Radioskugga

Har fortfarande jävligt ont i vänster hand. Mer än förut, när jag hade lekt med vedklyven, det har inte blivit bättre ännu. Så ursäkta radioskuggan men handen går före att skriva just nu, och dessutom händer det inte mycket. Slappar i sommarstugan. Käkar körsbär. Gör alldeles för lite, men så är det ibland. Återkommer.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/07/radioskugga/

Nerv i kläm

Det här är min ryggrad bak i nacken. Inte bara är den lite sned, och flera kotor, bland annat den näst översta kotan ser galna ut, men kolla vilken förträngning det är vid pilen på höger sida jämfört med vänster! Det är en nerv i kläm där som orsakar ett och annat litet helvete i armen och handen, men jag vet inte om det går att göra något åt det.Röntgen hals. Nerv i kläm

Det där är ju skelett, ben. Om de ligger där och skaver mot varandra, hur kan jag träna bort det? Förmodligen inte alls. Stackars nerv. Inte så konstigt att det hugger och skär i armen och handen hela jävla tiden. Dessutom är det samma sida där axeln går ur led titt som tätt, och den smärtan är ju en annan, som är längre ut till höger. Den här orsakar muskelkramper kring nacken också, och det är sånt som Dr. Feelgoods assistent försöker rätta till. Det är sånt här som gör att jag måste ha massage varje vecka, i kombination med konstant arbetande muskler, 3-400% mer än hos friska människor. Mitt ryggskott kommer aldrig att läka utan konstant behandling.

Det är fascinerande att se sin egen kropp på det här viset, men samtidigt ganska sorgligt. Jag ser ju helt jävla galen ut, och en nerv i kläm här och där är bara petitesser om man ser till det stora hela. Tur att jag inte är sjuk i huvudet. Än, i alla fall…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/07/nerv-klam/

Boaorm och fullträff

Var på stan med vännen och ex-kollegan M i går! Planen var att hänga och fika någonstans, men det visade sig när vi träffades att M hade några saker på att-göra-listan som vi kanske skulle kunna bocka av – köpa en klänning till ett bröllop och kanske även skor. Sagt och gjort, och i en av de första butikerna vi gick in i, och den första klänningen vi kollade på, så blev det fullträff. Vi hade inte lika stor tur med skorna, men det är nog enklare att hitta.

Vi käkade en helt gigantisk och väldigt god lunch på en japansk restaurang i city. Det var ganska lite folk i rörelse så där mitt på dagen, lite konstigt faktiskt. Hur som, jag fattar inte riktigt hur jag fick i mig så mycket mat, men det kanske var bra ändå. För jag åt ju ingenting på hela morgonen eller förmiddagen innan det, och faktiskt ingenting sedan eftermiddagens middag hos mina föräldrar, dagen innan. Var helt enkelt inte hungrig. Jag äter som en boaorm.

Yakiniku med ris och grönsaker, japansk mat

Sen strosade vi runt lite, pratade, drack kaffe och fönstershoppade i ett par timmar innan vi båda var helt slut. Väldigt trevligt! Dagens planer är osäkra, men vi hamnar i sommarstugan någon gång under dagen. Och kanske i en skyltaffär.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/07/boaorm-och-fulltraff/

Utflykt till Oljeön

Puuuh. I fredags kväll åkte vi hem till stan, så att vi skulle ha en lite kortare resa till vad vi skulle göra i går. Vi klev upp tidigare än någonsin i sommar och åkte hem till mina föräldrar så att vi var där strax efter åtta. Vi skulle fortsätta åka vidare därifrån vid niotiden, så de hade nog förväntat sig att vi skulle vara framme fem i nio eller nåt sånt, men det gick fort att åka genom stan en lördagmorgon. Och så fick vi lite extra frukost, för vi hann inte dricka något kaffe hemma.

Kaffe, en kopp

Sen drog vi iväg västerut på en liten utflykt som R och farsan har pratat om i evigheter. Eftersom det har stått på deras lista över saker att göra så himla länge så tänkte jag att det måste ju vara något roligt eller intressant med det hela, så jag följde med. Till Oljeön. Vi hoppade på M/S Petrolia (no joke), vilket mer eller mindre var en flytande brygga med några bänkar, och åkte över till Oljeön som ligger i Ängelsberg.

På Oljeön ligger världens äldsta bevarade raffinaderi för råolja, och vi fick en guidad tur över stället och historien bakom det. Ganska trevligt faktiskt, jag lärde mig saker. Det man klarade av att raffinera på ett år där för mer än hundra år sedan, tar en och en halv sekund i dag. Det var en lagom lång utflykt, och när vi kom tillbaka hem till mina föräldrar bjöds det på en hel massa mat och god dryck. Jag fick ett glas likör till kaffet som hade surnat, fast det visste de självklart inte om när de bjöd på den.

Kom hem nästan tolv timmar efter vi åkte på morgonen, och sen rörde jag inte en fena. Det var inte så farligt att åka bil ändå, det är fortfarande värst i händerna och de har inte blivit mycket bättre ännu. Får se vad för kul jag kan tänkas hitta på i dag också, måste passa på när folk är lediga och det är iskallt sommar!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/07/utflykt-till-oljeon/

Hålla handen

Det här med att hålla handen när man är ute på stan verkar vara ett känsligt ämne för en del. Jag har aldrig direkt varit något stort fan av att hålla handen, och det var inte mitt ex (som jag var ihop med i många år) heller. Han hade dessutom andra anledningar till att inte visa upp sina nära och kära publikt överallt, så jag har egentligen aldrig varit van vid att promenera och hålla fast vid någon.

Detsamma gällde för älskaren R. När vi började träffas och till och med tycka om varandra, så kom frågan upp. För mig föll det sig inte ett dugg naturligt att ta någons hand när man var ute och gick, och det kändes väldigt konstigt för honom också. En gång när vi var ute och gick för drygt tre år sedan, så var vi helt enkelt tvungna att prova. Lite trevande sådär, och det kändes väldigt konstigt till att börja med.

Hålla handen

Men det var ju ganska trevligt att hålla handen, även om det till en början kändes hemskt töntigt och dumt. ”Jaha, är nästa steg att hångla offentligt, eller?”, kändes det som. Nej tack. Och det tog ganska länge innan det kändes naturligt att ta hans hand och hålla i den. Han kände precis likadant, så vi var nybörjare på det där ganska länge. Nu brukar han säga: ”Hit med kardan, gull”, när vi är ute och går, och det känns som om något saknas om jag inte håller hans hand. Man kanske tröttnar med åren, för det är sällan man ser några som har varit ihop i 20 år som går och håller varandras händer på stan. Hur gör ni?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/07/halla-handen/