Nya schemat verkar lovande!

Första veckan med det nya schemat har funkat förvånansvärt bra! Visst var jag trött som ett as efter två nästan hela dagar i början av veckan, men jag hade ju varit trött även om jag bara jobbat en kortare dag. Jag gör ändå ingenting efteråt, så det var riktigt skönt med en ledig dag mitt i veckan. Många glömmer (eller fattar inte) att för mig är det inte bara att gå upp, klä på mig, äta frukost och hoppa in i taxin som tar mig direkt till jobbet. Nej, det är mycket mer.

Beroende på hur dålig jag var dagen innan, så kan jag gå upp flera timmar innan det egentligen är dags. Måste äta smärtstillande som ska börja verka, måste få på mig kläder och skor och palla med en resa. Gör alltid i ordning frukost och mellanmål så att det är färdigt att glufsa i sig på morgonen, för ibland orkar jag inte fixa någonting. Ibland lägger jag fram underkläder och strumpor på sängbordet, för att jag ska kunna få på mig det utan att gå upp. Som sagt, det kan ta ett par timmar innan jag verkar normal nog att åka till jobbet. Att gå upp klockan fem för att käka piller (jag börjar nio) är ingen ovanlighet. Och det är skönt att slippa göra det varje dag.

Svarta strumpor. Jag måste köpa extra varma strumpor, eftrsom mina fötter bara är drygt 20 grader!

Det bästa av allt var ändå tredagars-helgen. Visserligen hade jag lite ärenden på fredagen, men det kändes ändå oerhört skönt att få tre hela dagars vila. Jag tror att det kommer bli bra i längden, det tar ju ändå ett par-tre veckor innan jag vet hur det kommer att kännas. Det är i alla fall grymt skönt att slippa bry sig om skolan längre, och jag tänker inte fundera så mycket på diverse myndigheter heller just nu. Det kanske jag borde, i alla fall vården, men jag tar ett par veckors paus från att bry mig. Och nu ska jag jobba, så det är ingen idé att försöka hitta på något med mig i dag eller i morgon…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/02/nya-schemat-verkar-lovande/

Veckans plus, vecka 5

Varje vecka delar jag ut veckans plus här på bloggen, till något jag gillar. Jag klagar på så mycket skit ändå, så lite positiva saker ska in också. Det kan vara allt möjligt, från stort till smått. Mat, företeelser, prylar, kläder, musik… Kort och gott: Vad som helst, som jag gillar.

Den här veckan går veckans plus till något litet och enkelt. Ett mellanmål, men ett extremt bra sådant – kvarg. Finns i flera sötade och smaksatta varianter, men det är egentligen bara den naturella med 1% fett som är riktigt bra. Mycket protein per krona, billigt (så länge man inte köper Arlas små svindyra burkar) och kan varieras i oändlighet.

Kesella, kvarg från Arla. Veckans plus.Jag står inte ut med smaken av naturell kvarg (alla syrliga mjölkprodukter är vidriga) så jag måste smaksätta min för att den ska bli riktigt bra. Ett par matskedar Fun light i, eller annan saft, röra frenetiskt, och så smakar det som fruktyoghurt sen – men betydligt nyttigare! Lite frukt, bär eller frön/nötter i och det är komplett. Eller kryddor och örter i stället för söta saker, så har man en sås till köttet. Det finns en färdig, dyrare variant med vaniljsmak som är god till bär och frukt, men den fixar man lätt själv till ett betydligt lägre pris med lite socker och vanilj. Helt klart godare än pulver-vaniljsås.

Kvarg passar bra till frukost, som mellanmål, eller när man ska vräka i sig protein efter träningen. Dessutom går det fort att bara öppna burken, röra i det man vill och slafsa i sig. Nu när jag har börjat träna mer igen ökar också kvargintaget, eftersom jag måste få i mig mer protein än vanligt. Den enda nackdelen är att många butiker inte inser hur mycket kvarg som intas av folk som tränar (ja, folk köper hela plattor med kvarg), och tar in alldeles för lite av lättvarianten, för det är ofta alldeles rensat i hyllan. Och lussekatter blir torrare om man har kvarg i, fast det skiter ju jag i – jag gillar inte ens lussekatter. Gillar du kvarg?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/02/veckans-plus-vecka-5/

Matberg och skitmusik

I går brände jag hela lönen på käk och muggpapper. Eller ja, kanske inte riktigt, men det kändes så. Ganska exakt 2500 spänn gick åt, och då följde det inte med en endaste onödig eller onyttig sak hem – däremot ett gigantiskt matberg. Det mest onyttiga var nog en flaska ketchup – imponerande va? Det var helt stört mycket folk ute och handlade, man skulle nästan kunna tro att folk hade pengar kvar. Idioter överallt, som inte ser sig för eller flyttar på sig när de är i vägen. En kvinna vände sig om och råkade svinga sin korg i huvudet på en unge, sen gick hon bara därifrån utan att be om ursäkt. Jävla sopa till människa.

Efter att vi tagit hand om vårt matberg åkte vi till gymmet, och där var det i alla fall folktomt. Var helt och fullständigt slut efter en omgång i affären, men jag mulade i mig lite frukt och orkade i alla fall lite ben- och magövningar. Det känns väldigt bra med träningen nu, alltid något. Var ensam hemma hela kvällen sen, och pysslade om mig själv. Tonade håret, käkade granatäppelkärnor, degade i soffan och kollade på matlagnings-TV.

Granatäpple. Kluster av röda kärnor

Upptäckte (för sent, tack och lov) att det var första delen av melodifestivalen i går kväll. Jag är inte ett dugg intresserad, och redan trött på det trots att jag inte har sett något. Jag har ingen lust att höra pöbelns åsikter gällande om rätt låt vann, jag vill inte behöva höra skitlåtarna och de som tycker till utan att faktiskt veta något om musik. Jag hatar skiten, och tänker hålla mig upptagen med annat på lördagar framöver. Tur att R hellre sitter och läser en bok i stället också…

Visst kan man tävla i musik, men låt då riktiga musiker göra det, med en riktig orkester. Inte någon som är snygg och nästan kan sjunga. Nä, jag är glad om jag kan undvika möget. Dessutom hatar jag att det kallas för ”Mello”. Mello? Kom igen. Orkar man inte säga melodifestivalen, eller hör man bara inte hur dumt det låter? Mello-vaddå? Melodram? Melankoli? Äh, tacka vet jag QI.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/02/matberg-och-skitmusik/

Vad är det på pizzan?

Ja, har du undrat det någon gång? Ibland ser man ju vad det lägger på, och det är oftast inte särskilt många färska och fina råvaror där inte. Ost, som knappt får kallas ost. Skinka, som tydligen inte riktigt är skinka heller, utan ”pizzaskinka” med 65% kött. Sen finns det tydligen äkta skinka också, men den innehåller ändå bara 72% kött. Köper man en riktigt bra lufttorkad skinka i mataffären kan det användas 150 gram kött till 100 gram skinka, så de där rosa flisorna de lägger på pizzan är ju knappt samma sak.

Pizzaskinka och äkta skinka till pizza, från Martin Olsson storcash

De här skinkblocken, även om det knappt är skinka, är även fullproppade med vatten, nitrit, antioxidationsmedel (som förhindrar att den luktar och smakar illa när fettet härsknar av syre), socker och glutamat. Som i de flesta charkprodukter alltså, men betydligt mer. Fy fasen, vad vidrigt. Kött är garanterat betydligt dyrare än sådär, också. Jag är ingen pizzafantast, och när man ser sånt här blir man inte direkt mer sugen.

Tanken på en pizza som inte är tillräckligt tunn, med för mycket ”ost” som inte har någon definierbar smak, slafsig ”skinka” och några enstaka burkchampinjoner upphetsar mig inte direkt. Det var flera månader sedan jag köpte pizza, man blir ju så gott som alltid besviken. Jag bakar gärna egen, det kostar inte många kronor och blir dessutom betydligt godare.

Jag har aldrig, och kommer förmodligen aldrig heller att beställa snabbmat och få den hemkörd. Då äter jag hellre knäckebröd och vatten i väntan på att jag orkar fixa nåt mer mättande. Bara tanken på att betala närmare hundra spänn för en massa skit kroppen inte behöver, mättar lite. Och du, hoppa över ”skinkan” nästa gång.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/02/vad-ar-det-pa-pizzan/

Hyper och tacksam!

Som sagt, jag är väldigt tacksam och det blev verkligen en överraskning gällande den där behandlingen jag vann! Eftersom jag faktiskt har ett medicinskt problem och redan är så snygg jag kan bli (nej, jag är inte seriös) fick jag träffa läkaren som äger kliniken, så någon lyxig skönhetsbehandling blev det inte. Snarare smärta. Jag tänker inte gå i närmare detaljer på vad vi gjorde och pratade om, men han började med en neurologisk undersökning.

Sen följde lite andra tester, och han behandlade ett område i ryggen, väldigt försiktigt. Jag får ju inte egentligen stretcha, och inte heller bli utknäckt av en kiropraktor. Han rätade ut ryggraden och gav lite vila åt diskarna. Pratade om kroppen, mediciner och vitaminer, livet, musik och jobb.

Kliniken är inte ansluten till landstinget, eftersom de även ägnar sig åt osteopati, och det inte finns någon legitimation för sådana i Sverige ännu. Trots att det är väl dokumenterat att en del behandlingar kan ha väldigt bra effekt på just smärta. Hur som helst, han träffar alltså många som inte får någon hjälp genom den ”vanliga” sjukvården, och ser privata kliniker med annorlunda tillvägagångssätt som en sista utväg. Ändå hade han inte träffat någon som jag i Sverige ännu.

Jag hade varit nöjd bara över att få komma dit, få behandlingen och lite kunskap (karln var oerhört smart och påläst), men det var inte allt. Jag vet inte om det var för att jag är ett omöjligt fall, eller inte har fått någon hjälp någon annanstans, men han erbjöd sig att ta emot mig fler gånger – utan kostnad för mig! Va!? Helt otroligt! Jag blev så glad att jag fällde en lite tår när jag kommit ut därifrån!

Har ju fortfarande ingen aning om det kommer att göra någon skillnad i långa loppet, men jag är tacksam för alla som försöker. Och nog hände det något alltid, för i dag har jag väldigt ont – som vanligt när någon gör något med min kropp. Hyperreaktiv och hypermobil, undrar vad med med prefixet hyper jag är… Jag är väldigt tacksam, stort tack till Louisa och Katrin på Pure PR!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/02/hyper-och-tacksam/