Åhh, det gör så satans ont i armarna och händerna nu! Det funkar inte att konstant sitta och registrera uppgifter i en dator med dåligt tangentbord. Golfarmbåge i vänster arm, tennisarmbåge i höger, och musarm – I’ve got them all. Fast det är värre i vänster arm för tillfället, det blir många stora bokstäver i namn och adresser… Det bultar och smärtar där också, dygnet runt. Måste köpa svindyra ortoser (hjälpmedel) att ha på mig, för det här funkar inte.

Apropå det, Arbetsförmedlingen. Min arbetsförmedlare skulle ju ha bokat in ett möte med deras specialist inom arbetsterapi så fort beslutet om lönebidrag var färdigt, tror ni att han gjorde det? Icke. Inte konstigt att ingen har hört av sig. De ringde tillbaka i dag, efter att jag ringt och frågat om när det blir av, och bad om ursäkt. Han hade inte ens beställt något möte, och gått på semester. Arbetsterapeuten jobbar bara i morgon, och hade självklart inte tid då, sen går hon också på semester.

Det enda de kunde erbjuda var att jag fick hoppa över kön och få hjälp så fort hon är tillbaka, vilket då blir i början av augusti. Jag jobbar ju bara till den sista augusti… Det fungerade alltså inte den här gången heller, för att enskilda personer inte gör sitt jobb. Arbetsförmedlingen ska bidra med den här hjälpen, eftersom jag har ett funktionshinder. Men jag har inte fått någon hjälp varken den här gången eller den förra. Och det känns verkligen inte sjysst att behöva sjukskriva sig. Vad har jag för chanser i framtiden då?

I morgon måste jag in på en butik som säljer hjälpmedel och sjukvårdsartiklar, och ska spendera 19% av min inkomst på saker som kanske, eventuellt, kan lindra besvären i händer och armar lite tillsvidare. Inte kul. Om jag visste vad för sorts hjälp som fanns att tillgå, och exakt vad som passar mig, så hade jag ju fixat det redan. Men jag är ingen arbetsterapeut, och det är precis därför Arbetsförmedlingen har en. För att folk ska kunna jobba. Jag blir så ledsen.