Att jag kom iväg och tränade i går kväll kändes som en riktig bedrift, för det var skitjobbigt. Älskaren R och jag kom inte iväg förrän sent (halvnio!) och snön vräkte ner ute. Dessutom var det snorhalt. R halkade på vägen, och för ett kort ögonblick såg han ut som en spindel – varken något av benen eller armarna hade kontakt med marken! Ena benet spretade uppåt och framåt, det andra rakt ut åt sidan, och båda armarna uppåt och utåt, som någon slags segergest.

Konstigt nog lyckades han räta upp situationen ändå och trillade inte på arslet, men jag garvade resten av vägen och en bra stund därefter också. Det var nästan tomt på gymmet, bara vi och en tjej till. Fick ”hela” avdelningen för fria vikter för oss själva, så här hängde jag. På höger sida finns alla viktskivor, lite stänger och tyngre hantlar, men i övrigt så är det här allt. ”Hela” avdelningen alltså, ni förstår hur litet det är va? Men det duger utmärkt till två i taget, även om det saknas en bänk.

Det var jobbigt, och på väg hem blev jag så översnöad att det hade gått att bygga två snögubbar av det jag borstade av mig. Läste förresten att min gamla rektor på Musikhögskolan, Gunilla von Bahr, har dött. Vi kom ganska nära varandra när jag pluggade, för vi hade ett gemensamt problem som det var upp till henne att lösa. Det blev många timmars samtal, och hon lovade gång på gång saker som hon eller skolan aldrig uppfyllde. Jag var väldigt besviken ganska länge, faktiskt.

När jag slutade där och hon gratulerade alla i avgångsklassen, så lade hon till ett ”förlåt” efter att ha sagt grattis till mig. Läste att hon sa så här om sin framgångsrika administrativa karriär:  ”Varje gång vi hade möten hade jag otrolig nytta av att vara musiker. Att vara solist och gå ut på en scen var en träning som hette duga. När jag skulle tala på ett styrelsemöte gjorde jag det som en konsert. Det var inga problem.” Kanske det hon sa till mig var som ett skådespel också? Hon var faktiskt väldigt övertygande. Inget av det spelar någon roll längre, och det var tråkigt att höra att hon gått bort. Life goes on.