Vissa dagar känns det som om jag växer fast här hemma i soffan. Det är en jäkla tur att vi har en bra soffa som är skön både att sitta i och att ligga i, annars skulle jag nog vara förpassad till sängen oftare. Och från soffan har jag jag en bra vy över hela köket och vardagsrummet. Ibland slår det mig att jag borde vattna en blomma som ser torr ut, men oftast inte. Förutom den här.
Det ser ut som om den kanske växer fast i klockan snart om jag inte tar och flätar in de där slingriga rankorna. Det ser ut som den växer flera centimeter om dagen i perioder, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med de där skotten, förutom att lirka in dem i resten av växten. Det står en liten spaljé i krukan som den är lindad runt från början, men till slut kommer ju inte den heller att räcka till.
Det är lätt att man växer fast. Fast i gamla rutiner, fast i gamla tankesätt, fast i gamla åsikter som kanske är helt förlegade på 2010-talet. Det gör jag i alla fall inte. Man lär sig mycket av att se och läsa saker som är så fjärran från vad man själv tycker och tänker – och sådant är det ju mycket av i Sverige och världen nu för tiden. Ja, även om kroppen stagnerar, eller kanske just för att att kroppen stagnerar, är det viktigt att hålla hjärnan i form. Annars finns det till slut inte mycket kvar att roa sig med. Jag är uttråkad.
