp i några veckor till, tills våren kommer. Då får den bo i en kruka också. Bara de inte blir för stora, jag är ganska nöjd med att de är ungefär sådär – de kan få bli lite större men inte särskilt mycket. Hur håller jag dem små utan att ha ihjäl dem…?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/mina-vaxter-har-overlevt/

Växande berg med saker att göra

Berget med saker att göra de närmaste veckorna ökar. Allt från vårdbesök till intervjuer och prylar och måste-göra saker. Samtidigt minskar sakerna jag kan distrahera mig med hemma lika snabbt. Den här veckan är det lugnt, men från helgen och nästa vecka är galen.

På lördag måste jag fota mig för en ny ansökan om färdtjänst, bara ett vanligt porträttfoto typ passfoto, men det måste ändå göras före onsdag. Och just på lördagen är jag i stan på födelsedagskalas, så då är det lika bra att vara ute i lite god tid, eftersom man aldrig riktigt vet vad jag kan göra eller inte.

Sen på tisdag har jag behandling hos Dr, Feelgood, på onsdag ska jag på sagda intervju om förlängd färdtjänst, och på torsdag ska jag till naprapaten igen. Tidigt som fyfan på morgonen, plus att jag ska träffa vänner på lunchen. Knappt någon idé att åka hem mellan.

Dessutom ska syrran komma och hjälpa mig med det välbehövliga jobbet att rensa ut garderoberna någon dag den veckan, och så ska jag på kalas på helgen. Sen är det mars, och då har jag ett viktigt läkarbesök och tandläkarbesök i början av månaden. Puuuh, jag blir helt matt bara av att tänka på allt. Det är ju inga stora saker, men de måste göras på de dagar de är schemalagda, och det är stressigt när man inte ens vet om man får på sig skorna den dagen.

Min vänstra armbåge och hand är helt paj, så det är dock inte mycket jag kan göra för att distrahera mig hemma. Att hålla i en bok är omöjligt. Att sitta vid datorn och skriva hela dagarna är omöjligt. Att sova är omöjligt, det gör för ont och blir för påtagligt när jag inte har några distraktioner. Blarrgghh fyfan. Vad ska jag göra?!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/vaxande-berg-med-saker-att-gora/

Så gott!

En del saker är bara så jäkla goda att man blir lycklig av dem. Ibland är det så gott att man inte vet var man ska ta vägen. När man har varit sjuk länge och alltid har ont så är sinnena ofta väldigt överkänsliga. Jag pallar inte med buller eller plötsliga rop i närheten, till exempel. Och när det mesta man njuter av att göra inte längre är möjligt, så blir de små sakerna man faktiskt fortfarande kan göra och gillar så mycket bättre. Äta kan jag fortfarande, och ibland är det verkligen så gott att man blir lite lyckligare.

Som tur är kan jag laga god mat, och jag har matintresserade vänner som är grymma kockar också. Det gäller att njuta ordentligt av det man kan, så länge man kan. I morgon kanske man inte heller kan gå, använda händerna, äta eller prata. Så det gäller att passa på.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/sa-gott/

Naprapat på lånad tid

Träffade en ny naprapat på samma ställe som den förra. Hon hade läst igenom min journal och läst på lite, så det blev mer prat om hur vi ska lägga upp behandlingen framöver, än om de faktiska problemen jag har. De tar vi ett i taget vartefter vi ses. Men hon sa, precis som min förra naprapat, att jag var där på lånad tid. Landstinget godkänner inte, oavsett vad det gäller, att man går och träffar en naprapat en gång i veckan under en längre tid. Man ska få hjälp med det akuta och sedan slussas till sjukgymnastik eller smärtklinik, annars får man betala för behandlingarna själv.

Så nej, Försäkringskassan, ni har fel. Man kan inte få långvarig behandling av naprapat när man är i min sits i det här länet, som ni påstår. Bara för att det står på Vårdguidens hemsida att det finns naprapati tillgängligt inom högkostnadsskyddet så betyder det absolut inte att det är något jag får ta del av utefter mitt behov. Det är alltid akut för mig, jag behöver alltid en behandling hos naprapat.

Jag får inte träna med sjukgymnaster (och sjukvården tillgodoser inte den assistans jag behöver vid träning), jag har gått på mängder med smärtkliniker, jag har pratat med säkert 100 mottagningar där det finns en naprapat, och alla säger samma sak. Man kan inte få långvarig behandling, bara hjälp för akuta besvär för ”friska” människor. Inte för att det kryllar av landstingsanslutna naprapater i Stockholms län ändå. Tre. Men Kista är alldeles för långt bort för min del så då finns det två ställen. Två. Och det kostar 600 kronor för 45 spänn på Götgatans Rehabgrupp – trots att de står listade på Vårdguiden, så då finns det bara ett ställe i Stockholms län som ens erbjuder en naprapat för akut behandling inom landstinget. Ett. Och där får man inte gå särskilt många gånger.

Naprapat i Stockholm. En är för långt att resa till, en annan ingår inte i högkostnadsskyddet, och den enda som finns kvar får man inte långvarig behandling hos.

Det spelade ingen roll hur många gånger jag påpekade det här när jag ansökte om handikappersättning. Om jag är sjuk ska jag få hjälp, sa Försäkringskassan. Men det får jag inte, det sa jag också. Inte för att jag kommer att bli frisk, men de erbjuder inte ens lindring eller behandling. Att kolla på en hemsida och bedöma utifrån att det finns naprapater som är anslutna till landstinget är så världsfrånvänt det kan bli. Man läser A men ignorerar fullständigt undantagen och villkoren B till och med Ö. Det är alltså bara en tidsfråga innan landstinget helt och hållet slutar ge mig smärtlindrande behandling och jag får betala hela priset själv för att träffa naprapat en gång i veckan igen. Det är så satans dyrt att vara sjuk, men det värsta är okunskapen hos myndigheterna. Skäms, FK. Skäms, landstinget. Skäms, regeringen.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/naprapat-pa-lanad-tid/

Skratta för 200 spänn

I går fick jag skratta så att jag grät! Jag lutade mig mot älskaren R men han orkade inte riktigt hålla emot, så han böjde sig ner. Jag klamrade mig fast vid honom, så det var en viss tyngd hängande runt hans hals, och neråt gick det. Långsamt. Sen hörde vi det.

Rrrritschhhh…

Va, byxorna!? Jag såg på R att han började fnissa tyst för sig själv, och jag började skratta. Han spände sig och satte sig på huk, och då hördes det igen, men mycket kraftigare den andra gången.

RRITSCHHHH!!!

Hahaha! Jag skrattade så att jag inte ens kunde hålla i honom längre, så jag slutade på golvet med tårarna rinnandes i gapskratt. Efter någon minut med kramp i skrattmusklerna tog vi oss upp och gick till soffan för att utvärdera skadan. Bortom räddning, definitivt väldigt bortom räddning.

De hade spruckit horisontellt precis under bakfickan, och det skulle kunna bli ett par fina hotpants åt honom. Han var dock inte alls intresserad av att äga ett par hotpants, märkligt.

Synd på byxorna, för det var ett par av hans snyggaste, men de var av den billiga sorten och hade redan hängt med länge. Har för mig att de kostar 200 spänn, och han borde ändå köpa nya. Det behöver han ändå göra, för andra brallor han äger har mystiskt blivit kortare helt plötsligt, efter något års användning.

Hihi, jag fnissar bara jag tänker på hur han såg ut när han hörde ljudet men inte visste ännu hur stor skadan var. Helt klart värt ett par gamla byxor att få skratta så mycket!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/skratta-200-spann/