Tidig morgon, och jag är redan på väg, men inte dit jag brukar! ”Vad då?!”, ska ni tänka nu. Jo, i går kväll fick jag ett samtal som bekräftade det som varit på gång ett par dagar – jag har fått jobb igen på Läkare Utan Gränser igen, den här gången till och med sista januari med undantag för jul- och nyårsveckan. Har ju varit där i flera omgångar tidigare, men den här gången blev det lite bråttom. Extremt mycket att göra i kombination med längre sjukdom bland anställda är lika med att Klara får jobba lite.

Det gick ju inte så himla bra i somras, och jag ska göra samma sak nu, men det är inte så lång tid och det är roligare än den där kursen. Lönen är låg, men jag kan inte säga nej till jobb, och dessutom trivs jag väldigt bra där. Jag är van vid att ha en fyrsiffrig inkomst före skatt ändå, så det är ingen skillnad. Jag orkar inte göra något på fritiden när jag jobbar heller, så det går inte åt några pengar ändå… Men de där två veckorna som jag inte ska jobba kommer att göra stor skillnad, så det kommer nog att gå bra.

Problemet nu är ju kursen, lönebidrag och Arbetsförmedlingen. Färdtjänst fixar jag själv. Har mailat läraren och frågat om jag kan fortsätta vara inskriven på kursen, kanske hoppa tillbaka till min långsamma klass och komma in en eller två dagar i veckan i stället, för jag lär ju inte hamna på efterkälken ändå, och kanske orka med ett jobb. Funkar det inte skippar jag kursen. Fick snabbt svar trots sen timme, och från deras sida är det ok. Med lite tur så funkar det också, men å andra sidan, när hade jag tur sist?

Lönebidrag tar ju sin lilla tid, men det är ju bättre att de får det för halva tiden i stället för inget alls. När jag fick reda på att jag kunde börja redan i dag var klockan redan mycket (i går kväll alltså), och jag har alltså inte fått svar från Arbetsförmedlingen ännu. Nåja, jobb går alltid först. Hoppas jag.