Instruktioner för dummies

Nu har vi äntligen ett fungerande kylskåp, efter att vårat har varit mer eller mindre trasigt till och från i ett helt jävla år! Det var väldigt enkla funktioner och tydliga instruktioner i själva kylskåpet, men de instruktioner som följde med i ett häfte lämnade en hel del att önska. Det var inte ett enda ord i hela häftet, men desto fler bilder – väldigt märkliga sådana.

Instruktioner för kylskåp

Den översta antar jag har något att göra med att man inte ska öppna på en gång efter att man precis har stängt den, eller att det kan vara svårare. På den gamla var det omöjligt att öppna den på en minut. Mittenbilden däremot är lite svårare. Man lägger in en ost och en korv, och när man öppnar har de hamnat lite längre ner, och ligger i förpackningar. Den nedersta ser ut som en kastrull med något varmt innehåll, och det är blir kallt efter en stund i kylskåpet.

Eller inte. Men det var jäkligt dåliga instruktioner, för det är faktiskt inte helt självklart vad alla bilder betyder, om man inte redan vet hur man bör förvara saker i kylen eller vad och var man kan lägga det. Jag har nog aldrig ens ställt in en kastrull i ett kylskåp, lägger alltid resterna i en skål med plastfilm över, eller i en matlåda. Kastrullerna använder jag ju varje dag.

Nu känns det i alla fall jäkligt lyxigt att kunna lägga in rotfrukter och förvara pålägg länge i kylen, för det gick inte alls förut. Lök till exempel gror ju jäkligt fort när de ligger i ett varmt skafferi, som jag har visat förut. Bara den gamla kylen försvinner från köket snart så att det går att ta sig fram så blir det nog perfekt…!

Pistolmannen vid Globen

Ni har väl hört om konsertskandalen vid Globen i söndags? Folk fick stå utanför Globen i evigheter, och de som redan kommit in fick gå ut efter att det framkommit att det fanns en beväpnad man i arenan. Det slutade senare med att U2 drog därifrån och ställde in konserten, och det är ju inte så konstigt.

”Joo, det är en beväpnad man i publiken, men ni lirar som vanligt, va?”

Sen gick det rykten om att mannen var polis, men åklagaren inleder inte någon förundersökning mot mannen. Åklagare Håkan Roswall säger i ett pressmeddelande att det fortfarande är oklart om mannen är polis, och det är inte något vapenbrott för poliser att bära tjänstevapen på sin fritid i den situationen. Men om det inte var en polis då…? De säger också att det inte finns någon anledning att efterforska identiteten på en person som inte kan misstänkas för brott, eftersom de inte är en tillsynsenhet. Moment 22.

Okej, så om han nu inte är polis så innebär det ju att vem som helst egentligen kan ha ett vapen med sig offentligt…? Skulle tro att de vet precis vem den där snubben är och att det är lite hysch-hysch runt det hela för att han faktiskt är polis. Jag är jävligt glad att jag inte var där, men vilket antiklimax för de som väntade vid Globen och hade väntat i flera månader på konserten, och så kommer det ett jävla pucko och förstör allting. Och väldigt märkligt att en människa i en stor folksamling, där det ska stå ett världskänt band på scenen, faktiskt inte blir åtalad för att ha burit vapen. Ugh.

Dyr lokalbuss?

R åkte ju tåg ner till Göteborgstrakten i går, och när han kommit fram fick jag ett sms:

Tåget kostade 249 spänn. Lokalbuss: 62.

Visserligen var tågresan väldigt billig, det var det långsamma tåget, inte X2000 eller något annat snofsigt, men när man jämför priserna så här så ser det ut att vara svindyrt att åka buss. Kollade vad det kostar att åka en enkelresa med lokalbuss en kort bit här i stan, och det var inte någon stor skillnad. Men det är ju inte dyrt egentligen. Jag hör till dem som har bott i andra län och därmed tycker att ett månadskort i Stockholm är jäkligt billigt. Särskilt med tanke på hur mycket man får för det. Och det där argumentet om att det är dyrt om man bara åker några få stationer fram och tillbaka när man jobbar känns ju inte så relevant när folk inte tar med de faktiska kostnaderna för bilresor.

Inköp, värdeminskning, parkering eller garage hemma (bara en garageplats kan kosta lika mycket som flera månadskort), parkering vid arbetsplatsen (i stan uppemot 400 spänn per dygn eller 90 kronor per timme). Bensinen är bara en liten del av kostnaden. Och om man nu tycker att det är så dyrt att köpa en enkelbiljett eller månadskort och man inte åker särskilt långt eller mycket, så går det alldeles utmärkt att cykla. Stan är inte stor, till och med jag kan cykla från min förort till city på rimlig tid, och kan jag så kan de flesta andra också. Det handlar om bekvämlighet.

Buss

Lägger man ihop alla de där kostnaderna för vad det kostar med bil i stan så blir det ju inte alls billigare att ta bilen, även om det låter dyrt med en enkelresa med lokalbuss. Det är faktiskt till och med väldigt billigt att åka med kollektivtrafiken. Har för mig att det kostade dubbelt så mycket där jag bodde tidigare, men man hade inte ett obegränsat antal resor varje månad. Det saknades en eller två för att man skulle kunna ta sig till och från jobbet om man jobbade fem dagar i veckan. Det är dessutom väldigt många år sedan, och i ett angränsade län till Stockholm – inte på vischan.

Nä, jag fattar inte varför folk klagar, särskilt inte om man faktiskt har ett jobb. Lyxproblem. Perspektiv saknas. Vi är i Sveriges största stad, och en tusenlapp i månaden för miljövänliga resor är ingenting, dessutom kan man ge bort/sälja/låna ut sitt månadskort. Jämfört med att åka färdtjänst är både tunnelbanan och pendeltågen oerhört punktliga och många gånger mycket mindre besvärliga, märkligt nog. Men lika billigt.

Ingen större rullstol

Arbetsterapeuten var ju hemma hos mig i går morse, och jag tog upp de för- och nackdelar jag känt hittills. Med tanke på att jag inte vill ha någon större rullstol så bestämde jag att den får duga tills eller om jag inte kan använda den längre, men i dagsläget och med mina behov så blir det bara besvärligare ned något större. Det är ju faktiskt inte värre än att jag ställer mig upp och sträcker på benen när det behövs, för stötdämpningen har blivit bättre.

Folk glor som om de aldrig har sett något liknande när man gör det, men tror folk på riktigt att alla som sitter i rullstol gör det hela tiden? Märkligt. Vem som helst som har varit på sjukhus har väl sätt att det är det säkraste sättet för att transportera folk som är sjuka eller har ont, om man inte rullar en hel säng? Självklart finns det alltid idioter som ska kommentera också.

”Varför sitter du i rullstol, du kan ju gå…!?”
”Kolla, hon fejkar bara att hon är sjuk!”

Eller så står de bara där som fågelholkar och blänger så att man tror att ögonen ska trilla ut på dem när som helst. Puckon. Undrar hur roligt de själva skulle tycka att det var om de inte bara hade så ont eller var så sjuka att de bara kunde gå några få minuter, och dessutom bli glodda på. Brukar säga åt folk om jag hör något att det är trevligare om de talar till mig i stället för om mig, och att de får fråga om de inte förstår eller ens vet att alla sjukdomar och smärttillstånd inte syns.

Arga Klara i mask på maskerad. Om att sitta i rullstol.

Jag ser ju så normal ut det går på alla andra sätt, och kanske är det även därför det blängs och kommenteras. Hade jag haft en större och klumpigare elrullstol och dessutom en assistent, då hade det säkert varit tystare och mindre stirrande. Tur att jag inte är blyg

Kapten Kaka

Farsan stod ju för de roliga bilderna hos syrran i helgen, och vi fick besök av Kapten Kaka. Ett par singoalla-kakor innanför brillorna får ju vem som helst att se både galen och märklig ut!

Kapten Kaka

Apropå kaka, R är i kakornas Mecka i dag. Göteborgs kex-fabrik i Kungälv, på andra sidan landet. Det stinker Brago när man kör in i den där byn, om vinden ligger åt rätt håll. Om jag känner honom rätt har han med sig något hem från fabrikens försäljningsställe. Det är inte direkt mycket billigare än att köpa kex i butik, särskilt inte när det är så jävla många mil bort, men det är lustigt. Lite som Cloettas butik i Ljungsbro.

Fast inget slår ju hembakade kakor – särskilt inte massproducerade fettbomber med hur många tillsatser som helst. Kapten Kaka säger no. Hembakt är inte bara nyttigare, det är kärlek i form av en sockerchock, full av tid och omtanke. Jag måste ta och baka något snart!

Bokmärke och fika

Var på stan med R en sväng i går. Han hade ett ärende till en av el-/prylkedjorna, och jag hängde med så att vi kunde fika eller kolla på vinterjackor. Min handväska har gått sönder också, så jag skulle behöva något nytt. Tog en taxi till stan, och hängde först med till de ställen där R kollade på sina hobbysaker. Inga roliga saker alls, faktiskt. Sen skulle vi fika, och kollade utbudet på några ställen runt Kungsträdgården. Hittade inget alls som verkade trevligt om man ville ha något mer matigt i form av en macka, eller så var det dödliga saker som mandelpesto.

Promenerade runt i vad som kändes en halv evighet, och hittade ändå inget vettigt. Konstigt, mitt på dagen en söndag. Visst fanns det många caféer öppna, men ingen som erbjöd mer än svindyra surdegssmörgåsar med minst ett pålägg jag inte gillar. Till slut sket vi i café-planen och käkade lunch i stället. Hade några ärenden jag också, men R hade ingen lust att kika på sånt. Måste införskaffa en hårborste, schampo, väska och eventuellt en vinterjacka, men det kan jag göra en annan gång när han inte är med. Hittade i alla fall en sak jag ville ha (som jag inte visste att jag behövde), ett bokmärke. Inte ett skitfult glittrigt bokmärke föreställande en ängel, utan ett riktigt bra och mjukt bokmärke föreställande en uggla!

Bukowskis ugglor, bokmärke

Det är en uggla ur Bukowski-serien, och jag har alla fyra storlekar av de stående ugglorna. De håller mig sällskap vid kontoret hemma, och det kommer även den nya att göra. Kan inte hålla i en bok och läsa nu ändå, och det är alldeles för fint för att använda. Tillhör kategorin små saker man blir glad av. Hur som, jag hängde inte riktigt med i Rs tempo och jag blev helt paj, så resten av kvällen gjorde jag inte ett dugg medan R tvättade och städade. Nu får jag snart besök, och måste hinna få i mig lite kaffe först. So lång.

Höstmiddag hos syrran

I går eftermiddag åkte vi hem till syrran för att käka. Det blev lite bubbel och vin att dricka, åt alldeles för mycket bröd och kände mig som en spärrballong efter maten. Härligt. Hade mosat i mig rejält med medicin för att orka åka hela vägen och sitta så länge, men det gick faktiskt riktigt bra. Mina föräldrar var också där, och konstigt nog lyckades farsan undvika att spilla vin eller kaffe både på tapet och på vit matta – vilket alltid har hänt tidigare gånger vi varit där. Varje år blir det några roliga bilder, och den här gången var det min pappa som stod för skådespelet, men här får ni se en alldeles normal bild på oss. Den roliga spar jag till senare, så det här är så normala vi blir. Vi är ju både snyggare och smartare än genomsnittet.

Arga Klara och farsan på höstmiddag hos syrran

Nej, inte särskilt lika i övrigt, jag lyckas aldrig få mitt skägg så där vitt och fluffigt. Läste förresten häromdagen att det är en ny trend att kvinnor ska raka sig i ansiktet, om inte för att få bort små hårstrån, så för att skala bort död hud. Det var det dummaste jag har hört, är det inte därför man använder peelingkräm eller gnuggar sig med en handduk efter man tvättar sig? Hur som helst, mitt hårfäste har inte krupit så mycket uppåt ännu heller, men med lite tur rör det inte på sig med åldern. Vi satt i alla fall och gaggade ganska länge och var inte hemma förrän efter elva. R hade föreslagit att vi skulle åka till stan efteråt, men vi blev kvar hos syrran så länge att det blev lite för sent för att orka med det. En mycket trevlig kväll, i alla fall.

Planer för dagen? Bra fråga. Jag har flaggat för intresse om att cykla runt på Skogskyrkogården några varv, men axeln håller inte riktigt för det. R sa att vi borde åka till Drottningholm, bara för sakens skull. Vi är i alla fall inte hemma hela dagen, och vi måste definitivt handla mat i dag, och proppa in i det trasiga kylskåpet. Urghh. Återkommer sen!

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE