Var alltså på kalas i dag, hos kusinbarnen som hade gemensamt partaj. Trotsade snömodden, och klampade iväg till tunnelbanan i klackar. Dålig idé, men R var ju med. Spenderade hela eftermiddagen där, och som vanligt var det ett överdåd av fantastiskt kaffe (kusinens man rostar själv), fikabröd och sällskap. De hade bland annat gjort ljuvliga muffins med ansikten, och chokladbollar med svans. Chokladråttor. Jag vet inte vad ni som kallar dem negerbollar kallar dem för, men försök helst inte.
Hade en väldigt mysig dag, och pratade ikapp med nära och kära. Var helt kladdig på kinden efter systerdotterns pussar med jordgubbskaramell i munnen, och sugen på lite böcker efter att ha kikat i deras samling. R blev mer sugen på ett träningsredskap de hade hemma som man fäster i dörrkarmen, för chins, pull-ups och annat kul.
På väg till bussen därifrån råkade vi så lägligt gå förbi Palmyra kebab, så vi köpte en kebabtallrik med ris och tog med hem för att dela på. R åt upp hela sin hälft, men jag fick bara i mig halva min. Så med lite sallad till maten räcker en sån där jättetallrik lätt till tre, eller till och med fyra luncher. Inte illa, och dessutom riktigt gott. Älskar det kryddiga riset!
Nu sitter vi i soffan, med världens träningsvärk i röv och ben (varför tränade vi så hårt i går kväll!?), och tänker inte göra något mer i kväll. Tänker inte titta på någon sorts tävlande i ”musik”, snarare på någon film eller bläddra i en bra bok. Den ömma, mörbultade, trasiga kroppen behöver vila och popcorn.
