Min läkare ringde på söndag eftermiddag. Hade han skrivit klart intyget? Nej. Skulle han skicka vad han hade? Ja. Som jag förstod det så har han mer eller mindre två halva intyg, eftersom det första blev makulerat i systemet efter så lång tid. Det var inte färdigt. Det andra han skrev var andra halvan av det första intyget, så tillsammans har de förhoppningsvis all information som behövs. Om det nu fungerar att göra på det viset. Han hade i alla fall informerat sin efterträdare om min situation, om det nu skulle vara så att det behövs ett nytt intyg.

Jag är tyvärr inte hemma på ett par dagar så jag vet inte om det har dykt upp , och inte hellre hur iila det är. Men vår välfärd är väldigt svår att få tillgång till, och ingen kan svara på exakt vad som krävs eller vad nästa steg är. Och det är inte beroende på att det är semester. Att hitta den exakta ansökningsprocessen online är också omöjligt. Har för mig att jag hittade den efter flera timmars sökande när jag påbörjade processen om att få assistans – men det var ju i januari. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att det skulle ta ett halvår att få ett vanligt läkarintyg som kanske är färdigt nog att fungera. Det är inte ens ett A4 med text totalt, dessutom är det färdiga frågor som läkarna bara ska fylla i. Inte någon C-uppsats.

Det var ju tänkt att allt skulle vara klart innan semestern, men de kanske föredrar att jag inte får riktig mat och dör på kuppen. Jag är ju trots allt bara en person med sjukersättning, en parasit som inte bara är riktigt, riktigt sjuk hela tiden, utan inte heller drar in så mycket pengar till systemet. Att samhället vill bli av med mig för gott har jag förstått för länge sedan. Det går inte att göra så mycket tydligare än att ge en sjuk människa en ersättning som inte ens räcker till boende och vård (för att inte tala om mat och andra utgifter), och genom att inte erbjuda vård eller någon hjälp alls. I Sverige slänger vi ut våra sjuka förtidspensionärer på gatan, om de inte orkar panta burkar eller har någon som kan försörja dem.

Jag har frågat vår trevliga regering om vad de har tänkt sig göra åt sjukersättningen och beskriv situationen för mig och många andra, men fått till svar att de visst har gjort en förbättring i sjukpenningen. Som om att det har något med sjukersättning att göra? Om personen som svarade inte ens visste att det inte hade ett dugg med ”sjukpension” att göra så kanske man inte kan förvänta sig så mycket heller. De mer jobbiga frågorna ignorerades. Om någon på riktigt trodde att de styrande i Sverige brydde sig om även de mest utsatta, så kan jag meddela att det inte stämmer. Vi har ingen välfärd, om man inte redan har det bra. Om det inte vore för anhöriga så hade jag knappt inte ens ätit lagad mat på ett halvår. Kul.